Projekt dräkt

Talare 1 [00:00:11]: Hej och välkommen till Vasamuseets podd. Jag heter Catrin Rising och arbetar här på Vasamuseet som kommunikatör. Det här avsnittet av podden ska handla om kläder och skor som har hittats på Vasa och vad de fynden kan berätta om den tidens människor och samhället på det tidiga 1600-talet. Jag sitter just nu i ett rum precis i anslutning till skeppshallen, så det kan vara lite stimmigt. Med mig här har jag Anna Silwerulv, som är dräkt- och textilhistoriker och forskningsassistent på Vasamuseet.

Talare 2 [00:00:48]: Hej.

Talare 1 [00:00:49]: Och Vasamuseets forskningsledare, Fred Hocker.

Talare 3 [00:00:53]: Hej.

Talare 1 [00:00:55]: Hej. Vi ska prata om projekt dräkt. Jag tänkte be dig, Fred, att börja berätta lite kort. Vad är projekt dräkt för något?

Talare 3 [00:01:06]: Det är ett projekt i Vasas stora forskningsprogram. Vi har delat upp de 40 000 föremålen från skeppet i grupper som speglar olika aktiviteter eller idéer. Vi har 5 500 textilfragment, förutom de som hör till seglen. Vi har även ett likvärdigt antal fragment av skor och andra läderföremål. Vi har ett antal forskningsfrågor vi vill undersöka. Vissa som har med identitet att göra, eller om det var något specifikt maritimt som man hade på sig ombord eller om det speglar allmogedräkten som man ser på land vid den tiden. Var kommer materialet ifrån? Hur har man tillverkat kläder och skor vid den tiden? Den här samlingen vi har är en av, om inte världens största samling av vardagskläder för vanliga personer från 1600-talet.

Talare 1 [00:02:09]: Då tänkte jag vända mig till dig, Anna, och fråga lite mer om själva projektet? Vad finns det i den här textila samlingen? Fred sa att det var över 5 000 delar.

Talare 2 [00:02:22]: Ja, det är ungefär 5 600 fragment.

Talare 1 [00:02:26]: Är det bara fragment, eller är det också hela klädesplagg?

Talare 2 [00:02:29]: Vi har en del plagg, som är i princip hela. Sedan har vi allt däremellan fram till att vi har askar med bara fibrer, som man inte alls kan se vad det har varit, men fibrerna i sig kanske kan säga någonting. Det vet vi inte än, för det har vi inte börjat titta på. Så det är allt däremellan. På vissa bitar ser man tillskärningen ordentligt, man ser exakt vilka bitar det har varit. Det är mycket pussel med att försöka hitta bitar av samma typ.

Talare 1 [00:03:02]: Vad är det som gör den här samlingen så speciell?

Talare 2 [00:03:05]: Det är, som Fred sa, kläder från vanligt folk. Man har inte bevarat kläder i samlingar från vanliga människor. Det som finns bevarat på museer idag, det är från högadel och från de kungliga. Så vi vet väldigt lite om hur vanligt folk klädde sig egentligen, på den här tiden.

Talare 1 [00:03:31]: Vad vet vi hittills då? Hur såg modet ut för vanligt folk? Går det att säga något om det?

Talare 2 [00:03:37]: Litegrann går det att säga. Det finns ju porträtt och så, mycket holländska porträtt, från 1600-talet. Och en del bevarade plagg har vi ju här. Det vi kan säga är att man hade korta byxor om man var man, knäbyxor. Och en tröja. Man sa tröja istället för jacka på den tiden. Den var kort, tröjan. Man hade skört, så att den är avskuren i midjan med skört eller att den är lite längre ner. En bit ner på höften. Det vi ser i vårt material här är att det finns en brytpunkt här någonstans mellan 1500-talets kortare tröjor och så kommer det lite längre tröjor på 1600-talet. Det vi ser i det material vi hunnit gå igenom är att vi har lite både och här. Det ska bli spännande att se vad det ger, när vi får lite mer koll på bitarna.

Talare 1 [00:04:39]: Vet vi något om vem som har tillverkat kläderna?

