Trångboddheten skulle ha varit enorm på de mörka däcken, bestraffningen för misstag brutal och risken för att dö ombord i en uppblossande epidemi mycket stor.
Vasa hann bara segla lite drygt en kilometer innan en kastvind fick henne att välta och sjunka i Stockholms ström. Livet ombord blev inte långvarigt men hur hade det varit att tillbringa månader i sträck tillsammans med närmare 450 andra på ett krigsskepp på 1620-talet?
Trångboddheten skulle med moderna ögon ha varit enorm, när fler än 400 hundra båtsmän och soldater skulle dela på en boyta på knappt 800 kvadratmeter. Mellan kanonerna i dunklet på övre och undre batteridäck skulle man sova, äta och försöka fördriva tiden vid ledighet.
Hård disciplin
Båtsmän och vanliga soldater i 1600-talets Sverige kom så gott som alltid från fattiga hem. Trångboddheten och de svåra förhållandena till sjöss utgjorde säkert grogrund för osämja och våld. Flottans viktigaste medel för att förhindra det, liksom att misstag begicks, var hård disciplin och brutal bestraffning inför hela besättningen. Den som till exempel klagade på maten kunde fängslas i bojor och få leva på vatten och bröd i tio dagar. Den som orsakade en eldsvåda skulle enligt instruktionerna, även om det är osäkert hur ofta de följdes, ”själv kastas på elden”. Att häda Guds namn eller tala illa om amiralen kunde leda till kölhalning, alltså att man drogs med rep under kölen från ena sidan av skeppet till den andra, en, två eller tre gånger.
Sjukdomarna – mycket dödligare än krigandet
Många fler dog av sjukdomar än i strid på 1600-talets krigsskepp. Hygienen var bristfällig: besättningen tvättade sig sällan och bar ofta samma kläder månader i sträck. Därtill kom trängseln som gjorde att en smittsam sjukdom kunde sprida sig lätt och på kort tid slå ut ett helt fartyg. Det var dessutom ofta kallt ombord – ett krigsfartyg kunde ge sig av tidigt på våren och gå i vintervila sent på året.
Barberaren skulle klippa hår, ansa skägg och raka. Men han var också skeppets ende sjukvårdare, med vissa kunskaper om hur man spjälade brutna ben, utförde amputation med kniv och såg, hur man sydde ihop sår och behandlade brännskador. Med örtmedicin, lavemang, kräkmedel och åderlåtning gjorde han sitt bästa för att behandla farsoter som blodsot (dysenteri), skälva (malaria) och syfilis.
Kläder, mat och fritid
Båtsmännen bar sina egna kläder som ofta bestod av en linneskjorta, kort jacka, knäkorta byxor, strumpor och läderskor. Kläderna var slitstarka, men båtsmännen hade för det mesta bara en uppsättning som de bar under lång tid. Flera sybehör har hittats på Vasa och en del av besättningens lediga tid på ett 1600-talsskepp gick åt till att laga kläder och skor.
Maten var, sett med dagens ögon, mycket ensidig, men antagligen bättre än båtsmännen och soldaterna var vana vid på hemmaplan. I den tegelklädda kabyssen, köket, lagade kocken sådant som korngröt och ärtsoppa med fläsk över öppen eld. Saltat kött, torkad och rökt fisk och torkat bröd serverades också. Fiske- och jaktedskap har hittats på Vasa; de skulle användas för att fånga färsk föda då och då.
Båtsmännen och soldaterna åt i så kallade backlag, en grupp på mellan sex och åtta personer. De delade en gemensam skål och åt med träskedar som inte sällan var egentillverkade. Man åt också med händerna och skar mat med sin privata kniv. Skeppsöl dracks från en ensam kanna med lock, som ”gick laget runt”.
Tobaken hade nyligen kommit till Sverige och det faktum att det hittats enkla kritpipor ombord på Vasa visar att det också röktes där, eller ”söps tobak” som det hette på den tiden. Reglerna sade att det bara fick rökas i kabyssen på grund av brandfaran - på ett krigsskepp fanns stora mängder krut. Ett brädspel och några kvarnspel har också hittats på Vasa. Besättningen hade även planerat för lediga stunder.
Kajutan – en annan värld
I kajutorna bodde de som hade makten ombord, de högre befälen. Vasas var vackert inredda, med vackra skulpturer på väggarna och med eleganta bänkar och bord. Här fanns också fönster med glasrutor; det var mycket dyrbart i Sverige på den tiden. I kajutorna fanns även utfällbara kojer med madrasser och med plats för två i varje. Vanliga båtsmän och soldater skulle däremot sova direkt på däcken. Till skillnad från måltiderna mellan kanonerna på batteridäck användes en riktig servis när det var dags för officersmåltid i kajutan.
