Fiendeskepp har siktats.
Alla får bråttom.
Besättningsmännen sköljer segel, däck och skeppets sidor med vatten, för att det inte ska ta eld. Pikar, musköter och yxor delas ut, och barberaren tar fram såg och kniv för att vara beredd att amputera.
Knektar intar sina platser vid kanonerna. Ett förråd av kulor läggs upp. Men krutet får hämtas längst nere i skeppet efter varje skott. Om det förvaras intill kanonerna kan det explodera.
Till sist får männen extra öl och brännvin för att bli modigare och slåss vildare i striden.
Sen är det bara att vänta.
Det var för sådana här strider som Vasa byggdes. Vasa skulle främst användas i kriget mot Polen.
I strid var stora fartyg som Vasa svåra att styra, röken från krutet gjorde det svårt att se och det var svårt att rikta kanonskotten rätt.
Striden gick ut på att ta sig ombord på fiendens skepp och ta kommandot över besättningen.
Men sjöstrider var ovanliga på 1600-talet. Flottans skepp användes oftast till att blockera fiendens hamnar, eller transportera soldater till armén. Ändå övade man hela tiden på att kunna genomföra en sjöstrid.