Talare 2 [00:04:45]: Inte egentligen i det här materialet, än. Vi hoppas kunna ta reda på det. Vi tittar på dels materialen i sig. Vad är det för tyger? Hur är de vävda? Hur är trådarna i tygerna spunna? Vi försöker ta reda på så mycket som möjligt från fiber ända fram till färdigt plagg. Så när vi har tittat på väven så tittar vi på sömmar, tillskärning, stygnlängder. Så mycket som vi kan ta reda på. Det kan ju säga något då om det är hemproducerat, beroende på kvaliteten. Vad är det för efterbehandlingar, till exempel.

Talare 1 [00:05:21]: Kan du berätta lite om de ändå hela kläder som har hittats på Vasa? Vad kan vi säga om dem? Hur många sådana plagg finns det?

Talare 2 [00:05:29]: Oj. Vi har ju en jacka i utställningen, eller tröja då, som har blivit kallad [Jerkjackan? 00:05:36]. Varför vet jag inte riktigt. Den är ju i princip hel och den är ihopsydd. Den visas hel. Övriga plagg som vi har, de är ju i bitar.

Talare 1 [00:05:49]: Men de plagg som bars av människorna som omkom ombord, hur hela var de?

Talare 2 [00:05:57]: Nu blir jag osäker. Jag måste fråga dig?

Talare 3 [00:05:59]: Nästan alla skelett som hittades ombord hade fragment av deras dräkt. Ibland var de mer eller mindre intakta. Skelettet, som vi kallar för Helge, låg på sidan och han hade fortfarande skor och strumpor på, byxor och jacka också. Han var påklädd och såg ut som en person. Men vi har andra som är bara fragment och som är hittade i närheten. En väldigt spännande sak vi gör är att vi samlar alla textilfragment som hittats i närheten av ett skelett och bygger en klädsel, jacka, tröja eller byxa. Kan vi samla ihop tillräckligt med fragment? Det är en stor del av vad Anna har gjort. Men för nästan alla har vi skor och fragment av vad de hade på sig.

Talare 1 [00:06:57]: Genom att studera de här fragmenten, vad får vi veta av det, Anna?

Talare 2 [00:07:04]: Dels så vill vi veta vad de hade på sig. Vilka typer av plagg och hur är de kombinerade? Vad kan det i sin tur säga om personen ifråga? Kan vi ta reda på, beroende av vad det är för material och annat, vad de hade för ekonomisk status? Är det hemproducerade tyger eller är det köpetyger? Kan man se om det ser ut som det är hemsytt eller verkar det professionellt tillskuret, beroende på hur bitarna ser ut? Det kan ge lite mer personlig information om de här personerna, där skeletten finns kvar. På skeletten kan vi ju inte se om en person var kraftig eller väldigt smal eller så, men storleken på kläderna, om man har tillräckligt mycket, kan faktiskt tala om måtten och storleken på en person. Så det kan ge sådan information. Det kan ju ge information huruvida det fanns någon typ av klädkod inom marinen, eller om det var så att man hade de kläder som vanligt folk hade, som inte var till sjöss. Om det finns skillnader och likheter där. Det är något vi är nyfikna på, vad man kan ta reda på där.

Talare 3 [00:08:17]: Vi har en annan möjlighet för textilfynd vi hittar i kistor eller tunnor. Det är sällan vi hittar bara textilfynd i dem. Vi hittar andra typer av fynd. Skor, skoplugg, vax, sytråd, andra personliga tillhörigheter som ger oss en idé om den personens identitet, även om vi inte har själva skelettet. Vi har en tunna som har klädesfragment och skofragment, men även en luntstake.

Talare 1 [00:08:53]: Vad är en luntstake?

Talare 3 [00:08:55]: Ett handtag. Man använde det för att avfyra en kanon. Man måste stå lite längre bort från kanonen, så man har en luntstake för att hålla lunten och glöden på armslängd. Det betyder att ägaren var en konstapel eller bösskjutare. En av de som hade ansvar för skeppets kanoner. Så kan vi koppla ett yrke ibland till klädseln.

Talare 1 [00:09:22]: Får jag fråga en sak också om kistorna, var det så att varje person ombord på Vasa hade med sig sin egen kista med egna personliga tillhörigheter?

