Kvinnorna kring Vasa

[00:00:03] Podcast musik

Intervjuare 1 [00:00:10]: Här kommer ett påstående: Kvinnor har alltid funnits. Här kommer ett annat: Kvinnor är dåligt representerade på många platser i samhället, även på museum. Det tänkte vi råda bot på i dagens avsnitt av Vasamuseets podcast, med mig Katrin Rising. Vi ska prata om kvinnorna kring Skeppet Vasa. I ett tidigare podcastavsnitt mötte vi Beata i form av det textilfragment som finns kvar av hennes dräkt. Beata var ombord när skeppet sjönk och gällnade kring det så var det lite oklart vad för roll hon hade på skeppet. Arbetade hon som båtmans eller var hon bara en passagerare? Idag kommer vi prata mer om vad vi vet idag om Beata och de andra kvinnorna som har en anknytning till Vasa.

[00:00:58] Podcast Musik

Intervjuare 1 [00:01:05]: Dagens expert är min kollega Emelie, som är guide här på Vasamuseet och har ett särskilt intresse och kunskap om kvinnohistoria. Hej Emelie.

Dagens expert är min kollega Emelie som är guide här på Vasamuseet som har ett särskilt intresse och kunskap om kvinnohistoria. Hej Emelie!

Talare 1 [00:01:16]: Hej!

Intervjuare 1 [00:01:18]: Du gör bland annat specialvisningar i utställningen som heter "Kvinnorna alltid närvarande, sällan sedda" och nu står vi mitt i utställningen och den bygger på fyra olika kvinnor som fanns kring skeppet Vasa. Kan du berätta lite mer om dem?

Talare 1 [00:01:41]: Ja! De representerar de olika stånden. Vi har bland annat Britta Gustavsdotter-båt, Margareta Nilsdotter-Hybertsson, Ylva och Beata.

Intervjuare 1 [00:01:55]: Ska vi börja med att prata lite om Margareta Nilsdotter, för hennes öde och liv är intressant. Hon hade också en väldigt stor betydelse för bygget av Vasa, kan du berätta lite mer om det?

Talare 1 [00:02:14]: Ja! Framförallt var hon gift med Henrik Hybertsson. Han var den som hade fått kontrakt för Skeppsgården där Vasa byggdes. Henrik Hybertsson fick kontrakt för de fyra skeppet som skulle byggas. På 1600-talet var det vanligt att kvinnor (Hustru och man) arbetade tillsammans i familjeföretag. Skeppsgården var just ett sådant familjeföretag. Där hade Margareta en stor roll att framförallt ta hand om ekonomin. Under tiden som de byggde skeppet så blev Henrik Hybertsson sjuk. Han dör bara efter ett års arbete år 1627.

Intervjuare 1 [00:03:01]: Vi vet att Vasa seglade iväg år 1628, när det är ett år kvar så dör Henrik. Vad händer händer med Margareta?

Talare 1 [00:03:11]: Ja! Då tar hon över driften på Skeppsgården, det betyder att hon blir chef över alla de som arbetar där. Det är cirka 300 stycken. Vi brukar säga mellan 300-400 stycken beroende på.

Intervjuare 1 [00:03:26]: Jag har hört en guide (kanske var det du Emelie) som sade att Skeppsgården var en av Sveriges största arbetsplats vid den här tiden!?

Talare 1 [00:03:35]: Ah! Näst största arbetsplatsen! Falu gruva var faktiskt större. Såklart imponerande att hon tar över det här. Det jag tycker är mest imponerande är att på 1600-talet så var det ingen som gjorde en stor sak över att en kvinna tog över det här. Precis som det skulle vara. Hustrun tar över sin mans arbete när han går bort. Änkan Hybertsson står där och ser till att vasaskeppet är klart. Hon har även problem med att många av arbetarna börjar strejka och vill ha mer betalt.

Intervjuare 1 [00:04:14]: Oj!

Talare 1 [00:04:15]: Ja! Det löser sig och skeppet blir sedan klart. Jag ska också säga att det att Margareta Nilsdotter har inte ansvar för själva konstruktionen av skeppet utan är mest som arbetsledare och ser till att det blir klart.

