Änglaorkestern på Vasamuseet

[Vågbrus 00:00:00]

[Musik 00:00:04]

Intervjuare 1 [00:00:10]: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av Vasamuseets podd. Jag heter Catrin Rising och idag ska vi prata om sju skulpturer. De föreställer barn som spelar varsitt instrument.

[Musik 00:00:27]

Intervjuare 1 [00:00:40]: När skeppet Vasa bärgades hittades över 40 tusen föremål. Bland dem väldigt många fina skulpturer. Det finns en samling små skulpturer som föreställer barn som spelar olika instrument. En hel liten orkester faktiskt. [Musik 00:01:01]

Intervjuare 1 [00:01:04]: I detta avsnitt av podden ska vi prata mer om den här lilla barnorkestern tillsammans med Petter Ljunggren. Som är museipedagog här på Vasamuseet, historiker och även musiklärare.

Intervjuare 1 [00:01:22]: Välkommen hit Petter. Den här musiken vi hörde den har du valt ut. Vad var det vi hörde?

Talare 1 [00:01:30]: Ja det är en tysk kompositör som heter Johann Schop. Detta är skrivet i Hamburg 1633. Troligen baserar man detta på en notsamling helt enkelt.

Intervjuare 1 [00:01:41]: Men då kan vi konstatera att detta är musik från 1600-talet. Verkligen precis i Vasas tid.

Talare 1 [00:01:49]: Absolut. Så här skulle det ha kunnat låtit. Kanske på skeppet men åtminstone på slottet.

Intervjuare 1 [00:01:58]: Ja. Nu står vi på plan sex i Vasamuseet. Här på väggen finns det sju skulpturer. Det är kopior men de ser väldigt mycket ut som de skulpturerna som togs upp ur vattnet när Vasa bärgades. Dessa skulpturer, vad föreställer de Petter?

Talare 1 [00:02:24]: De föreställer egentligen små barn. Som spelar musik. Alla skulpturerna har, alla barnen, har instrument i sina händer. Det verkar faktiskt som att de spelar. Så detta kan vi säga är en liten orkester helt enkelt.

Intervjuare 1 [00:02:41]: Vad är det för instrument de spelar? Kan du beskriva ett och ett här?

Talare 1 [00:02:46]: Ja det kan jag göra. Man vet faktiskt hur de har stått. De har stått lite efter vilken typ av instrument det är. Längst till vänster är det blåsinstrument. Det börjar märkligt nog med en säckpipa. Som egentligen är ett ganska folkligt instrument. Men av någon anledning så finns säckpipan med i den här orkestern. Sedan kommer en som spelar sinka. Sinka kan man säga är som en trätrumpet. Det är en blandning mellan trumpet och flöjt. Det var väldigt vanligt på 1500- och 1600-talet. Sedan kommer det två stråkinstrument. De kallas för gambor. Gamba är italienska och betyder ben. Den första som är en viola da gamba den höll man fast med benen. Den påminner lite om en cello.

Intervjuare 1 [00:03:47]: Jag tycker att den ser ut som en fiol.

Talare 1 [00:03:49]: Ja men en ganska stor fiol i sådana fall [Skrattar 00:03:51]

Intervjuare 1 [00:03:53]: Barnet är så litet tänkte jag.

Talare 1 [00:03:51]: Barnet är litet ja. När man tittar på nästa instrument så som verkligen är en fiol. En viola da braccio. Arm fiol för braccio betyder arm på italienska. Den ser man är lite mindre än den första som är en gamba. En ben fiol kan man säga. Sedan kommer det en luta. Efter den kommer en cister. Cister är ett stränginstrument som påminner lite om en luta. Fast den har en platt bakkropp.

Intervjuare 1 [00:04:30]: Men just den här skulpturen ser ut vara i väldigt dåligt skick. Det ser mer ut som detta barn håller i en sten eller någonting. [Talare 1 skrattar 00:04:38] Hur kan vi veta att det är en cister?

