Vasa byggdes på Skeppsgården mitt i Stockholm. Det var arbetsplatsen för hundratals människor från olika länder och med mycket skiftande uppgifter och utbildning.
När Gustav II Adolf beställde det mäktiga Vasa var platsen för bygget självklar: Skeppsgården i Stockholm. Det var landets största varv men också en av de absolut viktigaste platserna för svensk militär. Här skulle flottans skepp underhållas och repareras och nya fartyg byggas när den svenske kungen skulle förverkliga sin stormaktsdröm.
Skeppsgården låg på det som då kallades Skeppsholmen men som idag går under namnet Blasieholmen. Det var en ö på den tiden och för att ta sig dit till fots fick man gå över en träbro över Näckströmmen, ett tjugo meter brett vattendrag som nu är borta sedan länge. I ett enkelt rödmålat porthus, som man kom fram till direkt efter att ha passerat bron, höll någon av profosserna till. De var en sorts ordningsmän och skulle bland annat kontrollera alla som var på väg till eller från Skeppsgården, eftersom det var mycket viktig militär mark.
Olika verkstäder
Skeppsgården var ett fascinerande skeppsbyggarsamhälle. Under åren som Vasa byggdes arbetade omkring fyrahundra personer här och det gjorde det till en av landets största arbetsplatser.
På den östra stranden sträcktes kölen till skeppen. Från stapelbäddar i trä byggdes skroven upp av timmermän, sågare och borrare. Runt ön fanns träkajer där skepp låg förtöjda. Men på Skeppsgården fanns det också många magasin och verkstäder. Smedjan var den största verkstaden på ön och hade fem skorstenar. Där verkade olika typer av smeder med tillverkning av ankare, järnbultar, beslag och verktyg. Ankarsmedsmästaren var en av Skeppsgårdens mest ansedda och högst betalda personer. De tunga blåsbälgarna som användes för att hålla igång elden sköttes med ren muskelkraft, ofta av straffångar som var fastkedjade. Klensmeden, som tillverkade mindre föremål som krävde stor precision, till exempel lås och gångjärn, hade sin egen smedja.
Här fanns det också andra hantverkare med egna verkstäder: svarvare, blockmakare, bildsnidare som skulle tillverka skeppens skulpturer, målare, snickare, segelsömmare och mastmakare. Bland hantverkarna fanns även en tjärsjudare, en glasmästare och en kompassmakare.
Skeppsgården var en internationell arbetsplats där folk från olika länder arbetade sida vid sida sex dagar veckan, från soluppgång till solnedgång. Svenskar, finnar, danskar, tyskar, holländare och balter byggde nya skepp till Sveriges flotta och underhöll dem som redan fanns. Över träbron till ön kom leveranser av tågvirke från de två repslagarbanorna på Ladugårdslandet (nuvarande Östermalm). Från vattnet anlände fraktbåtar, både svenska och utländska, med virke, järn, hampa och segelduk i lasten.
Slottet Tre Kronor låg bara några stenkast därifrån vilket gjorde det möjligt för kungen, om han var hemma, att övervaka bygget av sitt nya skepp Vasa.
