Det dröjde inte länge innan man försökte bärga Vasa.
En av de allra första var en engelsman som lyckades räta upp skeppet men inte kom längre än så. Andra äventyrare, skattsökare och uppfinnare kom till Stockholm för att försöka.
Men alla misslyckades.
På 1660-talet försökte man få upp bara kanonerna. Albrekt von Treileben och tysken Andreas Peckell använde då dykarklockan.
/effekter/
Den fungerar som när man sätter ett glas upp och ner i vatten. En luftficka bildas i övre delen av dykarklockan. Den var dykarens luftförråd medan han arbetade på vraket.
/effekter/
En italiensk präst fick se dykningarna år 1663. I sin dagbok skrev han:
”Dykaren var helt klädd i läder och hade dubbla skinnstövlar. Han ställde sig på en plattform av bly som hängde under dykarklockan. Jag frågade hur länge han kunde stanna nere på botten. Han svarade en halvtimme. Men det var i slutet av oktober och efter en kvart hissades klockan upp och mannen darrade av köld trots att han var stark och infödd.”
Trots mörkret och kylan på 30 meters djup, lyckades dykarna bärga nästan alla av Vasas 64 kanoner. De väger mer än ett ton styck. Men tyvärr rev de upp hela övre däck för att få ut kanonerna.