Textversion: Skeppsgårdsmodellen

[Karin Schaefer, museipedagog för Vasamuseet/SMTM, står med skeppet Vasa alldeles bakom:] Hej! Jag heter Karin och jobbar här på Vasamuseet. Bakom mig så ser ni Vasa, det här fantastiska skeppet som byggdes i Stockholm i början av 1600-talet- och som skulle bli Sveriges bästa krigsskepp. Så var det tänkt, men ni kanske vet hur det gick. Inte jättebra. Vasa seglade bara 20 minuter innan det sjönk och låg sen på havets botten i flera hundra år innan man till slut lyfte upp det och lade det på museum.

[Hon går till en monter där man kan se en stor modell av något som ser ut som ett gammaldags varv. Hon öppnar glaset till montern.] Nu ska vi titta på en riktigt fin plats här i museet. Det är en modell som visar skeppsgården, den plats där Vasa byggdes. Och nu får vi faktiskt till och med gå in och kika riktigt nära på den här modellen. På skeppsgården så jobbade flera hundra människor. Skeppsgården låg mitt inne i staden. Så i bakgrunden så ser man faktiskt slottet Tre kronor och det som vi idag kallar för Gamla stan. [Närbild av olika människofigurer på skeppsgården: en man går med en häst, tre män rullar en stock upp på en hög med stockar med hjälp av ett par bräder.] Alla de här människorna som jobbade på skeppsgården hade olika uppgifter. Det var ett ganska tungt och svårt arbete de hade att göra.

Jag tänkte att vi skulle titta lite närmare på vad de egentligen sysslar med här inne. [Närbild av modellen av Vasa, där det finns flera små människofigurer på däck.] Det mesta på Vasa är gjort av trä, så det var många som arbetade med träet på olika sätt. [Här kan man bl.a. se hur två män sågar av en stock. En annan stock bearbetas med olika verktyg.] Träet kom hit till Stockholm i form av stockar. Och sedan så skulle det sågas upp och formas till med hjälp av yxor och olika verktyg. Men sen hade man faktiskt också ett väldigt fiffigt sätt att få rätt form på träet. Det var något som kallas för basning. När man hade sågat och yxat till t.ex. en planka men behövde få den lite böjd så kunde man värma träet över en eld och fukta det. [Intill fartygsmodellen syns några figurer som håller en planka över en öppen eld.] Då gällde det naturligtvis att se till att det inte började brinna. Då när träet var riktigt varmt och fuktigt så gick det faktiskt att böja till det.

Bredvid Vasa i den här modellen så ligger hennes systerskepp, Äpplet. [På denna fartygsmodell håller man på fartygsbottnen, men har ännu inte börjat med fartygssidorna.] Ni ser att här har man kommit en liten bit på väg. Men inte lika långt som med Vasa som ligger strax bredvid. Vasa står på någonting som ser ut som en tågräls som går rakt ner i det svarta, alltså i vattnet.

Det är för att när skeppet var så där halvfärdigt så skulle man sjösätta det. Då petade man in fett, det kunde vara smör till och med, under skeppet så att det liksom kunde glida ner i vattnet. Det kallas för en stapelbädd och att skeppet går av stapeln. Ni ser vad små gubbarna är i förhållande till det här skeppet. [Ett antal figurer syns nedanför Vasa. Fartygsdäcket är ännu inte lagt och figurerna där går på tvärlagda plankor. Nere på marken arbetas det med stockarna: här ligger bl.a. en stock på en ställning och två man arbetar med att klyva den med hjälp av ett långt bändverktyg.] Man tänker verkligen vad jobbigt det måste ha varit att bygga Vasa när man inte hade såna här maskiner som vi har idag. Väldigt tungt och besvärligt. Och hur skulle man få ihop alla små bitarna egentligen? Ja, klister funkar ju inte. Man fick använda trädymlingar men också sånt som ni kanske känner igen. Spik och skruvar och bultar. [Vi tittar in i smedjan där arbete pågår för fullt.] Och de, de tillverkades också här på skeppsgården. [Närbilder av metallföremål som ligger på marken.] Och de, de tillverkas i det här största huset i hela modellen som är den stora smedjan. Och om man kikar in här så ser man faktiskt att det brinner några eldar där. Gubbarna utanför är på väg in med stångjärn, själva råmaterialet som har kommit med en liten båt här. [Två män kommer bärande på ett stångjärn, som de bär med långa repöglor över axeln. Vid kajen ligger en liten segelbåt förtöjd. Ombord kan vi se att det finns mer stångjärn.]

Det här huset som har propellrar, ser det ut som, väderkvarnar på taket, för det var där som järn förvandlades till spikar och skruvar och till och med ankare. [Två ankare syns ligga på marken.] Utanför huset så ser man två båtar som kommer med bränsle till stora smedjan. [En öppen båt är lastad med något som ser ut som kol.] Och ute på backen så ligger det som redan har hunnit bli klart. Det var ett ganska tungt, men också väldigt varmt arbete. Och ibland hade man fångar som jobbade i stora smedjan. [Två män går i kedjor efter två män med varsin stor träpåk.] Utanför stora smedjan på marken lite längre bort så ligger något annat som var väldigt viktigt att ha till skeppet. Vasa hade tio stycken. Och ni kanske redan vet vad det är jag tänker på. Det är något stort vitt som ligger på marken. Ett tygstycke. Ja, det är ju segel. Utan segel kommer man ju ingenstans. För på den här tiden, för 400 år sen, så fanns ju inga motorer. [Ute på vattnet syns en segelbåt med två segel hissade.]

Men ska man bygga Sveriges bästa krigsskepp så räcker det inte med att det blir väldigt stort, det måste bli snyggt också. Och det jobbar de med en liten bit längre bort. Här sitter en man och snidar skulpturer till Vasa. [Mannen bearbetar ett trästycke som har en människoliknande form.] På Vasa vimlade det av olika figurer. Det kunde vara lejon, monster, olika hjältar, änglar till och med. Och de tillverkades här. Och när de var färdigsnidade så skulle de målas så att de syntes ordentligt. Och det ser man här borta. [En man står vid öppnade målarpytsar och vi får se exempel på de målade modellerna.]

Nu tänkte jag att vi skulle titta lite närmare på några extra roliga detaljer i den här modellen. Vid strandkanten så står faktiskt en man och man ser först kanske inte riktigt vad han gör. Han står vid en liten båt som ligger upp och ner på land men han kissar faktiskt rakt ner i vattnet. Och här borta ser vi en man som står bredvid en båt som ligger upp och ned på land. Han håller på och stryker tjära på båten för att den ska stå emot fukten bättre, och vätan när den ligger i vattnet. Ser ni vad fint det är gjort? Man ser precis var han har tjärat och var han ännu inte har tjärat.

Missa inte den här fina modellen nästa gång du besöker Vasamuseet. [Modellen visas på lite avstånd, med slottet och Gamla stan i bakgrunden.]