Nya DNA-analyser visar hur människorna på skeppet Vasa såg ut

Fler pusselbitar kring människorna som var ombord på Vasa när skeppet sjönk har kommit på plats. Nya resultat från DNA-analyser som görs på skeletten från Vasa visar hur personerna som var ombord såg ut. Forskarna vet nu vilken hudton, hårfärg och ögonfärg individen som kallas för G hade. Dessutom går det att säga en del om hur hon var klädd.

–  Vi har med nya DNA-analyser kommit fram till att individen vi kallar G med stor sannolikhet hade ljust hår, blå ögon och ljus hudton. Det säger Marie Allen, professor i forensisk genetik vid Uppsala universitet, som utfört analyserna i samarbete med doktor Kimberly Andreaggi vid Armed Forces Medical Examiner System’s Armed Forces DNA Identification Laboratory (AFMES-AFDIL) i USA.

–  Idag går det att få fram mycket information genom DNA-analys, som till exempel biologiskt kön och utseende. Det går också att se om personen i fråga hade vått eller torrt öronvax, var laktosintolerant eller tyckte om koriander, fortsätter Marie Allen som tillsammans med Kimberley Andreaggi tidigare i våras avslöjade att just skelett G inte var en man utan en kvinna.

Ny ansiktsrekonstruktion till utställning
De nya forskningsresultaten har redan fått praktisk betydelse. Oscar Nilsson, som är arkeolog och skulptör, har gjort en ny ansiktsrekonstruktion av individ G.

–    Det är bra att jag nu vet att G är en kvinna och dessutom vad hon har för ögonfärg och hårfärg. Rekonstruktionen är fortfarande min tolkning av den här personen. Nu känns det som att jag kommit henne mycket närmare, säger Oscar Nilsson.

–    Inte minst när hennes mössa kom på plats, fortsätter Oscar Nilsson. Jag blev väldigt berörd av att se henne i mössan. Det var som att stå framför henne den 10 augusti 1628. Hon har klätt upp sig för den här färden.

Tvärvetenskapligt arbetssätt
Mössan i fråga är återskapad av Anna Silwerulv, dräkt- och textilforskare på Vasamuseet. Hon och Oscar Nilsson har samarbetat tätt kring rekonstruktionen som forskarna har börjat kalla Gertrud.

–    Delar till en yllemössa har hittats nära G:s skelett. Det gjorde mig väldigt nyfiken. Kunde den höra till henne? Modellen kändes först lite udda, men när jag rekonstruerade den föll bitarna på plats. Den passar storleksmässigt och dessutom hittade jag blonda hårstrån i tyget. Jag tror att vi har hittat rätt. Det är tydligt i mikroskop att mössan varit röd, säger Anna Silwerulv och fortsätter: 

–    Att arbeta tvärvetenskapligt på det här sättet skapar en helhet. DNA-undersökningarna ger hårda fakta. Att återskapa kläderna blir ytterligare viktiga delar i att förstå vilka de här människorna var. De blir individer när vi lär känna dem.

Vasamuseets forskare arbetar både med att studera skeletten ytterligare – genom till exempel osteologiska undersökningar och isotopundersökningar – och att undersöka deras tillhörigheter för att ta reda på mer om människorna som var ombord på Vasa. Även arbetet med att studera skelettens DNA fortsätter och Marie Allen vid Uppsala universitet och Kimberley Andreaggi vid AFMES-AFDIL kommer kunna presentera ännu fler resultat från de genetiska analyserna. 

–    Vi kommer att kunna säga mer om flera av personerna från Vasa. Just nu tittar vi på olika typer av information som vi får fram från deras kärn-DNA. Det är roligt att lära känna dem lite bättre, allteftersom vi får fram nya resultat, avslutar Marie Allen. 

För ytterligare information och bilder, kontakta gärna:
Catrin Rising, kommunikationsansvarig Vasamuseet
Mobil: 0737-35 16 02, E-post: catrin.rising@smtm.se