I över sextio år har avkastningen från Vasa Redivivas kapital gett viktiga bidrag till Vasamuseets verksamheter. Allting började med att stiftelsen bidrog till själva bärgningen av skeppet, bland annat genom försäljningen av Vasapenningen.
Vasapenningen
I mars 1960 föreslog Handelsbanken att ett Vasamynt, då tänkt som en kopia av en klipping funnen på skeppet, skulle säljas genom banken för 10 kronor (i dagens penningvärde ca 150 kr enligt SCB). Detta ändrades snart till ett runt mynt i gulmetall, som präglades i 100 000 exemplar. Ett fåtal mynt präglades i guld och delades ut till förtjänta mottagare, till exempel kung Gustaf VI Adolf, Wasanämndens ordförande prins Bertil och Vasas återupptäckare Anders Franzén.
Myntet utformades av den kände medaljformgivaren Gösta Carell. På ena sidan fanns en bild av skeppet med årtalet 1628 och texten WASA KONUNGENS REGALSKEPP och på andra sidan ett lejonhuvud med årtalet 1960 och texten MED TACK FÖR VÄRDEFULLT BISTÅND.
Vasapenningen lanserades med mottot ”BLI WASA-RÄDDARE” i samband med världshistorikerkongressen i Stockholm i augusti 1960, då bland annat en kanon togs upp från skeppet inför en publik om flera tusen personer. Handelsbankens chef Tore Browald höll ett tal och överlämnade det första exemplaret till Anders Franzén.
Vasapenningen såldes på alla Handelsbankens kontor, men också på Sveriges Kreditbanks, Göteborgs Banks och Östergötlands Enskilda Banks kontor på de platser, där Handelsbanken inte var representerad. Sammanlagt såldes Vasapenningen på cirka 600 platser i Sverige.
Många stora företag, som Bolinders i Stockholm och Eriksbergs varv i Göteborg, organiserade försäljning på arbetsplatserna, där företagen subventionerade med halva priset för myntet.
Efter en vecka hade 20 000 Vasapenningar sålts och i februari 1961 var i stort sett hela upplagan slutsåld. Handelsbankens vd Tore Browald överlämnade till stiftelsen Vasa Redivivas ordförande, den ledande stockholmspolitikern Carl Albert Anderson, en check på 1 000 000 kronor, motsvarande idag cirka 15 mkr.
Stötta Vasa
Med projektet Stötta Vasa går stiftelsen in i en ny fas, med klara kopplingar till stödet för bärgningen 1961. Projektet handlar om att ge skeppet en ny och mer ändamålsenlig stöttning. Den stöttning som Vasa idag ligger i, sedan bärgningen, måste bytas ut, eftersom den skadar skeppet och skapar deformationer i skrovet på grund av att skeppets trä är försvagat. Dessutom lutar skeppet svagt åt babord och behöver därför också rätas upp.