Talare 3 [00:09:35]: Ja och nej. Vi har flera kistor där fynd i kistan har en karaktär som är enhetlig. Det ser ut som saker som hör till en person. Vi har andra kistor som har saker som tyder på att det är flera personer som har delat kista. Det är flera skedar till exempel, av olika typer. Det kan vara att en person som kom ombord var så fattig att han inte hade något annat än vad han hade på sig, så han behövde ingen kista.

Talare 1 [00:10:12]: Jag kan inte låta bli att tänka på att det låter så otroligt att så mycket kan ha bevarats så väl efter över 300 år i vattnet. Hur har det gått till egentligen?

Talare 2 [00:10:24]: Bevarandemiljön nere på botten är väldigt bra för den här typen av material. Vi har till och med kvar växtfibermaterial, som vi inte trodde det skulle finnas någonting av, men som faktiskt har överlevt. Det mesta vi har är ull, av textilierna. Det klarar sig väldigt bra i den här miljön.

Talare 3 [00:10:44]: Textil som kommer från djur, det vill säga ull eller siden, de bevaras mycket bättre under vattnet i allmänhet än textil som kommer från växter, linne eller hampa eller så. Men det är en död miljö, det är ingen syrgas på botten. Ingenting växer där. Ingenting som kan äta upp materialet. Men ibland om materialet stängs in eller övertäcks väldigt snabbt av lera eller bottendy, och allt syre utesluts, så kan även väldigt känsligt material bevaras. Vi har inte bara växtfibrer, linne eller hampa, vi har de segel som finns till exempel. Men vi har även hittat en bit papper, i en låda. Som har använts till styvkrage eller något. Jag hade aldrig förväntat mig att hitta något pappersföremål ombord på Vasa.

Talare 1 [00:11:53]: Nu nämnde du lite olika material som fanns, siden och ull, som då kommer från djurriket. Sedan linne och hampa från växtriket. Är det de material vi ser i den textila samlingen eller finns det fler?

Talare 2 [00:12:11]: Det är väl det vi ser. Det är ganska svårt att se skillnad på lin eller hampa, om man inte gör specifika tester i mikroskop. Den typen av mikroskop har vi inte här. Senare års forskning visar att hampa var använd i mycket högre utsträckning än vad man tidigare trott. Det skulle mycket väl kunna vara humle också, för det har man också börjat se att det använts. Jag är osäker på hur mycket man använde det på den här tiden, men det är vanligare än vi trott förut. Men annars är det mest ull. Vi har lite siden kvar.

Talare 1 [00:12:47]: Det låter väldigt svårt det här. Hur svårt är arbetet? Vilka är de största utmaningarna för dig, Anna?

Talare 2 [00:12:52]: Det är nog att försöka pussla ihop. Att se vilka tyger, vilka fragment, som är av samma tyg. Försöka pussla ihop dem och hitta så många bitar som möjligt för att sedan kunna se och tolka, vad har det här varit. För vissa fragment är väldigt skadade. Att försöka hitta de små delarna som finns av till exempel en söm, eller en tillskuren kant som har en speciell vinkel och så vidare. Försöka tolka dem och se var passar de in i den här typen av plagg som fanns vid den här tiden. Försöka se hur man kan, och om man kan, ta reda på vad det här har varit. Jag har jobbat jättemycket med en tröja som Beata har haft. Där är det många små bitar och vi hittar bitar som är på många olika håll. De ligger inte alla på samma ställe utan vi tittar på olika fyndkontextgrupper bredvid varandra, för att se om de här bitarna har flutit iväg. Så att hitta dem och para ihop dem och sedan se hur det här har sett ut. Det är nog den största utmaningen, tror jag.

Talare 1 [00:14:02]: Beata är ju alltså en kvinna, som vi kallar för Beata på Vasamuseet. Det är ett av skeletten, en av de personer som omkom ombord, vars skelett vi har hittat. Håller du nu på att lära dig något nytt om Beata, tack vare det här arbetet?

Talare 2 [00:14:23]: Alltså, vi vet ju generellt väldigt lite om kvinnornas klädsel vid den här tiden. Ännu mindre än om männens, egentligen. Jag hittar spännande saker där, som kanske ger ny information möjligtvis. Plagg som hennes tröja ser ut som den möjligen har en tillskärning som vi inte har sett förut, av det bevarade material som finns i Sverige. Men vi är inte säkra än, för vi är inte klara med det arbetet. Så det är väldigt spännande att försöka ta reda på hur hennes kläder faktiskt har sett ut.