Intervjuare 1 [00:04:29]: Nu sade du något intressant! För jag vet också i samband med att vasaskeppet sjönk år 1628 så var det ett stort rabalder om ansvarsfrågan. Figurerar hon inte i det här sammanhanget alltså?

Talare 1 [00:04:45]: Nä! Hon gjorde faktiskt inte det! Hon får ingen skuld i att skeppet sjunker. Däremot så var det antagligen pinsamt att det gjorde det faktiskt.

Intervjuare 1 [00:04:57]: Vad händer med henne sen, vet vi vet?

Talare 1 [00:04:58]: Ja! Hon hinner faktiskt gifta om sig. Hon var även gift innan Henrik. När hon gifter om sig en tredje gång så får hon barn igen. Hon har ett antal barn sedan tidigare. Hon dör faktiskt i barnsäng år 1630.

Intervjuare 1 [00:05:20]: Vet vi hur Margareta såg ut, finns det några målningar på henne?

Talare 1 [00:05:28]: Nej, inga målningar som vi har i på museet.

Intervjuare 1 [00:05:33]: Men vi har en träskulptur av henne?

Talare 1 [00:05:36]: Ja! Det har vi! En träskulptur där hon står och pratar med Gustav II(2) Adolf, Amiral Fleming och hon har även sällskap av [?? 00:05:47] Groth som är affärspartner till Henrik Hybertsson och även henne. De här fyra personerna ska föreställa januari år 1628 när Gustav II(2) Adolf är för otålig att vasaskeppet ska byggas klart.

Intervjuare 1 [00:06:05]: Den här situationen är autentiskt alltså? Detta hände?

Talare 1 [00:06:10]: Ja! Det här har hänt!

Intervjuare 1 [00:06:12]: Då går vi tillbaka och pratar vidare om de andra kvinnorna. Du nämnde Britta Gustavsdotter-Båt, vem är hon?

Talare 1 [00:06:20]: Britta hon var en del av Adeln och det var hon som sålde ek till att bygga Vasa. Britt var gift med Arvid Posse som bland annat hade gett henne Ängsas slott som morgongåva. Ängsas slott ligger nära Västerås och där hade hon ek. Det var så att timmermännen åkte ut till hennes lantegendomar och gick runt och tittade ekträden och valde ut de som passade till just skeppsbygget.

Intervjuare 1 [00:06:56]: Just det! För det var inte så att på den tiden sågade ner trädet och hyvlade till dem bräder som behövdes. De tittade och såg och tänkte "Det där ser ut att passa efter ekens form", har jag förstått det rätt då?

Talare 1 [00:07:10]: Ja det stämmer helt! Precis! Man satte till och med mallar på träden för att se vad som passade. Vilket träd som passade bäst. Britta var en av dem som sålde eken.

Intervjuare 1 [00:07:22]: Hur vet vi det här?

Talare 1 [00:07:26]: Då har vi faktiskt kontrakt mellan Skeppsgården och Britta, som hon har skrivit under. Det var annars vanligt att det var männen som skrev sådana här kontrakt eller att kvinnan skrev under med sin namns man. Just i Brittas fall har hon skrivit under kontraktet. Hennes var vid den här tiden utomlands eller inte på plats för att kunna göra det.

Intervjuare 1 [00:07:53]: Kan vi anta att Margareta Nilsdotter-Hybertsson och Britta Båt träffades och hade kontakt kring det här?

Talare 1 [00:08:03]: Ja! Det borde vi kunna anta med tanken på att Margareta Nilsdotter hade mycket affärskontakter. Affärsrelationer. Det var oftast det som var vanligt med kvinnor på 1600-talet. Att det var kvinnorna som höll igång affärsrelationerna medan mannen höll på expertområdet i familjeföretaget. Det tycker jag att vi kan anta.

