När Vasa bärgades 1961 uppstod frågan hur man skulle konservera ett så stort skepp i trä. För forskarna blev konserveringen av skeppet och alla föremål som dykarna funnit i och kring vrakplatsen en riktig utmaning och man fick ta till och testa nya konserveringsmetoder.
Precis efter bärgningen sprutades vatten på skeppet så att det inte skulle torka, spricka och kollapsa. Därefter besprutades Vasa med konserveringsmedlet PEG – Polyetylenglykol i 17 års tid för att sen torka under nio år.
Skeppet väger idag omkring närmare 900 ton. Lika mycket som sex jumbo jets Det är precis som alla skepp byggt för att vila i vatten där hela skrovet belastas jämnt. Idag ligger Vasa i en vagga där skrovet stöttas punktvis, och därför riskerar det att skadas. Men en ny vagga planeras där skeppets vikt kan fördelas på ett skonsammare sätt.
Med hjälp av 40 000 mätpunkter på Vasa kan minsta rörelse i skeppets skrov observeras vid mätstationer i skeppshallen. Mätningarna visar att skrovet rör sig neråt cirka en millimeter per år och att aktern vrids en aning.
Vasas skrov är byggt av tusentals delar. De hålls ihop av mer än 5000 järnbultar och 30 000 trädymlingar. Några av bultarna är uppemot 2 meter långa för att nå igenom skeppets massiva delar.
Ett problem har varit att järnet rostat och det har satt igång kemiska reaktioner som på sikt förstör träet. Så nu startar ett pilotprojekt att byta ut järnbultarna mot nya av kolfiber och stål.
Efter att ha haft vissa problem med luften i skeppshallen installerades en ny klimatanläggning 2004 och nu är klimatet i museihallen stabilt med en luftfuktighet på 55% och en temperatur på 18,5 grader. Ideala förhållanden för skeppet.
Arbetet med att bevara Vasa är en upptäcktsresa utan slut. Aldrig tidigare har något liknande gjorts och det vi lär oss under arbetets gång kommer vara till stor hjälp inför bevarandet av andra träskepp runt omkring i världen.