Talare 1 [00:14:57]: Det låter så spännande och jag ser verkligen fram emot när du ska visa mig mer nere i konservatorsateljén. Om det visar sig att vi kan komma fram till att hennes tröja var tillskuren på ett helt annat sätt, skulle det kunna tyda på att hon kom från ett annat land eller en annan kultur?

Talare 2 [00:15:20]: Det skulle det kunna, men det behöver det inte göra. Det kan betyda att vi har mer utbyte av mode, än vi kanske har trott. Att vi har fler influenser, för vi har ju ändå ett stort handelsutbyte inom hela Östersjöområdet och även med England och hela norra Europa. Så det är väldigt spännande att försöka se vad vi har för influenser och var utbytet kommer ifrån. Grejen är just att vi inte har så mycket bevarat, så vi vet egentligen inte vilka modeinfluenser som var rådande hos vanligt folk i Sverige. Vi kommer att göra en del analyser av ullen, för att ta reda på var ullen kommer ifrån i tygerna.

Talare 1 [00:16:00]: Är det ens möjligt?

Talare 2 [00:16:02]: Ja, det är möjligt.

Talare 1 [00:16:04]: Hur kan det vara möjligt?

Talare 2 [00:16:05]: Man får titta på isotopanalyser och ta reda på hur de här isotopkartorna ser ut för den ullen och jämföra med olika områden. För isotoperna talar om var fåren har betat, så att säga. Vilken del av världen de kommer ifrån. Då vill det till att det finns någonting att jämföra med.

Talare 1 [00:16:30]: Men vad säger den här forskningen och det vi kan lära oss av den? Vad säger den om människorna och samhället som de levde i under den här tiden?

Talare 2 [00:16:42]: Ja, den kan säga ganska mycket om vad vi har för handelsutbyten, till exempel. Siden, exempelvis, är inget som produceras här, det är ju en importvara från Asien. Så att försöka ta reda på mer om utbytet och de mänskliga kontakterna via kläderna, kan man göra på olika sätt.

Talare 1 [00:17:02]: Fred?

Talare 3 [00:17:04]: I alla våra föremålsforskningsprojekt brukar vi säga att vi vill titta på föremål från tre olika perspektiv. Det första är föremålet själv. Vad berättar föremålet om sig själv? Vilket material är det? Vad är det för föremål? Hur använder man det? Hur är det konstruerat? Nästa nivå är vad är meningen av föremålet ombord? Varför finns det här föremålet på Vasa? Hur skulle man ha använt det? Vem ägde föremålet? Var det en personlig tillhörighet eller var det skeppets utrustning och vad betyder det? Var har det hittats och vad berättar fyndkontexten? Den tredje är större frågor om vad det här föremålet eller föremålsgruppen berättar om livet i Nordeuropa under första hälften av 1600-talet. Det är de större frågor som ligger bakom all vår föremålsforskning. Det handlar om att förstå handelssituationen, ekonomin och miljön. Det är en annan sak vi kan titta på med ullen, kanske kan vi se vilket foder fåren hade och var de har vuxit. Hur påverkas klimatet eller hur har de påverkats av klimatet? Vi kan kombinera vad vi har lärt från textilierna med vad vi lär från skorna, vad vi lär från kistorna och allt annat för att bygga upp en omfattande bild av ekonomi, miljö och social struktur inom Sverige. Inte bara inom flottan, utan i Sverige och i Nordeuropa.

Talare 1 [00:18:52]: Nu sa du en annan sak, som vi inte har pratat så mycket om, nämligen skorna. Vad kan vi säga om det?

Talare 3 [00:18:57]: Vi har flera tusen fragment att gå igenom. Sulor och klackar och ovanläder. Vi har kallat projektet dräkt, inte klädsel, för vi vill titta på skorna också för skon är en del av dräkten. Den berättar samma information, men som vår skoexpert, Al Saguto, brukar säga, det är skorna som är det enda som bär det riktiga avtrycket av personen. Man kan se avtrycket av foten i skon. Så man kan få en känsla hur en person har gått.

Talare 1 [00:19:38]: Men kan vi se det?

