En jungfru är en del av ett fartygs rigg. Ombord på Vasa finns tre olika användningsområden för jungfrur. Alla Vasas jungfrur är tillverkade i trä men de skiljer sig utseendemässigt från varandra beroende var i riggen de sitter.
Den vanligaste typen av jungfrur är de platta, trehåliga som sträcker fartygets vant. Vanten är det "rutnät" av tågvirke som stagar upp masterna sidledes. I vantets nederkant sitter en rad med jungfrur. Dessa möts, underifrån, av lika många jungfrur som är fastsatta i skrovet via en röstbräda. Jungfrurna är sedan hoplänkade, parvis med taljrep.
I stagen finns det andra användningsområdet för Vasas jungfrur. Medan vanten stagar upp masterna åt sidorna så gör stagen det långskepps. För att koppla stagen till skrovet använde man på Vasa jungfrur. Dessa jungfrur är större, rektangulära och har fyra eller sex genomgående hål.
Den tredje typen av jungfru som användes på Vasa är en tvåhålig modell som satt ensam uppe i mesanracken. Mesanmasten har ett loggertsegel till skillnad från de andra masterna. Det gör att racken behöver fungera på ett annorlunda sätt. Mesanracken måste vara lätt att justera, för att kunna skifta spriet så att seglet hålls på läsidan om masten. Repet som löper genom racket bildar en ögla i ena änden och där sitter den tvåhåliga jungfrun. De två lösa ändarna från racken går sen igenom jungfruns hål och bildar på så sätt ett sorts strypkoppel som lätt kan spännas åt och lossas runt masten. Eventuellt skulle tvåhåliga jungfrur användas även i de övriga masterna.
