I trädgårdarna i början på 1600-talet, när skeppet Vasa byggdes, fanns frukt- och bärlundar med bland annat äpple, plommon och krusbär. I köksträdgårdarna odlades sådant som ärtor, mangold, portlak, bondbönor, rovor, betor och kål av olika slag. Där fanns också kryddörter som malört och åbrodd, läkeörter som ålandsrot och läkemalva. I Vasamuseets trädgård växer sådant som kanske inte är så vanligt numer med växter som vi gärna odlar än i dag.
Om du vill odla din trädgård som på Vasas tid kan du anlägga en örtagård med fleråriga kryddörter som timjan, libbsticka, salvia och oregano. Du kan också så ett- och tvååriga kryddväxter som koriander, persilja och dill. Det svenska 1600-talets maträtter var gärna välkryddade.
I örtagården kan du även odla sommarblomman ringblomma, som är inflammationshämmande och sårläkande och används än idag i salvor. Ringblomma är ätbar, de vackra blombladen smakar bäst och passar utmärkt som dekoration i sallader och bakverk. Ringblomman är lättodlad och trivs bäst i sol. Den passar också bra att odla nära kålplantor, dess doft sägs hålla undan några av kålväxtens skadegörare.
Grönkål är både dekorativt och smakrikt. Grönkål kan direktsås, men vill man ha stora plantor, är det bäst att förkultivera dem inomhus, så dem 1,5 månad innan du planterar ut dem. Grönkål kan växa i sol eller skugga. Den är näringskrävande, gödsla med hönsgödsel som är kväverikt. Under 1600-talet ansågs fågelgödsel särskilt bra.
Ärtor var en basföda, lätt att odla och torkade var ärtorna enkla att lagra. Torkade ärtor kunde också malas ner och användas som mjöl till pannkaka. Ärtor användes som proviant i den svenska örlogsflottan. Ärtor växer fort och är dekorativa. De trivs bäst i sol. Ge ärtplantorna stöd att klättra på. Ärtväxter har förmåga att fånga kväve i luften, kvävet lagras i bakteriesamlingar i växtens rötter och berikar på så sätt jorden när plantan förmultnar. Nästa år är jorden rik på kväve och du kan odla grönkål på platsen. Att vissa växter berikar jorden har man vetat mycket länge.