Nu flyttar Vasas däcksplankor ut

– Det finns bottensediment kvar på plankorna, de har aldrig rengjorts, säger konserveringstekniker Ove Olsen som arbetat med projektet.

På Vasas övre och undre batteridäck har plankor lossats i två stråk på var sin sida om däckets mitt. Här ska den nya ställningen i metall sättas på plats när Vasas nya stöttning blir färdig. Eftersom skeppet är långt så blir det en hel del plankor att lyfta.

– Planken från övre batteridäck har vi till en början flyttat upp på väderdäck, som alltså är skeppets allra översta däck för att över huvud taget kunna lyfta av dem från skeppet, berättar Robert Jonsson, skeppstimmerman på Vasamuseet.

För att undersöka hur så långa föremål kan flyttas på Vasa gjorde timmermännen experiment med en ny planka. Vid själva flytten av originalplankorna har de till en början fått flyttas över på en typ av ”lyft-bår” innan de lyfts av från skeppet, via traversen i museets tak.

– De är inte så många, men de är väldigt långa. Av de vi lyft var den längsta närmare 11 meter, säger Robert Jonsson.

Nu har timmermännen lagt ut plywood över hålen, för att förhindra risk att trampa igenom. Så småningom ska även själva hålen dokumenteras och föras in i den 3D-modell av Vasa som sedan flera år håller på att konstrueras.

Foto: Anneli Karlsson/ Vasamuseet/ SMTM. CC-BY.

Uttag genom kanonporten

Att ta ut plankorna som togs bort från undre batteridäck var ännu mer komplicerat. De var nämligen tvungna att tas ut genom en kanonport. För att inte skada kanonporten konstruerade skeppstimmerman Ove Olsen en insats som sattes i själva kanonporten och som plankorna kunde dras mot vid uttaget.

– Vi ställdes inför ett dilemma och vi hittade ett sätt att lösa det, kommenterar Ove Olsen.

De plankor som nu lämnat Vasa för första gången sen 1600-talet ska transporteras vidare och arkiveras i Munkhättan, tillsammans med andra föremål från Vasa.

Till hösten väntar nästa steg, när plankor från trossdäcket längst ner i skeppet ska lyftas ut och ge plats åt de kommande stöttorna. De är av furu, inte ek som de övriga och väger mer än de plankor som nu flyttats.

– Det är furuplank som har tagit till sig peggen det vill säga konserveringsmedlet PEG på ett annat sätt än eken. På grund av det har de blivit mycket tyngre, så det kommer bli ett mastodontprojekt. Hur vi ska göra det vet vi inte än, men vi har några idéer att jobba vidare på, säger Ove Olsen.

Nytt utseende

I och med flytten av plankorna är Vasas insida förändrad.

– Det är trist att skeppet blir annorlunda, men det blir det i vilket fall med stöttningen. Vi gör det här för att bevara skeppet, säger Robert Jonsson.

Båda ser behovet av den nya stöttningen av skeppet.

–  Vi gör det för publikens skull. Om det händer något med Vasa så att vi måste stänga dörren till museet, då har vi ingen framtid, säger Robert Jonsson.

– Det är fantastiskt med besökarna. Kan jag bidra till deras besök, så bidrar de ju till min arbetsglädje. Jag tänker på det varje dag, säger han.

Fakta om Stötta Vasa

Sakta men säkert rör sig skeppet Vasa nedåt och utåt en knapp millimeter per år. Dessutom blir träet i skeppet allt ömtåligare och bryts långsamt ner. Därför behöver Vasa ny stöttning. Sedan flera år tillbaka pågår därför projektet Stötta Vasa, som bland annat syftar till att bromsa rörelser minimera belastningen på träet i skeppet.

Forskning visar att dagens yttre stöttning av skeppet inte räcker. Lösningen är att bygga en ny yttre stöttning som passar Vasa bättre än dagens. Därefter byggs en inre stöttning, som kommer vila på den yttre stöttningen.