Intervjuare 1 [00:08:27]: Ah! Vi bestämmer det tycker jag! De andra kvinnorna som du också representerar i utställningen. Vi kallar för dem för Ylva och Beata. Till skillnad från Margareta och Britta så vet vi inte exakt vilka de här kvinnorna är. Vi kallar dem bara för Ylva och Beata. Men det är två kvinnor som har varit ombord på skeppet och förolyckades tillsammans med skeppet när de sjönk. Kan du berätta om Beata, vad är det vi vet om henne egentligen?

Talare 1 [00:09:02]: Mm! Det blir egentligen ett litet tankeexperiment på de här kvinnorna. Visserligen baserat på föremål som man har tittat runtomkring de här skeletten som de faktiskt är. När det gäller Beata så var hon troligtvis en båtmans hustru, hon är 25-årsåldern kan man se på de här skeletten. När man hittade hennes ben så var de ihop blandande med en mans skelett. Då är det klart att man gärna vill tänka romantiskt, att de fick dö i varandras armar, även om det var en väldigt tragisk olycka. Hon har en faktiskt en skada på tanden som man har hittat. Det skulle kunna ha uppstått om hon var sömmerska och bet av den här tråden.

Intervjuare 1 [00:09:58]: Just det! Det berättade faktiskt Anna Silverudd i förra avsnitten om podcasten som handlade om de kläderna som Beata hade på sig. I utställningen finns det också ett rekonstruerat huvud, och det vet jag att du brukar berätta om när du har dina special visningar.

Talare 1 [00:10:20]: Ja det stämmer! Då är det såhär utifrån skeletten, framför allt skallbenet så har man kunna göra vaxdockor. Det är väldigt fascinerande. Det är klart att vi inte kan veta ögonfärg eller hårfärg, men väldigt lik ska det här vara. På de här skeletten så kan man se att hon antagligen lidit av blodbrist. Hon ser lite undernärd ut, så hon fick kanske inte äta ordentligt.

Intervjuare 1 [00:10:46]: Vi kan också berätta att Beata är symbolen för den här utställningen, för bilden av Beata är den bärande bilden för utställningen.

Talare 1 [00:10:59]: Absolut! Vi brukar också prata om att i utställningen så vill vi lyfta fram de kvinnorna som vi tidigare inte har sett på det sättet. När det gäller båtmans hustrur (om det är det hon är) så var det kvinnor och barn ombord på skeppet på Jungfruresan när de skulle segla ut. Det var vanligt att de fick fira att skeppen var färdiga och fira en stad och gå av senare. Vi har också hittat att kvinnor kunde vara ombord på skeppet. Som båtmans hustru så var man inte anställd på flottan, därför skulle man inte finnas i några skrifter om upptagna i from av vilka som var anställda och vilka som skulle få mat. Men sådana här skepp som Vasa som skulle ha seglat längst kusten vid Östersjön. Där hade kvinnor kunna fått vara med ombord som en del av att familjen fick följa med. De fick inte vara med i en stridssituation. Då skulle de ha satt av familjerna och kvinnorna.

Intervjuare 1 [00:12:09]: Mm! Ylva hon för en liten anonym tillvaro och har den mest undanskymda platsen i utställningen. Vad kan vi veta om henne?

Talare 1 [00:12:19]: Ah! Vi ska absolut inte glömma Ylva. På skeletten har man kunna avgöra att hon är cirka 16-18 år gammal. Man vet till och med att hon är 166 centimeter lång. Hon var troligtvis syster eller dotter till dem som var båtmäns på skeppet. Det är lite roligt att ha ett tankeexperiment igen, kanske var hon en ung kvinna som hade klätt ut sig till man. Det har funnits i historien att kvinnor klär ut sig till män av olika anledningar, kanske för att få ombord på ett skepp som Vasa. Att vara båtmans och vet att man får betalt, mat och kläder. Man får vara med om äventyr. När man hittade henne så hittade man även kopparmynt som skulle motsvara ungefär en veckas båtmans lön. Då skulle det kunna tänka sig att vara så.

Intervjuare 1 [00:13:18]: Vad skulle du säga är det viktigaste i den här utställningen?