Talare 3 [00:19:38]: Ja, det kan man se. Man kan se om en person var halt. Eller har något problem med höften.

Talare 1 [00:19:44]: Det är helt fantastiskt. Hur ser skomodellerna ut?

Talare 3 [00:19:50]: Det finns flera modeller. Vi har två stora variationer. Vi har stövel, som är tillverkad ungefär som stövlar är tillverkade idag. Men vi har också en typ av sko, som kallas för slejfsko. Det är en sko man snörar fast på foten. Det var just under första kvartalet på 1600-talet man började tillverka skor som hade högre klack. Den tidigaste formen har en slät sula och vi har flera sådana från Vasa. Men vi har också tidiga exempel av klackskor och faktiskt så kommer det tidigaste beviset för klacken i Sverige från Vasa.

Talare 1 [00:20:34]: Nej, vad spännande.

Talare 3 [00:20:34]: Vår expert, Al Saguto, säger att det kanske är det tidigaste fysiska beviset för klackskor i Norden. För att vi har den här unika samlingen som är vanlig klädsel. Vanliga tröjor, byxor och strumpor. Vi har redan märkt ett antal detaljer där som är väldigt intressanta.

Talare 1 [00:20:59]: Kan du nämna något om det, vad är det för detaljer?

Talare 2 [00:21:02]: Vi har till exempel hittat silkesfibrer, som vi inte alls hade förväntat oss. I en massa olika färger, i samband med Beatas tröja. Vi ska försöka se vad det möjligen kan betyda.

Talare 1 [00:21:16]: Vad tror du att det betyder då?

Talare 2 [00:21:18]: Jag skulle tro att det betyder att hon på något sätt bär något i sin dräkt som är broderat.

Talare 3 [00:21:26]: Vi vet att hennes skor var broderade. För de finns kvar i skinn, högkvalitetsskor.

Talare 1 [00:21:33]: I det här forskningsarbetet som du nu gör, Anna, vad tycker du är det allra roligaste?

Talare 2 [00:21:40]: Det allra roligaste är att lägga pusslen. Att försöka ta reda på hur saker och ting har hängt ihop med varandra och vad det i sin tur kan ge för information om människorna. Men att sitta med mikroskopen, att mäta och titta på alla olika detaljer. Stygn, tillskärningar, och försöka förstå. För ibland är spåren väldigt diffusa och det kan ta lång tid att bara hitta stygnraderna, stygnhålen. Man tänker att de borde vara där, men de syns inte. Man måste leta och titta i släpljus eller titta i mikroskop. Spendera tid med de här små bitarna tills de börjar prata med en. Så det handlar mycket om att träna ögat efter att leta efter rätt saker.

Talare 1 [00:22:33]: Wow, ska vi gå ner och titta?

Talare 2 [00:22:35]: Ja, det gör vi.

Talare 1 [00:22:36]: Nu ska jag och Anna gå ner i konservatorsateljén. Jag ska få se mer av denna spännande samling och då passar vi på att säga hejdå till Fred.

Talare 3 [00:22:48]: Hejdå, tack.

Talare 2 [00:22:59]: Ja, här ska du få se några av de textilfragment som kommer från Beatas tröja och som vi har här i de fyra askarna.

Talare 1 [00:23:05]: Vad är det vi tittar på nu?

Talare 2 [00:23:06]: Nu tittar vi på Beatas ryggstycke.

Talare 1 [00:23:09]: Men det här ser ju väldigt helt ut. Ena kanten är det som jag pekar på.

Talare 2 [00:23:15]: Alltså, det man kan se på den här. Den har legat i utställningen väldigt länge, som en ärm.

Talare 1 [00:23:19]: Men du vet att det inte är en ärm, utan ett ryggstycke?

Talare 2 [00:23:23]: Det är inte en ärm. När vi väl fick ut den här från montern och fick lägga ut den så såg vi på tillskärningen att nej, så här ser inte en ärm ut.

Talare 1 [00:23:29]: Men ser det inte väldigt litet ut för att vara ett ryggstycke? Eller var den här personen väldigt liten?

Talare 2 [00:23:34]: Alltså, det som var på den här tiden, med den här typen av tröjor, var att du har inte sidsömmar. Utan på den här typen av tröjor så har du sidostycken och så har du framstycken.

