Det är full fart på skeppet. Besättningsmännen klättrar högt upp i linorna och lossar toppseglen. Många är rädda och ovana, men de får inte tveka när de klättrar upp till plattformen i masten, 17 meter över däck.
Seglen fylls av vinden och vattnet skummar kring skeppet. Kaptenen står på däck med uppsikt över besättningen och skeppet, som är på väg ut mot skärgården.
Det krävdes över 100 besättningsmän för att segla Vasa. De skulle hålla utkik efter främmande fartyg, ovädersmoln och farliga klippor, så samarbete var viktigt.
Besättningsmännen höll vakt två och två. När den ena arbetade, sov den andra. Varje vakt var på fyra timmar, så man fick sällan sova mer än tre och en halv timme åt gången.
På nätterna, när det slog i linorna, ryckte i seglen och tjöt runt masterna, när vattnet var svart, kallt och djupt och vågorna gick höga. Då bad männen till Gud att skeppet inte skulle komma för nära land och klippor.
Det Vasa som du ser i dag, visas som när skeppet förvarades i hamn på vintern, med bara de nedre masterna och utan segel.
På Vasas första färd hissades fyra av tio segel. De andra sex finns kvar. Ett av dem visas snett bakom skeppet.