Talare 1 [00:13:25]: Jag ser det här som att det är en början på någonting. Vi ska försöka få in det här överallt i museet. När man går runt i Vasamuseet så är det annars inte så tydligt med det vanliga folket. Kvinnorna var en del av det. Vi var väldigt mycket i krig på 1600-talet och de som var kvar hemma var kvinnor, barn och äldre. Det ser man även senare under århundranden i historien. Kvinnor får en större roll i samhället när det är krig. En annan sak som jag skulle ville säga, som jag tycker är rolig som har jobbat här väldigt länge, det är just det att forskningen hela tiden kommer fram till nya saker. När man tror att man kan någonting så finns det alltid något nytt.

Intervjuare 1 [00:14:12]: Ah! En sak som jag tycker är så himla fint i den här utställningen är en liten detalj. Det är den här fina svepasken! Där är vi ganska säkra på (vad jag förstår) att den har tillhört en kvinna. Hur kan vi vara det Emelie?

Talare 1 [00:14:35]: Jo för den här svepasken har tre bokstäver. M-O-D. Det var såhär att bomärken som man ristade in för att visa vem asken tillhör. M-O-D står troligtvis för "Dotter" - hade det varit en son hade det stått M-O-S.

Intervjuare 1 [00:15:00]: Det här skulle kunna betyda "Maria Olofsdotter?"

Talare 1 [00:15:05]: Precis! Kanske var det så. Sådana här svepaskar var vanliga presenter från fästman till fästmö, kanske är det en sådan.

Intervjuare 1 [00:15:16]: Emelie, tack så hemskt mycket för att du var med. Nu vet vi lite mer om utställningen "Kvinnorna alltid närvarande, sällan sedda", Tack!

Talare 1 [00:15:26]: Mm! Tack!

[00:15:28] Podcast musik.

Intervjuare 1 [00:15:31]: Då vänder jag mig till dig Lisa Månsson, som är chef här på Vasamuseet. Varför har Vasamuseet en separat utställning om kvinnor?

Talare 2 [00:15:42]: Vi blev nog inspirerade av den debatt som fanns i samhället för några år sedan. När man pratade om vilken plats kvinnorna tog i historieberättandet. Den diskussionen tog mer ursprung i läroböcker och frånvaron av kvinnoporträtt i läromedel. Det gjorde också en del undersökningar på museer där man såg att kvinnor generellt var underrepresenterade. Då tyckte vi att det var spännande att se hur det var å Vasamuseet. Vi hittade så mycket spännande material kring det här, så vi kunde inte vänta på att få in det i en permanent samlad presentation. Vi tog tillfälle i akt och gjorde en privat utställning. Man skulle kunna se det som en delrapport.

Intervjuare 1 [00:16:25]: Mm!

Talare 2 [00:16:26]: Sen var vår avsikt, redan då den öppnade, att här skulle bli en del av den permanenta utställningen. Inte just så som den presenteras där. Utan vi tar olika delar där det passar så att det får sin rättmätiga plats i den löpande historien. Det är en gravid förändring som vi gör nu på museet. Redan en utställning som öppnar senare i år "On deck" där kommer delar av den här kunskapen vävas in. Det kommer en period där gradvis sker den här omvändningen till den permanenta representationen av de här kvinnoporträtten i vår utställning.

Intervjuare 1 [00:17:05]: Kan du berätta lite mer om det? Hur då kvinnorna och berättelserna ska synas i de andra utställningarna framöver?

Talare 2 [00:17:15]: Jag tänker att det kommer bli en naturlig del av den berättelse som just den delutställningen ska handla om. Låt oss säga att temat är beskriva hur skeppet byggdes 1620-talet på Skeppsgården. När vi berättar den så kommer ett starkt porträtt Margareta Nilsdotter bli en del av hur vi berättar om 1620-talet. Hur skeppet byggdes, hur beslut fattades och vem hade ansvaret? Hon hade ju det, åtminstone de sista året när skeppet färdigställdes. Kanske tidigare också, för att hennes man var sjuklig och hon hade en roll även då. Vart kom timret ifrån? Där vet vi också att vi har kvinnor som bidrog och sålde till Skeppsgården. Jag tänker att det kommer falla sig naturligt.

