Det var hårt att leva och arbeta på ett krigsskepp på 1600-talet. Lönen var låg och riskerna var stora. Och så många som 450 män skulle arbeta, sova och äta tillsammans på skeppet.
Rangordningen ombord var stark. Högst upp stod amiralen. Därunder kaptenen som bestämde över skeppet och männen ombord. Längst ner stod båtsmännen som seglade skeppet, och knektarna som hade hand om vapnen.
Båtsmännen och knektarna sov mellan kanonerna, 7 man sida vid sida. Dessa 7 delade också på ett fat och en kanna. Men alla hade sin egen kniv och sked.
De åt gröt, strömming och ärtsoppa, och torkat bröd, kött och fisk. Allt var mycket salt eftersom det var så man konserverade maten. För att skölja ner detta bjöds 3 liter öl per person och dag. Det var lättare att bevara öl ombord än vatten.
Tänk dig hur trångt det var, och hur illa det luktade på skeppet. Hygienen var mycket dålig och sjukdomar spreds lätt. De flesta som dog ombord gjorde det inte i strid utan av sjukdomar.
Förkylningar, ögoninflammationer och magsjukdomar var vanliga, och det fanns bara en person som hjälpte de sjuka. Det var barberaren. Han fick göra amputationer, lägga om sår och ge medicin. Dessutom klippte han männens hår och skägg.
När inte männen övade sig för strid eller arbetade med skeppet, hade de en del fritid. Då kunde de röka tobak och spela spel. Det var ett sätt att få tiden att gå.