Framför dig ser du en illustration av kung Gustav den andre Adolf vid hans enda kända besök på skeppsgården i januari 1628. Kvinnan heter Margareta Nilsdotter. Hon och hennes svåger Arendt Hybertsson är värdparet som tar emot kungen vid besöket.
Margareta Nilsdotter var gift med den holländske skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson som tillsammans med sin bror fått kontraktet på att formge och bygga skeppet Vasa.
När så skeppsbyggmästare Hybertsson blir sjuk och dör ombeds änkan Margareta av sina släktingar att överge rörelsen.
Men Margareta ville annat:
”Jag måtte ju fullfölja det kontrakt som min salig man haver upprättat, förr kan jag intet övergivat.”
Margareta Nilsdotters roll i företaget var troligen omfattande. Hon hade hand om familjens gods och egendomar likväl som hon hanterade den frånlidne makens inkomster.
Det var under 1600-talet inte ovanligt med kvinnor som tog över makens verksamhet efter dennes bortgång. När maken dog ärvde hon såväl pengar som ställning, och som änka kunde hon skriva under papper och gifta sig med vem hon ville. Hon hade rätten att bestämma över sitt eget liv.
Makens verksamhet var hon med största sannolikhet redan väl insatt i. Arbetsplats och hem sammanföll och den tjänst som mannen hade engagerade ofta hela hushållet: Hustrun, barnen och eventuellt tjänstefolk deltog alla i arbetet.
Resonemangsäktenskap var mycket vanliga på 1600-talet. Det var viktigt att behålla pengarna, makten och egendomarna inom familjen. Familjen kunde även gifta sig till egendomar och makt, något som gällde både män och kvinnor. Så vi kan föreställa oss hur svårt det var för en ung kvinna att neka giftermål med den man som var utsedd åt henne.
Även efter giftermålet var kvinnan omyndig. Men i praktiken kunde faktiskt även gifta kvinnor agera självständigt och till och med uppträda vid tinget.