[Skeppet Vasa syns inne i museet]
KARIN: [Karin syns i bild framför en stor karta som är målad på en vägg] Hej. Jag heter Karin och jobbar här på Vasamuseet. I den här filmen tänkte jag att vi skulle prata lite grann om att resa och vad som kan vara bra att ha med sig när man ska ut och resa. Vasa byggdes ju för en lång, lång resa som skulle gå över hela östersjön och ned till Polen så småningom, och de flesta som skulle gå ombord på skeppet de kom inte ifrån Stockholm, utan de kom från olika delar av landet. [Karin pekar på den stora väggkartan som är bakom henne. Det är en karta av norra Europa, med fokus på Sverige och Finland] Och Sverige på den här tiden, ja, man ser ju här i bakgrunden, det var inte bara det som vi kallar för Sverige idag utan även Finland. Många var bönder och de hade inte så mycket pengar så de fick resa på det billigaste sättet av alla, nämligen att gå.

[En illustration på en man från 1600-talet visas, med lite packning] Och ska man gå i flera veckor kanske, ja, då kan man ju inte ta med sig jättemycket saker, kanske bara ett litet knyte, kanske bara sakerna man har i sina byxfickor. Men en del hade också möjlighet att ta med sig lite mer och kanske till och med packa en tunna eller en kista. [Karin lyfter upp en mindre trätunna, och en illustration syns där en man från 1600-talet bär en liknande tunna på ryggen med hjälp av snören] Här ser vi faktiskt en tunna. Såna kunde man använda ungefär som en väska.


[Karin fortsätter berätta i bild] En sak som är lite jobbig när man är ute och reser det är att man inte kan ta med sig allt, man måste välja. Vilka saker ska jag ta med mig, och vilka ska jag lämna kvar hemma? Vilka är det som är viktiga, vilka är det jag inte klarar mig utan? Och så fick de fundera på den här tiden när de bröt upp för att ta sig till Stockholm där Vasa låg och väntade, och så måste vi tänka än i dag. Nu tycker jag att vi ska ta reda på hur de tänkte när de packade sina saker. Vad tog de med sig egentligen på den där resan?


[Karin sitter på knä inne i skeppet Vasa med en träkista bredvid sig] Nu har vi kommit in på övre batteridäck eller övre kanondäck som man kan säga också och det var här mellan kanonerna som de flesta som skulle segla med Vasa skulle bo. Här på golvet skulle de ha sina sovplatser och det var hit de kom när de skulle äta. Och här hade de också sina saker. Bredvid mig så står det faktiskt en kista som någon packade och vi har lite tur för nyckeln sitter i så vi tar väl och öppnar. [Karin öppnar och tar upp en mörkgrå ulljacka] Oj, vad har vi här? En jacka, eller tröja, som man sa på den här tiden, av ull. Fin. Den hade någon tänkt att ha med sig. Lite extra kläder är ju aldrig fel. [Karin lyfter upp en hög, tovad, grå hatt] Och här är några mer kläder, vad kan det vara? En hatt, väldigt stor, men så här gillade man att ha, att hattarna såg ut på den här tiden, höga och toppiga. Verkar inte så praktiskt att ha ombord på ett segelfartyg om ni frågar mig.


[Karin plockar upp en träbägare med lock] Och här då … ser ut som någon slags kanna. Det är en stånka, den här drack man ur och ombord på skeppet skulle serveras mycket öl, då kunde flera stycken dela på den här stånkan och ta en slurk och skicka vidare till nästa. [Karin plockar upp en hopskrumpen skinnbit] Men oj, vad är det här då? Det är alldeles hårt och knastrigt så är det som fjäll här på utsidan och så är det små fenor. [det zoomas in på fenor, så man ser att det är en fisk] Det är faktiskt en fisk. En torkad fisk. Mat helt enkelt som kunde vara bra att ha på resan. Och när den är så här torr brukar man ju ofta lägga den i blöt och koka den en stund så den blir mjuk igen, för att äta den så här är inte så himla gott. Och torkad var den för att den skulle hålla sig bra. [Karin lyfter upp en in liten brun-svart bit] Här i verkar det vara någon mer mat och det här kanske ni känner igen vad det är. Den är också alldeles torr och hård precis som fisken. Det är en bit bröd. Det var sån mat man hade med sig på Vasa. [Karin lyfter upp en träsked från kistan, men litet handtag och stort blad] Och den här var inte heller så svår, en sked. Alla hade med sig en egen sked ombord.

