Hur kunde ett så stort skepp som Vasa gå under så enkelt? Det var ju ändå konstruerat och byggt av de mest erfarna skeppsbyggarna och från mått som kungen själv hade godkänt. Skeppet skulle användas i strid och förväntades stå emot såväl fiendekanonader som hårt väder.
Det var på söndagseftermiddagen den 10 augusti som Vasa la ut från slottskajen. Fyra segel var satta och kanonportarna på båda batteridäcken hade öppnats för att skjuta salut.
En stor del av Stockholms 10 000 invånare kantade stränderna för att se det magnifika skeppet segla ut.
Luften hade dittills varit stilla med bara en lätt bris som tagit Vasa ut ur hamnen. Men så kom plötsligt en vindpust som fick Vasa att kränga till. Skeppet lyckas räta upp sig men ytterligare en kastby får det att luta på nytt.
Den här gången så mycket att vattnet forsar in genom de öppna kanonportarna. Skeppet tyngs av vattenmängderna och sjunker.
Man tror att runt 150 människor befann sig på skeppet vid det snabba förlisningsförloppet. Av dessa omkom uppskattningsvis mellan 30-50 personer.
Det fanns flera orsaker till att flertalet ombord ändå överlevde katastrofen. Till exempel befann sig de flesta uppe på övre däck och i riggen när skeppet seglade ut och klarade sig därmed från att följa skeppet ner i djupet. En annan faktor var att förlisningen skedde så nära hamnen där det fanns många som kunde hjälpa de nödställda.
Men frågan kvarstår: Hur kunde Vasa sjunka så lätt och snabbt?
Idag tror man att skeppet var både felkonstruerat och felseglat. Skeppet var instabilt eftersom tyngdpunkten låg för högt upp. Men om bara kanonportarna varit stängda hade inte vattnet kommit in under batteridäck och Vasa hade antagligen kunnat räta upp sig själv igen och segla vidare.