Talare 1 [00:04:40]: Om man tittar från sidan ser man att detta är en väldigt platt instrumentkropp. Om man jämför med lutan som har en buk eller en mage på baksidan. Denna är ganska platt istället. Det kan då tyda på att det inte är en luta utan detta bör vara en cister. Nu håller de andra instrument i händerna så det kan inte vara en sten [Båda skrattar. 00:05:08]

Intervjuare 1 [00:05:10]: Det sista instrumentet då? Vad är det för någonting?

Talare 1 [00:05:13]: Det sista instrumentet är lite skumt. De här har legat så länge nere på havsbotten i 333 år. Beroende på hur de föll ner i skeppet. Så har de varit mer eller mindre utsatta för erosion och sådant. Även den sista är ganska sliten. Den ser ut som att det antingen skulle kunna vara en panflöjt. Men tittar man noga på hur händerna sitter på detta instrument. Så ser man att det är en liten harpa.

Intervjuare 1 [00:05:43]: Kan du berätta om konstellationen av musikinstrument och om detta var vanligt eller inte?

Talare 1 [00:05:52]: Att ha en ensemble med dessa instrument. Det tror jag att i början på 1600-talet var väldigt ovanligt. Kanske inte alls över huvud taget förekommande. Däremot vet man att på mitten av 1500-talet. Åker Johan den tredje och hälsar på drottning Elisabeth i England. Hon har säckpipor i sitt hovkapell. Men att det skulle förekomma här i början på 1600-talet är ganska osannolikt. Säckpipan är så stark. Den kommer att förstöra resten av dessa mjuka fagra instrumenten.

Intervjuare 1 [00:06:34]: Men hade Gustav den andre Adolf något hovkapell? Vad var det för musiker i det?

Talare 1 [00:06:40]: Det var tyska musiker framförallt. Nästan bara tyska musiker. Han har ett hovkapell. Gustav Vasa vet vi 1526. Det finns räkenskaper för att han har musiker där. Han hade ett kapell som spelade. Man tror att detta franciserade lite på 1500-talet. Det är vad jag vet i alla fall. Carl den nionde, Gustav den andre Adolfs far. Han var inte så intresserad av detta. Men när Gustav den andre Adolf skall gifta sig. Med Maria Eleonora av Brandenburg. Då ska han ha ett fint kapell till bröllopet. Då kallade han upp musiker ifrån Tyskland och Frankrike. Framförallt ifrån Berlin. Bland dessa musiker så finns det en som heter Andreas Düben. Han blir anfader för musiker- och kompositörssläkten Düben. Som kom till att vara verksam under hela 1600-talet och in en bra bit på slutet av 1700-talet. Det har en enorm betydelse för svenskt kulturliv, svensk musik. [Klassisk musik spelas 00:07:53]

Intervjuare 1 [00:08:07]: Du hade någonting roligt du ville berätta. Om Gustav den andre Adolfs och Maria Eleonora av Brandenburgs bröllop.

Talare 1 [00:08:15]: Dessa musiker som anställdes var ofta från Tyskland. [Bankande ljud 00:08:23] Då finns det en basist här som heter Peter Gabriel. I hans anställningskontrakt från februari [Bankande ljud 00:08:28] 1621 står det. Denna instrumentalbasist ska stå till kungens förfogande. Citerar nu "I kyrkan, vid hovet, till taffeln och på den ort [Bankande ljud 00:08:42] och plats som vi befaller eller låter befalla. Och betjäna flitigt till havs och på land på dagen och på natten". Det var väldigt hårda restriktioner.

Intervjuare 1 [00:08:53]: Verkligen!

[Båda skrattar 00:08:53]

Intervjuare 1 [00:08:56]: Som ni hör så är det ganska mycket ljud i bakgrunden nu. Det är för att vi står i skeppshallen. Bland annat så byts det bultar på skeppet. Det är det som bankar så mycket. Vi brukar här på Vasamuseet kalla detta för en änglaorkester. Men du berättade för mig att det är inga änglar.