Intervjuare 1 [00:18:05]: Kommer vi att försöka bedriva mer forskning och ta reda på mer och försöka hitta om det finns fler kvinnor som döljer sig i historien, som har kunna funnits kring Vasa?

Talare 2 [00:18:19]: Jag tror det här är ett perspektiv som vi alltid kommer att ta med oss. I alla forskningsprojekt som vi kommer driva framöver, för att inte missa en del av helheten. Vi har också ett spännande projekt som precis har startat. Vi har ett samarbete med Victoria Albert i London. Det är en del brittiska forskare, forskare från Lund och vi. Där fokuserar vi på olika föremål och deras biografi kan man säga. Vi följer föremålets resa genom historien. Projektet heter "Gender Interpretation" där man tittar på kön. Är det män eller kvinnor och vilka är det som har hantera de här föremålen? Vilka var det som tillverkade, köpte och använde dem och så vidare. Då har man kunna följt det potentiellt till nutid och vad det har kunna betytt utifrån ett idéhistoriskt perspektiv. Där kommer männen och självklart kvinnorna finnas som en naturlig del. Det gör att vi kan på kort sikt (som vi gjort under en lång vecka nu i våras) är att lyfta all ny kunskap i den programverksamhet som vi har. Framförallt den som är riktad till vuxna men även för barn och den pedagogiska undervisningen på våra visningar. Där är det alltid uppdaterad med information.

Intervjuare 1 [00:19:47]: Förutom allt det som du har berättat nu. Hur jobbar Vasamuseet med genusfrågor?

Talare 2 [00:19:53]: Jag tänker att vi är ödmjuka inför att det är svårt men ett väldigt viktigt ämne. Där vi är i en läroprocess som samhället i stort. Jag tror att vi har uppfostrats på ett sätt. Vi har naturligtvis tagit del av de läromedel som fanns när vi gick på skolan. På det sätt man berättar om historien är för oss fakta. Om vi vill utmana det eller tänker att det finns någonting mer bakom det här. Det är en del från ett visst perspektiv, det är inte osant men det kanske inte ger hela sanningen. Idén är en längre process. Vi är medveten om den processen och nyfikna på den. Vi välkomnar den och känner oss sporrade och nyfikna på vad som kommer ut på andra ändan, när vi vågar och vill ställa de här frågorna.

Intervjuare 1 [00:20:41]: Tack Lisa, för de svaren.

[00:20:48] Podcast musik.

Intervjuare 1 [00:20:54]: Nu vill jag veta mer om kvinnorna på 1600-talet och det är någonting som Vasamuseet forskningsledare Fred Hocker kan berätta mer om. Hej Fred!

Talare 3 [00:21:03]: Hej!

Intervjuare 1 [00:21:04]: Vad vet vi egentligen om kvinnans ställning på 1600-talet?

Talare 3 [00:21:10]: Ja! Vi vet en stor del. Man brukar säga att kvinnor är lite osynlig i historien. För att vara lite mer noggrann, är det så att kvinnor är mindre synbar i historiskskrivning.

Intervjuare 1 [00:21:23]: Mm!

Talare 3 [00:21:24]: Om vi tittar på källmaterialet från 1600-talet från Vasas tid, så ser vi att kvinnor dyker upp överallt. I flera olika roller, olika sammanhang. På statens nivå, utveckling av ekonomi, industri, skogsbruks, lantbruk och även andra yrken. De är väldigt närvarande i affärslivet. De jobbar som malmarbetare[?? 00:21:51] på vissa ställen. Vad vi kan se så tog de hand olika aspekter av familjeaffärer. Det var väldigt typiskt på 1600-talet. Om man drev affärer i näringslivet så var det en familjekoncern eller familjeaffär där alla i familjen deltog.

Intervjuare 1 [00:22:09]: Jag tänkte på en sak Fred. I utställningen säger vi ett påstående om att kvinnorna på 1600-talet hade mer makt och inflytande än senare tiders kvinnor. Hände det någonting i historien som gjorde att de som kom senare fick sämre makt?

