Det finns en del föremål i vår samling som vi ännu inte kunnat sakbestämma. Vi vet helt enkelt inte vad de är eller hur de har använts.
Bågen, som syns på bilden ovanför, har fram tills helt nyligen varit ett sådant föremål. Det är en bågformad pinne med inskurna hakar i ändarna. Den är 72 cm lång och har en diameter på ca 2,5 cm. Den är välbevarad och troligen tillverkad i gran.
Föremålet saknar sin originalfyndbricka så kontexten, det vill säga information om var på Vasa den hittades, är förlorad. Detta faktum har försvårat tolkningen av fyndet. Bågen har legat förvarad i vårt magasin, på en pall för föremål som vi ännu inte har kunnat tolka.
Vid ett besök av kollegor från Arkeologienheten på Sjöhistoriska museet uppmärksammade de föremålet och berättade att de hade hittat ett liknande under utgrävningen av fartygslämningar från 1600-talet på Blasieholmen i centrala Stockholm. I fartygslämning 4 hade de bland annat påträffat olika typer av hushållsföremål. Ett av föremålen var en så kallad slaktbåge och mycket lik vårt föremål.
Vad är en slaktbåge?
En slaktbåge är ett slaktredskap som använts åtminstone sedan medeltiden. Det slaktade djuret hängdes upp i bågen för att underlätta styckning. Djurets bakben surrades fast vid inhaken i ändarna så att djurkroppen hölls utspänd och förhindrades att ramla ner vid delning. Bågen brukade hänga på en slaktkrok av trä. Flera fynd av slaktkrokar finns bland annat i Historiska museets och Stockholms stadsmuseums samlingar.
Eftersom vi inte vet någonting om var föremålet påträffades kan vi inte vara säkra på att den verkligen fanns ombord på Vasa vid förlisningen. Den kan ha hamnat på fyndplatsen vid ett senare tillfälle.
Idag används slaktgalgar av metall för samma ändamål.