Talare 1 [00:09:16]: Nej det är inga änglar. Man kanske tolkade det så när man tog upp detta. Man grävde ut innandömet utav Vasaskeppet. De här låg i gyttja. Per Lundström som var chefsarkeolog där. Han sa med stor förtjusning. Han var väldigt entusiastisk när han började hitta dessa skulpturer. Vi har hittat amoriner. Amoriner är egentligen en kärleksgud ofta med vingar. Men tittar man noga på dem så har de mantlar på sig. Dessa mantlar som ligger bakom, kastat bakom axlarna. Gör att man kan misstolka detta som änglar. Efter det så har det sagts så. Men de som har tittat noga på denna. Ser att detta är så kallade puttos. Eller putto som betyder liten pojke på italienska.

Intervjuare 1 [00:10:10]: Så det är pojkar alla sju?

Talare 1 [00:10:11]: Alla sju är pojkar ja.

Intervjuare 1 [00:10:14]: Men det finns en till figur här på hörnet. Som är en, ja vad är det här för någonting?

Talare 1 [00:10:23]: Ja.

Intervjuare 1 [00:10:25]: Jättesvårt att se.

Talare 1 [00:10:26]: Det är ganska svårt att se. Men tittar man på fötterna så ser man att det är bockfötter. Det är ganska förstörda men man anar att det är horn i pannan. En del har tolkat detta som en djävul. Men det kanske snarare är en [cyrin? 00:10:44] en Pan figur kan man säga.

Intervjuare 1 [00:10:48]: Men vad gör han? Han håller händerna... Håller han för öronen?

Talare 1 [00:10:54]: Det där är svårt att säga. Vad han verkligen har där. Det är så slitet. En del tror att detta är att han har snäckor. Då skulle man kunna tänka sig att han lyssnar på havets brus i dessa snäckor. Eller är det så att han håller för öronen. För denna figur har suttit precis på andra sidan väggen i förhållande till den här orkestern.

Intervjuare 1 [00:11:16]: Nu måste jag fråga. Var satt den här orkestern någonstans på skeppet?

Talare 1 [00:11:21]: Det satt styrhytten. På dessa fartyg från början på 1600-talet hade man inte en stor rorkult ute på däck. Som man kan se på sjörövarfartyg från 1700-talet. Man stod inne i skeppet och styrde. Med en stor stock. Som var hopkopplad med rorkulten. I detta styr-rum så fanns den här orkestern. Ovanför och bakom styrmannen. Uppe längs takkanten stod den. Att den är placerad där. Kan man fundera rätt mycket på. Varför skulle styrmannen ha denna trevliga orkester bredvid sig. Kanske är det så att detta är ingången till den kungliga kajutan. Där kungen, amiraler och diplomater skulle träffas. Kungen och de här excellenserna möts av musik och en orkester när de går in i sin kajuta. Så var det också när kungarna var ute och gjorde besök. Eller kontrollerade slotten runt om i Sverige. Så fanns det oftast ett hovkapell med som skulle spela.

Intervjuare 1 [00:12:45]: Då ska jag berätta. Som jag sa inledningsvis så står vi nu på plan sex på museet. Här finns det då kopior av hur dessa skulpturer såg ut när de togs upp ur vattnet. Men vi har också kopior i vår styrhyttskopia. Där det går att se en, vad ska vi kalla det, tolkning av dessa. De är snidade och det går att se deras ansikten och ansiktsuttryck och så vidare. Instrumenten ser inte ut som stenar utan som instrument.

Talare 1 [00:13:16]: Det är en tolkning av hur man tror att dessa kan ha sett ut från början.

Intervjuare 1 [00:13:22]: Men varför har vi skulpturer här som ser ut som kopior på de så slitna skulpturerna?