Talare 1 [00:23:50]: Då måste jag fråga om färgen? Vad säger du att det här har varit för färg från början?

Talare 2 [00:23:58]: Det är jättesvårt att veta. När det ligger i de här förhållandena på havsbotten, så förändras ju färgerna. Det har legat och varit lera och annat.

Talare 1 [00:24:10]: Är det här fläckar av lera?

Talare 2 [00:24:12]: Det kan vara fläckar av lera, men det kan också vara fläckar från... Den här har ju hittats tillsammans med skelettet. Så det kan också vara...

Talare 1 [00:24:21]: Blod?

Talare 2 [00:24:23]: Ja, vävnad. I mikroskop ser vi att på vissa fläckar, särskilt i sömsmånerna, så blir det väldigt klarrött. Det kan tyda på att den faktiskt har varit röd, men mörknat på grund av hur den har bevarats. Så ser vi att det är en massa rostfläckar på. Du har en massa små konstiga mönster här. De kallar vi för "ghosts". Avtryck av olika saker. Ofta är det järnföremål, eller metallföremål som på något sätt har rostat, missfärgat och lämnat avtryck. Men det kan vara annat också. Om jag bara ska nämna en sak till som gör att det är spännande, eftersom vi pratade tidigare om silkesfibrerna i alla färger. Det man ser på ytan här, att det är små tussar. Du kan se att det ser ut som damm nästan, som ligger här.

Talare 1 [00:25:13]: Ja, är det silket?

Talare 2 [00:25:16]: Ja, och när man tittar på det här i mikroskop så får man små kluster av vita silkesfibrer. Och sedan helt utspritt på översta delen här, så finns det hur många olika silkesfibrer som helst, i alla färger. Det är gult, det är turkost, det är grönt, det är rött och blått.

Talare 1 [00:25:34]: Så du tror alltså att det här stycket har varit broderat?

Talare 2 [00:25:40]: Antingen har stycket varit broderat. Det håller vi på att försöka ta reda på. Svårt att säga. Avtrycken skulle kunna tyda på att det kanske funnits broderier. Men annars att hon har burit någonting, kanske en sjal eller huvudbonad, som haft broderier på sig. Det finns även mycket fina växtfibrer, troligtvis lin, som man ser i mikroskop. Det kan tyda på att det varit något, alltså ett linneplagg, som varit broderat med silke och som då har brutits upp så bara fibrerna finns kvar. Så vi vet inte, men avtrycken tyder på att det kan finnas mycket spännande information. Vi har gjort så att vi har makrofotograferat. Så att vi sedan ska titta på hela den här, lägga upp och pussla ihop alla makrofotograferingarna och analysera ytan i Photoshop med olika lager och kunna lyfta olika ljus och olika linjer och se vad det kan ge.

Talare 1 [00:26:41]: Skulle du säga att det här tyder på att Beata kom från en lite högre samhällsklass än de allra enklaste?

Talare 2 [00:26:52]: Jag skulle säga att det kan tyda på att hon kommer kanske från övre medelklass. Med tanke på hur skorna ser ut också. Skorna har ju dekorationer, dekorationssömmar, och klack med flera lager. Tjockleken på lädret i klacken tyder på att det inte är den finaste kvaliteten, utan det är många lager som är tunnare, vilket kan tyda på att hon borde kunna vara övre medelklass. En lite rolig detalj, när vi pratar om det här med broderier är att hon har en nagg i sin egna tand. Det är som ett litet jack, vilket man väldigt ofta ser på de som syr mycket, för de biter av tråden. Det här är med största sannolikhet del av ett framstycke. Den här typen av tröja är knäppt mitt fram, så det ska vara en till bit, likadan. Så det här är framstycket som skulle ha suttit på vänster sida. Det ser man på hur sömmen ser ut. Det här är delen, ett litet fragment, av en väldigt skarp spets upp. Den ska sitta mot bakstycket. Så den här väldigt branta skärningen är en del av ärmhålet bak. De här bristningarna är väldigt intressanta att titta på också. Varför brister tyget på skrådden, på diagonalen?

Talare 1 [00:28:22]: Vad tror du att det beror på då?