Talare 3 [00:22:26]: Ja! Det var så att det skedde efter storkrigsperioden under stormaktstiden slutande i början av 1700-talet, där började man ändra laget. Som ändrade kvinnans ställning och andra aspekter kring det. Då hade man börjat med vissa ändringar i lagen som fastighetslagen redan på 1600-talet till exempel.

Intervjuare 1 [00:22:50]: Vad innebär det?

Talare 3 [00:22:51]: till exempel så är det en lång tradition i Sverige att bruden får en morgongåva. Även idag har vi den, det brukar vara smycken. I den högsta klassen på 1600-talet var det ett land. Det var mark. Det var en form av försäkring, så att kvinnan hade någon inkomst om mannen skulle dö.

Intervjuare 1 [00:23:14]: Ah! Okej!

Talare 3 [00:23:15]: De hade fulla rättigheter för den morgongåvan, det var flera som drev lantbruk och skogsbruk, var inblandad i timmerhandel och andra aspekter av råvaror i näringslivet.

Intervjuare 1 [00:23:29]: Hade kvinnorna också rätt till intäkterna som marken gav, som de hade fått som morgongåva?

Talare 3 [00:23:34]: Ja! De hade alla rättigheter som intäkter till att sälja sin morgongåva ifall de ville fram till år 1636, där man började ändra vilka rättigheter de hade under mannens liv. Efter mannens död ägde dem allting och kunde göra allt de ville.

Intervjuare 1 [00:23:55]: Hur var det för kvinnor om man säger rent socialt? Vet vi det?

Talare 3 [00:24:01]: Ja! Vi vet en del och har stort material som vi ser i brevväxling. Kvinnor till kvinnor och män till kvinnor. Vi ser att Britt Gustavsdotter-Båt som ägde Ängsö slott, närheten av Västerås bidrog en stor del timmer till Vasa. Hon hade en brevväxling för att hennes kusin var gift med Axel Oxenstierna. Hon kunde skriva direkt till Axel Oxenstierna och benämna honom som min "Kära kusin".

Intervjuare 1 [00:24:33]: Ah! Bara så att vi är helt säkra om vem vi pratar om. Vad hade Axel Oxenstierna för position i Sverige?

Talare 3 [00:24:40]: Axel Oxenstierna var rikskansler och var högste assistent till Gustav Adolf kan man säga. Det var kungen och rikskansler särskilt i förhållande Gustav Adolf och Axel Oxenstierna, de drev staten. Det betydde att kvinnor som bidrog till Vasa, hade en direkt koppling...

Intervjuare 1 [00:25:00]: Hon hade direkt koppling till absoluta högsta makten. Fanns det några områden på Vasas tid där kvinnor var helt otänkbara?

Talare 3 [00:25:13]: Ah! På vissa områden. Vid den akademiska världen på universitetet och i kyrkan.

Intervjuare 1 [00:25:19]: En annan ska jag vet att vi har pratat om utställningen. Det är till exempel i kyrkoböcker och andra material så nämns inte kvinnor med sina egna namn, utan det kan vara Olle Jonssons fru, eller änka efter den och den. På det sättet så verkar de inte betydelsefulla. Eller fanns det kvinnor som fick träda fram med egna namn?

Talare 3 [00:25:47]: Ja! Kvinnor som var i adelråden eller hade titel som grevinna, de nämndes med sina namn till exempel.

Intervjuare 1 [00:25:57]: Med sina namn?

Talare 3 [00:25:59]: Andra kvinnor nämns med sina egna namn också. Vi ser i bokföringen på Skeppsgården, att Britt Båt, hon nämns alltid som Fru Britt. Inte som hustru Arvid Posse.

Intervjuare 1 [00:26:13]: Ah! Får jag fråga en annan sak om Skeppsgården när vi ändå är där. Vi pratar mycket om Margareta Nilsdotter, nämns hon också vid eget namn i våra källor?