[Karin lyfter upp en mindre läderpung] Här är en liten läderpung, en liten påse. Vad tror ni den kan innehålla? [Karin tar ut två kopparbitar ur pungen]Där, den där kanske var lite lättare att gissa. Båda de här två är faktiskt mynt, så pengar. Och det är ju alltid bra att ha med sig när man är ute och reser, eller hur? Ja, men den här är ganska rolig, den måste jag nästan plocka upp också. [Karin tar upp en lång strumpa, kanske en meter lång, grå och mycket bred] Har ni sett vilken jättelång strumpa. Såna strumpor hade man på 1600-talet. Byxorna var ju ganska korta också så det var bra att ha långa stumpor och det kan ju faktiskt bli ganska kallt på sjön, så det är ju inte så dumt att ha ett par strumpor. Där var den andra också. Ja, och sen kanske någonting som ni inte skulle ta med er, men som någon på den här tiden tyckte var bra att ha med, det är en liten pipa. [Karin visar upp en liten vit pipa] Man trodde det var nyttigt att röka på den här tiden särskilt om man var på sjön.


[Man ser en modell av skeppet Vasa som börjat kantra] Men det blev ju aldrig någon lång resa för Vasa. Ni vet hur det gick, va? De seglade bara i 20 minuter och sen så kom det en vind och Vasa lade sig på sidan och började till slut att sjunka. Och de som var här inne på batteridäck, på kanondäck de flydde ut i panik och folk brydde sig inte om att ta mig sig sina tunga kistor, [man ser på modellen hur små miniatyrer hoppar i sjön] utan allting blev kvar där på skeppet och skeppet försvann ned i djupet och låg sen på havsbotten i flera hundra år tills skeppet då hittades igen, [man ser filmer från när Vasa bärgades. Dykare dyker och man rensar föremål från lera när de väl bärgats] och det var på den tiden när din mormor och morfar och farmor och farfar var unga, och då hittade man inte bara skeppet, utan också alla saker som fanns ombord. Kistor, tunnor, en del kanoner, saker som folk hade tagit med sig på den här resan som var tänkt att bli jättelång, men som bara blev 20 minuter.


Nu tänkte jag att vi som avslutning skulle titta på några av de riktiga sakerna som man hittade ombord på Vasa. [Karin står vid en glasmonter och visar en liknande hatt som hon tidigare tagit upp från kistan] Titta här är ju hatten som vi såg förut, men det här är ju den riktiga hatten som har funnits ombord på Vasa och som har legat på havsbotten i flera hundra år innan den hamnade är på museet. [man ser en fin hacka inne i en glasmonter] Här är jackan, den är så fin så det ser ut som att man nästan skulle kunna sätta på sig den. [en större skål med sex skedar finns i en glasmonter] Och här ligger ju faktiskt skeden. Ombord på Vasa skulle man äta gemensamt ur en skål. De som bodde mellan två kanoner fick dela en sån här fin skål. Och just här är det en, två, tre, fyra, fem, sex personer som fick dela på den här skålen med mat. [Karin berättar i bild med skeppet Vasa i bakgrunden] Nu har du fått sett några saker som man hittade på Vasa, men man hittade väldigt många fler, 40 000 föremål hittades på skeppet. Och nästa gång du kommer till Vasamuseet så kan du titta på några av de andra.


Välkommen.