I tusentals år har olika växter använts för att färga textilier, och fram till år 1856 användes enbart färgämnen från naturen. Växtfärgning ger en bred palett av gula, bruna, röda och blå färger. Genom att färga flera gånger i olika färgbad fick man fram ännu fler färger och nyanser, så som grönt, lila och svart.
Tidigare trodde man att båtsmannens kläder på 1620-talet var av ofärgat ylle. Men dräktfynden från skeppet Vasa visar spår av att många kläder faktiskt var färgade. Här växer en del av de färgväxter som användes på 1600-talet.
Vejde (Isatis tinctoria)
Växtdel: Bladen
Färg: Blå
Vejde har använts för färgning sedan antiken. Det är den enda europeiska växten som använts för att färga blått. Den växer vilt i Sverige men har odlats för färgning sedan 1200-talet.
Från vikingatidens Birka finns blå och gröna textilier som färgats med vejde. Det är den ursprungliga blå färgen som användes till i svenska flaggan. På 1600-talet började man importera indigo från Asien som så småningom konkurrerade ut den inhemska vejden. I kläderna från skeppet Vasa finns många spår av blått som kan vara färgat med vejde.
Färgkulla (Anthemis tinctoria)
Växtdel: Blommor
Färg: Orangegul
Renfana (Tanacetum vulgare L., tidigare Chrysantemum vulgare)
Växtdel: Bladen
Färg: Gul och Gulgrön
Johannesört (Hypericum perforatum)
Växtdel: Blommorna
Färg: Gul, Brun och Rödlila
Gulmåra (Galium verum L.)