Talare 3 [00:26:25]: Hon nämns på flera sätt. I bokföringen så nämns hon som mor. Han som hade ansvarig för bokföringen var Henriks Hybertssons son, från sitt första giftermål. Han betecknade Margareta Nilsdotter som mor.

Intervjuare 1 [00:26:44]: Mm okej!

Talare 3 [00:26:44]: Även om hon inte var mycket äldre än vad han var.

Intervjuare 1 [00:26:45]: Nä okej!

Talare 3 [00:26:47]: Hon finns i Stockholms tänkeböcker som är en längre domstol, för att hon inte var så särskilt bra på att betala skulder eller räkningar. Hon landade en gång framför domstolen "Anklagad av sin egen mor".

Intervjuare 1 [00:27:05]: Ah! Vilken soppa! Jag tror vi för göra ett helt eget avsnitt om Margareta Nilsdotter.

Talare 3 [00:27:11]: Ah! Hon är en väldigt intressant person och det finns väldigt mycket information om henne.

Intervjuare 1 [00:27:15]: Vad kul! Jag tänkte innan vi pratar vidare om kvinnorna kring Vasa. Jag måste ändå fråga litet grann om männen. Om vi kan säga något om könsrollerna. Deltog männen i hushållsarbete eller tog hand om barn till exempel? Eller var det en typiskt kvinnlig syssla?

Talare 3 [00:27:35]: Det var en bra fråga! Källmaterialet är inte så tydlig med hemmalivet. Det finns ett stort forskningsprojekt som drivs på Uppsala universitet och på andra ställen som går under namnet "Gender and work", de tittar just på den här typen av frågor. Hur var könsrollerna i de professionella områdena och hur var de i andra? Vad vi ser är att bilden inte är som folk brukar tänka. Idag tänker vi att innan den feministiska revolutionen och idén om att alla ska ha lika status och rättigheter stå under samma lag i samhället. I tidigare perioder var det väldigt bestämda könsroller och att kvinnorna alltid hamna på andra plats. Om man faktiskt tittar på vad vi ser i källmaterialet så var det ett stort överlapp i könsroller, särskilt publikt i näringslivet på Vasas period. Vi ser bilder och dokument från den perioden där kvinnorna jobbade sida vid sida med männen i alla typer av yrken. Vad man känner till från källmaterialet som är viktigt, att kvinnor var närvarande den här delen av livet. Ingen tyckte att det var konstigt.

Intervjuare 1 [00:29:03]: Nä! Det är en intressant aspekt!

Talare 3 [00:29:06]: Precis! När Margareta Nilsdotter tog över Skeppsgården efter sin mans död. Under den svenska lagen så ärvde hon sin del av kontraktet. Hon hade kunna ha nekat och familjen försökte övertala att inte ta upp verksamheten.

Intervjuare 1 [00:29:24]: Varför då?

Talare 3 [00:29:25]: Inte för att hon var kvinna. De trodde det var ett dåligt kontrakt, en dålig affärsidé.

Intervjuare 1 [00:29:33]: Okej!

Talare 3 [00:29:34]: De hade rätt!

Intervjuare 1 [00:29:34]: De hade rätt! [Skratt 00:29:35]

Talare 3 [00:29:35]: De hade rätt, hon tappade mycket pengar. Det intressanta var att jag inte något från källmaterialet som visade på att staten trodde eller tänkte, tyckte var en dålig idé att en kvinna skulle driva verksamheten på statens största [?? 00:29:52] Det var bara förväntat att hon skulle ta upp ansvaret efter sin man.

Intervjuare 1 [00:29:57]: Det var helt naturligt. För att gå in lite grann i utställningen. Den bygger vi runt fyra kvinnor som fanns kring skeppet Vasa. Fanns det fler än de här fyra kring Vasa? Vet vi det?

