Olyckan

Vasa seglade ut
för allra första gången
den 10 augusti 1628.
Det var en festlig dag i Stockholm.
Många människor var där.
Men dagen blev en katastrof.
Vasa tog in vatten och sjönk
på bara några minuter.

Vasa seglar iväg
Det var sent på efter-middagen
när de äntligen skulle segla iväg.
Vasa låg vid slottet
som hette Tre Kronor.
Skeppet var alldeles nytt.
Massor med nyfikna människor
stod nere på kajen och väntade.
Andra var ombord på små båtar.
De ville alla se på nära håll
när Vasa seglade ut från Stockholm.
De ville se Öster-sjöns
mest skrämmande krigs-skepp.

De som jobbade ombord på Vasa
hade fått ta med sig sina fruar och barn.
Det var ju skeppets jungfru-färd.
Först skulle de segla till Vaxholm.
Där skulle fruar och barn stiga av.
Sen skulle Vasa till Älvsnabben.
Det är en ö i Stockholms skär-gård.
Där skulle de vänta
tills de fick order att åka vidare.
De var på väg till
det blodiga kriget mot Polen.

300 soldater skulle komma ombord
innan de åkte till Polen.
Men det blev aldrig så.
Skeppet sjönk innan de ens
kom ut ur Stockholm.

De drog Vasa från slottet
till det ställe där Slussen är nu.
Där hissade de fyra segel.
Kanon-portarna var öppna.
De sköt salut med kanonerna
(utan kanon-kulor).
Sen seglade de iväg .
Det var ungefär 150 personer ombord

Katastrofen

Vasa seglade i ungefär 15 minuter.
Sen gick allting fort.
Vinden fick Vasa att kränga till.
Sen blåste det till igen, starkare.
Vasa lutade så mycket
att vattnet kunde forsa in
genom de öppna kanonportarna.
Snart började Vasa sjunka.

Det blev panik ombord.
Många hoppade ner i vattnet.
Snart stod skeppet på havets botten,
det var 32 meter djupt.
Men Vasa var ett högt skepp.
Därför stack masterna upp ur vattnet.

Många tog tag i masterna för att inte drunkna.
Andra blev räddade av de små båtarna
som hade följt med för att titta på
när Vasa seglade iväg.
Det var bara 120 meter till land.

De flesta över-levde faktiskt katastrofen.
Men ungefär 30 personer dog.
De flesta som dog var inne i skeppet
när det började sjunka.
De lyckades inte ta sig ut.

Den ena kaptenen dog,
den andra kaptenen klarade sig
Vasas kapten hette Söfring Hansson.
Han var kvar länge på
skeppet när det sjönk.
men försökte sedan lämna skeppet.
Då fastnade han i ett rep.
Han drogs ner under vattnet
men lyckades komma upp igen.
Kapten Hansson klarade sig.

Kapten Jonsson däremot dog.
Hans Jonsson var en av Sveriges bästa kaptener.
Han var gäst på Vasa.
Eller kanske skulle han ge goda råd.

En annan som klarade sig
var vice-amiral Erik Jönsson.
Men det kunde ha gått illa.
Erik var inne i skeppet för att kolla kanonerna.
Sen försökte han ta sig ut.
Då fick han en lucka i huvudet.
Han blev svårt skadad, men räddad.
Först trodde de att han skulle dö.
Men han klarade sig.

Sent på kvällen efter katastrofen
ringde Stockholms kyrkor i sina klockor.
Stockholmarna kände sorg,
men de var också arga och förvånade.

Vasa var fel-byggd

Han som började bygga Vasa
hette Henrik Hybertsson.
Henrik var en duktig skepps-bygg-mästare.
Men det var ganska vanligt
att skepp sjönk på den tiden.
De använde inte ritningar när de byggde skepp
i Sverige på 1620-talet.
Matematiska modeller fanns inte heller.
Därför var det svårt att veta
om ett fartyg var stabilt eller inte.

Vasa var för tung upptill.
Hon var inte stabil.
Den del av Vasa som låg under vatten-ytan
var för liten
jämfört med resten av skeppet.
Kanon-däcken var tunga.
Riggen, alltså master och rep,
var också väldigt tung.
Så vikt-fördelningen var fel.

Om kanonportarna hade varit stängda
hade inte vattnet kommit in den vägen.
Men som du förstår
var Vasa inte sjö-duglig.