Utdrag ur Gabriel Oxenstiernas brev till sin bror rikskanslern Axel Oxenstierna den 23 augusti 1628.
”Jagh giffuer och min broder tillkenna, dett i söndags otta dagar sedan, som var denn 10 augusti, hende här en stoor olycka, i dett att dett nya sköna skepet Vasen skulle löpa uth till Elffsnabben i ett vackert, stilla veder, och nhär dett kom uth till Bleckholm, kom en lithin kåringh och kastade dett helt omkull medh 62 sköna metallstycken och bleff vidh pass till 30 personer med bosmän, hustrur och barn, som till Vaxholm fölia ville, [borta], och blef denn gambla Capitenen Hans Jonson borta medh, och Tygmestaren Erich Jönson sampt Capiten Söffrin Jute kommo, sedan de länge hade varitt borta under vattnet, medh stoor liffsfhara derifrån; och ligger altså samma sköna skepp nu på 18 fampner diup”.
På modern svenska ungefär:
Jag vill även berätta för dig, min bror, att det söndagen för åtta dagar sedan, alltså den 10:e augusti, hände en stor olycka. Det nya vackra skeppet Vasa seglade ut i fint, stilla väder men när det kom till Beckholmen kom en liten vindpust och kastade skeppet helt omkull. Skeppet sjönk med 62 kanoner och omkring 30 personer däribland båtsmän, men även fruar och barn som skulle följa med till Vaxholm. Gamla kapten Hans Jonson försvann ner i djupet. Tygmästaren Erik Jönsson Krämer och kapten Söfring Hansson lyckades knappt rädda sig, efter att ha varit länge under vattnet. Nu ligger skeppet på 18 famnars djup.