Talare 3 [00:30:11]: Ja! Vi känner till flera kvinnor som är inblandad i bokföringen. I räkenskapsböckerna från Skeppsgården har vi till åtta, nio, tio kvinnor som levererade saker till flottan. Det var åtminstone fyra som bidrog med timmer. Britt Båt har vi nämnt för att vi vet mest om henne. Hon hade närmast kontakt med varvet [?? 00:30:36]. Det var flera som var inblandad. Ann Kyle bidrog med timmer. En grevinna (som egentligen inte var det) men kallade sig för det Ingeborg var också inblandad. Sinne, hon var änka till den före detta riksgeneral. Den fjärde kvinnan nämns bara som fru Görels. Vi kan inte se vem hon är. Vi har andra kvinnor som dyker upp och levererar saker som är tillverkad i stan. De tar hand om verkstäder.

Intervjuare 1 [00:31:12]: Ja! Du har nämn några källor. Hur kan vi vara säkra på att de här stämmer? Hur kan vi veta det?

Talare 3 [00:31:21]: Ja! Man måste alltid titta på källmaterialet med ett kritiskt öga. För att folk ljuger.

Intervjuare 1 [00:31:29]: Ja!

Talare 3 [00:31:30]: Det beror lite på vilken typ källmaterialet är. Räkenskapsböckerna kan vi lita på, för de var viktigt att de stämde med verkligheten för annars skulle affären gå under. Rättprocesser är väldigt intressant. Där ljuger folk också. Det är alltid flera orsaker som kommer in, för det är konflikt som båda tror att de kommer vinna. En person säger "Du har fuskat med mina pengar" "Nej, jag har inte fuskat du har varit en skurk"

Intervjuare 1 [00:32:09]: Just det.

Talare 3 [00:32:11]: Man måste lyssna till hur folk pratar och få en känsla hur en ärlig pratar och hur en skurk pratar. Det är underbart med tänkeböckerna. Det är inte precis exakt vad folk säger, ibland är det de. Men man får en känsla av personligheter.

Intervjuare 1 [00:32:40]: Får jag fråga en sak om Stockholms tänkeböcker. Jag vet att vi hänvisar mycket till Stockholms tänkeböcker. Hur många är de här tänkeböckerna och vart finns dem någonstans?

Talare 3 [00:32:51]: Det är bevarade i Stockholm, de är publicerade också. De är kontinuerligt från sent 1500-talet. De är publicerade från 60-40-talet. Det finns i samma arkiv som Svea hovrätts arkiv som är har högre affärer än det där. Tankeböcker var stadens plats för mindre konflikter. Det var också ett krav, om man sålde en fastighet inom Stockholm, den måste också rapporteras framför för de större också. Jag har läst alla tänkeböcker ungefär från 16-15-talet och framåt. Bara för att spåra folk som är kopplat till Vasa. Stor del som är kopplad till Vasa dyker upp där. Ibland anklagande som Margareta Nilsdotter, ibland som offer. Henrik Hybertsson dyker upp år 1616. Han och en ung kapten i flotten vid namn Shuffle Hansen.

Intervjuare 1 [00:33:59]: Som var med på skeppet?

Talare 3 [00:34:00]: Ja som var Vasas kapten. De var redan vänner i år 1616. De satt på en krog i gamla stan och en tredje person som spelade orgel i storkyrkan dök upp full och började ett tjafs. Han slog Henrik Hybertsson i ögat.

Intervjuare 1 [00:34:18]: Oh nej!

Talare 3 [00:34:18]: Så landade en person framför de stolarna, Henrik Hybertsson dök upp om berättade om vad som hade hänt. Shuffle Hansen berättade också vad som hade hänt. En person fick ett straff.

Intervjuare 1 [00:34:28]: Allt det här finns i tänkeböckerna? Tack så hemskt mycket Fred för det här otroligt intressanta samtalet.

Talare 3 [00:34:37]: Ja, hejdå. Det var roligt.

Intervjuare 1 [00:34:38]: Hej då! Det här är så otroligt intressant och jag kan inte släppa det här riktigt än med kvinnorna kring Vasa. I ett kommande avsnitt ska vi prata om kvinnans roll och frånvaro i Sveriges historia. Nu har det blivit dags för att avsluta idag. Tack för att du har lyssnat. Om du har blivit intresserad av att se utställningen av kvinnorna, så kan jag säga att den är mycket väl värd ett besök.

[00:35:07] Podcast musik.