Talare 2 [00:28:22]: Ja, på något sätt har det varit påfrestningar på tyget där. Det kan tyda på att hon haft något under. Om hon har haft korsett under. Det är det vi ska försöka att ta reda på, varför det ser ut så här. Jämföra med de få bevarade plagg som finns för att se om man, till exempel, hade valbensförstärkningar, eller träbensförstärkningar, som man har i korsetter. Hade man de liggande på just den ledden, där? Mycket troligt skulle man kunna haft det. Frågan är bara om vi kan hitta jämförelsematerial så vi verkligen kan styrka att det har varit så. Det är det som är det svåra här. Även om vi får hypoteser om att det skulle kunna vara så här, men det finns väldigt lite jämförelsematerial, så är det svårt att verkligen bevisa att så här har det varit. Men man kan komma med kvalificerade hypoteser och gissningar.

Talare 1 [00:29:17]: Vad är det vi ser i den här andra asken då?

Talare 2 [00:29:18]: I den andra asken ser vi en del av ett skört. Tröjorna går ju ner över höften en liten bit.

Talare 1 [00:29:25]: Så att tröjan var figursydd med andra ord?

Talare 2 [00:29:27]: Ja, den här tröjan var absolut figursydd.

Talare 1 [00:29:29]: Är det här allt vi har av Beatas tröja? Eller har vi några delar till?

Talare 2 [00:29:32]: Vi har några små bitar till, som möjligen skulle kunna vara det andra framstycket. Men det är väl vad vi har, än så länge. Det vi håller på att göra nu är att gå igenom alla kontextgrupper, som är i närheten. För det vi har gjort nu är att vi har tagit alla fynd som är hittade på ungefär samma ställe och så har vi numrerat dem, platserna. Det är det vi kallar för kontextgrupp, att vi har grupperat ihop dem. Då tittar vi på dem samtidigt. Det är därför det står så många askar här, för att man då ska kunna se om det är några av bitarna här som faktiskt är från samma tyg.

Talare 1 [00:30:09]: Skulle du, utifrån de här fynden till exempel, skulle det räcka för dig att göra en rekonstruktion av hennes tröja?

Talare 2 [00:30:17]: Troligen. Vissa bitar blir lite av en tolkning och då måste man jämföra med andra plagg. Men troligtvis, när vi är färdiga med arbetet kring Beatas tröja, så kommer vi säkert kunna göra en väldigt bra tolkning av hennes tröja.

Talare 1 [00:30:37]: Här har vi hennes tröja och sedan har du nämnt hennes skor. Har vi fler saker från det hon hade på sig?

Talare 2 [00:30:46]: Det vet vi inte än. Vi letar efter det som förhoppningsvis kan vara delar av en kjol, för hon borde ha haft en långkjol på sig. Linneplaggen, som hon troligtvis haft under, en särk, de har inte överlevt. Vi har inte hittat något i det här området där som skulle kunna tyda på det. Däremot så ser vi på vissa av fragmenten att det finns väldigt mycket linfibrer. Jag ska inte säga att det är lin, för vi är inte alltid 100 procent säkra på att det är lin eller om det är hampa. Så bastfiber är det vi ser. Och det är ju så att om det bryts ner så kan det fastna på ylletygerna och finnas kvar.

Talare 1 [00:31:27]: Det här är verkligen jättespännande. Det är som att titta rakt ner i 1600-talet.

Talare 2 [00:31:31]: Ja, och man kommer personerna så nära inpå livet.

Talare 1 [00:31:35]: Så Beata är din kompis nu?

Talare 2 [00:31:36]: Ja.

Talare 1 [00:31:38]: Jag skulle kunna vara här i flera timmar och titta på alla de här fantastiska sakerna och jag ser att du har massa fler lådor där borta och som jag har förstått, så finns det flera hundra till. Men det börjar bli dags att avsluta. Vi får återkomma och det ska bli jättespännande att se vad det blir och vad du får fram av Beatas kläder och allt annat.

Talare 2 [00:32:00]: Ja.

Talare 1 [00:32:02]: Tack, så hemskt mycket, Anna!

Talare 2 [00:32:03]: Tack för att jag fick prata om det här.

Talare 1 [00:32:04]: Tack, vi ses!

Talare 2 [00:32:05]: Det gör vi!

Talare 1 [00:32:06]: Hejdå!

Talare 2 [00:32:07]: Hejdå!