Vasas rörelsemönster mäts två gånger per år.

Vasas rörelsemönster mäts två gånger per år. Genom mätning av 400 punkter på Vasa är det möjligt att studera skeppets formförändring över tid. De så kallade geodetiska mätningarna tar för två personer cirka två veckor att utföra.

Vasa ändrar form. Det beror delvis på att skeppet krymper i takt med att träet sakta torkar efter konserveringsbehandlingen, och delvis på grund av träbjälkarnas rörelser mot varandra. Dessa förändringar, eller deformationer, är registrerade på olika sätt.

Det enklaste sättet är att mäta förändringen i vikt av utvalt timmer eller avståndet mellan två exakta mätpunkter på timrets yta. För att förstå skeppets förändringsmönster så mäts rörelserna genom 400 fasta punkter på skrovet och hur de rör sig i relation till varandra.

Det geodetiska mätsystemet är mycket noggrant. Det går att se rörelser på under 1 mm. Totalt 350 punkter mäts på utsidan av skrovet och 50 på insidan. Systemet är konstruerat för Vasamuseet i samarbete med KTH.

Mätningar av rörelser

För att mäta rörelserna används en så kallad totalstation vilket är ett instrument som mäter vinklar och avstånd till olika fixpunkter. Punkterna består av röd reflekterande tejp, som sitter på skeppet och prismor som är placerade runt om i skeppshallen. Varje punkt på skrovet mäts sedan från minst två olika uppställningar och två gånger från varje sådan uppställning. Det ökar noggrannheten och minimerar risken för mätfel.

Efter varje mätomgång bearbetas mätdatat och jämförs med tidigare mätningar och ger en klar bild av hur de 400 punkterna rör sig över tid. Mer än 20 år av mätningar visar att Vasa rör sig omkring 1 mm per år neråt men lokalt förekommer även andra rörelser.

Geodesi (från latin geo = jord och desi = del) handlar till exempel om att bestämma punkters läge i ett koordinatsystem.

Träet försvagat

Tvärvetenskaplig forskning visar att det finns en tydlig koppling mellan träets kemiska status och dess mekaniska egenskaper. De mekaniska egenskaperna i Vasas trä har kartlagts från cellnivå, via olika konstruktionsdelar och hur de påverkar varandra, och upp till skeppets gigantiska dimensioner i sin helhet. En kopia av en del av Vasas skrovsida byggdes för att närmre undersöka träets och timrens mekaniska egenskaper. Kopian belastades i en testrigg, för att mäta hur spänningar och kraft fördelar sig där skeppets olika konstruktionsdelar möts. Forskare har tagit fram siffror som visar timrets styrka.

På ett antal platser i skrovets timmer är träet kemiskt nedbrutet. Här har också träets styrka visat sig vara kraftigt försvagad. Förmågan att bära last är i dessa punkter försämrad med i genomsnitt 40 procent i jämförelse med färskt trä. På några ställen i träet är denna siffra så hög som 80 procent. Siffrorna visar tydligt behovet av att stötta Vasa på ett bättre sätt än man gör idag.

I forskningsprojektet Stötta Vasa, som pågick under åren 2012–2017, skedde arbetet under ledning av och i samarbete med Institutionen för tillämpad mekanik vid Uppsala universitet. 2018 påbörjades konstruktionsarbete av den nya stöttningen. 2024 började den nya stöttningen att monteras och målet är att den är klar 2028, lagom till skeppets 400-årsdag.

Institutionen för tillämpad mekanik vid Uppsala universitet (extern länk)