När den blivande Kung Gustav II Adolf föddes 1594, var Sverige ett stort, underbefolkat och fattigt land i utkanten av Europa, och han var inte arvtagare till tronen. När han dog 1632 vid slaget vid Lutzen var Sverige en av de ledande aktörerna på den Europeiska scenen och Gustav Adolf själv hade skaffat sig en nästan mytisk status som håller i sig än idag. Med krig och expansion lade han grunden till den svenska stormaktstiden.
Gustav Adolf var son till Greve Karl av Södermanland, och sonson till Gustav Vasa. När Gustav Adolf var liten pojke grep fadern makten efter en lång konflikt med brorsonen Sigismund som vid den här tiden var kung i Sverige och även i Polen. Konflikten handlade om svenska och polska expansionsplaner som kolliderade, och den handlade om religion. Sigismund var katolik och Sverige var officiellt Lutheranskt.
Prinsen uppfostrades till en äkta renässans människa. Han utbildades i både akademiska ämnen och krigskonst, talade både svenska och tyska flytande, och möjligen ett flertal andra språk också. Han blev en övertygande talare och skrivare, något han använde sig av genom hela sin regentperiod för att få adeln, riksdagen och utländska prinsar till att följa hans vilja.
Så här skrev han till exempel till sin svåger Georg Vilhelm, Brandenburgs Kurfurste, när denne förklarat att Brandenburg skulle vara neutralt i 30 åriga kriget.
”Jag vill inte höra om någon neutralitet. Hans Kärlighet måste vara vän eller fiende. När jag kommer till gränsen så måste han förklara sig varm eller kall. Här strider gud mot djävulen. Vill hans Kärlighet vara på guds sida så får han gå över till mig. Vill han emellertid hellre vara med djävulen så måste han slåss mot mig .”
Gustav Adolf hade av fadern ärvt två krig, med Danmark och Polen. Och han blev omgående indragen i ett till, med Ryssland. Faktiskt spenderade Gustav Adolf nästan hela sin regentperiod i krig med Ryssland, Polen och tillslut även Tyskland.
Kriget tog det mesta av kungens uppmärksamhet och han ledde själv kriget från fronten vilket ledde till att han flera gånger skadades i strid.
De många krigen hade dock inte kunnat genomföras om inte det varit för samarbetet med rikskanslern: Axel Oxenstierna, en mycket kompetent administratör. Det var genom honom statsmaskineriet kunde omorganiseras.
De stora naturtillgångarna i landet, koppar, järn och timmer, kunde bättre tas om hand, delvis för att bekosta den modernaste armen i Europa.
När Gustav den andre Adolf dog vid 38 årsålder, dödligt sårad efter att ha ridit i fronten vid en kavalleriattack, var han känd i Europa som en av de stora härförarna i sin tid. Men han var också hänsynslöst effektiv i att genomföra sin vilja på bekostnad av mycket lidande. Han är den enda svenska monarken som är ihågkommen genom en allmän flaggdag, den 6:e november som är hans dödsdag.