Talare 1 [00:13:32]: Jo därför att här uppe på plan sex var faktiskt originalen monterade på väggen. Relativt högt upp men det går att nå dem. Det går att pilla på dem. Det gjorde besökare. Och då ersatte man dem.

Intervjuare 1 [00:13:47]: Ofta säger vi på Vasamuseet att föremålen i våra samlingar berättar någonting för oss om samhället på 1600-talet. Och om livet för människorna under den här tiden. Vad skulle du säga att denna lilla orkester berättar för oss?

Talare 1 [00:14:05]: Den berättar hur man vill glorifiera. Höja upp kungen status och ställning som egentligen hela skeppet handlar om. Åtminstone alla skulpturer som smyckar skeppet Vasa. Även dessa skulpturer är för att visa vilken ädel och fantastisk person [borrmaskinsljud 00:14:32] Gustav den andre Adolf var. Kungarnas status helt enkelt.

Intervjuare 1 [00:14:40]: En sak som du berättade om tidigare var att denna kultursamling av orkestern har suttit i styrhytten. Hur kan vi vara säkra på det?

Talare 1 [00:14:50]: Jo det vet vi faktiskt. När man började pussla ihop skeppet Vasa. Så använde man sig av en ganska primitiv men ändå smart metod. Man kollade spikhål. Både på de föremål som låg lösa och spikhål på själva skeppet. När de här olika spikhålen stämde överens så förstod man att här måste den ha suttit.

Intervjuare 1 [00:15:15]: Så då är vi helt säkra på det.

Talare 1 [00:15:17]: Vi är säkra på det.

Intervjuare 1 [00:15:17]: En annan sak som jag undrar över. Är detta en vanlig typ av utsmyckning på skepp från 1600-talet?

Talare 1 [00:15:28]: Du ställer väldigt svåra frågor [Skrattar 00:15:30]. Jag kan inte påstå att detta är vanligt. Spelande Putto. Faktiskt också spelande änglar. Förekommer på orglar från 1600-talet. Den skulptör som kanske är mest ansedd. Utav alla dessa 700 skulpturer som sitter på skeppet. Den skulptören heter Mårten Redtmer. Man har diskuterat om det skulle vara han som gjort dessa. Då har man tittat på skulpturer på orglar som man vet att han har gjort. [Skrattar 00:16:13] Så svaret på frågan är att det finns motsvarande putto och det finns änglar på orglar. Hur vanligt det var på krigsskepp? Det vågar jag absolut inte svara på.

Intervjuare 1 [00:16:22]: Nej. Men på Vasa fanns det i alla fall. En hel liten puttoorkester med sju små barn som spelade instrument. Vad är det som gjort att du blivit så fascinerad av. Jag ska inte säga änglaorkester utan barnorkester. Eller puttoorkester. Vad är det som gör att du har blivit så fascinerad av dessa figurer?

Talare 1 [00:16:46]: När jag såg de här och såg vad det var för instrument. Då såg jag att i vissa dokument, inte alla, men i vissa dokument. Så har man tolkat detta helt fel. Eftersom jag har en sådan här sinka då, visserligen i bakelit [Skrattar 00:17:00] och inte från 1600-talet. Så såg jag att detta är inte alls en flöjt som man påstod. Även cistern var inte alls en luta. Då börjar man fundera på hur de har kommit fram till detta. Man börjar läsa lite. På det sättet så väcktes ett intresse. Det är rätt spännande med dessa instrument. Att se dem avbildade från 1600-talet.

Intervjuare 1 [00:17:24]: Tack Petter för att jag fick prata med dig om den här spännande lilla orkestern. Tack till alla er som har lyssnat. Om du är nyfiken på andra föremål i Vasamuseets samlingar. Så tycker jag att du ska fortsätta följa oss. Till exempel genom att prenumerera på podden. I nästa avsnitt så kommer det att handla om Vasamuseets textila samlingar. Till dess, hej då. [Violinmusik spelas 00:17:51].