Skräddarsytt: att återskapa 1600-talet

[bandningen börjar]

Catrin Rising [00:00:11]: För några år sedan, 2018, pratade jag med min kollega Anna Silwerulv som forskar på vår textila samling här på Vasamuseet. Samlingen består av flera tusen fragment av textil och läder, allt från små, små fibrer till hela plagg. Och Anna visade då bland annat fragment från ett plagg som hade tillhört en kvinna som var ombord på Vasa och som följde med skeppet ned i djupet när det sjönk. Kvinnan kallar vi för Beata och plagget som Anna visade var en jacka eller tröja som man sade på 1600-talet. Det har hänt en hel del i det här forskningsprogrammet sedan Anna visade mig Beatas tröja för drygt tre år sedan och nu har det blivit dags att se om det har gått att få svar på några av de frågor som några av våra forskare ställde sig då om till exempel material, mode och tillverkningstekniker. Välkommen till ett nytt avsnitt i Vasamuseets podd med mig, Catrin Rising! Och välkommen tillbaka Anna Silwerulv som är dräkt- och textilhistoriker här på museet!

Anna Silwerulv [00:01:24]: Tack, roligt att vara här!

Catrin Rising [00:01:27]: Idag har du fått sällskap av din kollega Josefin Lindegren, dräkt- och konsthistoriker som också forskar på den textila samlingen och som bland annat har arbetat mycket med dokumentationen. Välkommen du också!

Josefin Lindegren [00:01:42]: Tack så mycket!

Catrin Rising [00:01:43]: Josefin, vi kan väl börja med att du berättar lite om själva samlingen, vad är det som vi har?

Josefin Lindegren [00:01:51]: Ja, men det som vi har här på Vasamuseet är ju en egentligen helt världsunik samling av klädfragment från vanliga människor från tidigt 1600-tal. Där man tittar på andra samlingar runtom i Europa så finns det bara bevarade kläder från kungligheter och adeln, men här finns det alltså kläder från vanliga människor och vi har ungefär 50 600 fragment av textil och 6 300 fragment från läder som då har varit både kläder och skor.

Catrin Rising [00:02:27]: Anna, när vi sågs för tre år sedan, då sade du att du ville ha svar på frågor vad människorna ombord skeppet hade på sig, vilka typer av plagg det var och hur de var kombinerade. Har du fått svar på det?

Anna Silwerulv [00:02:41]: Vi börjar ju att få en del svar men samlingen är ju så otroligt omfattande så vi har inte hunnit med att gå igenom hela samlingen än utan vi har börjat att titta på vissa kontexter. Kontext är alltså fyndplats med olika fynd som hör ihop med varandra. Beata är ju till exempel en sådan kontext och vi har gått vidare och tittat på fler kontexter men vi har inte kommit igenom hela samlingen så det finns väldigt mycket fortfarande att ta reda på men vi börjar få en liten bild och vi ser ju att det är en stor variation. Tidigare så ville man ju, man pratade här på museet om att man hade en typisk Vasasjöman som såg ut på ett visst sätt med korta byxor, en viss typ av jacka med en mössa och strumpor. Den här bilden som man ville förmedla stämmer ju inte! Det har vi kunnat se! Det finns en mycket större variation både i hur kläderna var tillskurna men också vilka material man använde och färger.

Catrin Rising [00:03:51]: Fantastiskt! En annan sak som du pratade om då och jag vet att du pratar mycket om det nu också, det är att kläderna säger mycket om personerna som bar dem. Vad kan du berätta om det?

Anna Silwerulv [00:04:05]: Alltså kläder har ju genom alla tider både speglat det personliga valet men också samhällsklass och ekonomisk status och ännu mer så var det ju så förr att man klädde sig mer efter sin samhällsklass. Här kan man då se i materialet på olika sätt, spår av användning, det är slitage och det är lagningar. Till exempel kan vi se att det är väldigt mycket små bitar som man har skarvat, man använde allt material. Tyg var ju dyrt så man var väldigt noga med att använda alla bitar och det är någonting som vi kan se i materialet men som också gör det ganska svårt för oss idag att förstå exakt hur de kläderna har sett ut. Det är många bitar som inte vid första anblicken ser ut att tillhöra någonstans men när man får lägga pusslet sedan så upptäcker man att den här kanske satt här och då blir det en helhet till slut! Men man lappade, man lagade och det kan berätta mycket om livet och hur man levde.

Catrin Rising [00:05:13]: Jag tänkte på en sak som du sade nu Anna att ni har kommit en bra bit på väg men det finns mycket arbete kvar att göra. Och jag vet ju att vi också började med själva dokumentationen. Josefin, du som har jobbat med dokumentationen - är hela den delen klar eller finns det dokumentation kvar att göra också?

Josefin Lindegren [00:05:32]: Det finns jättemycket kvar att göra! Vi jobbar oss igenom samlingen och utgår från de mest välbevarade fynden och plaggen som vi kan utläsa mest information ifrån för att sedan kunna gå vidare och rekonstruera.

Catrin Rising [00:05:49]: Och en revolutionerande upptäckt som ni har gjort under den här perioden var ju att det som en gång i tiden tolkades och registrerades som ett par byxor egentligen var en kjol. Anna, hur kom du på det?

Anna Silwerulv [00:06:05]: Ja, jag fick ju frågan om vi hade kvinnokläder ombord och då började jag titta på Beatas tröja. Men i samband med det så tittade vi ju på hela den fyndkontexten och tittade på vad hennes skelettfynd var gjorda och om det fanns andra textila fynd i det området. Det vi upptäckte var att det fanns ett ganska stort textilt fynd som man hade registrerat som ett par byxor. Det var många fragment i mörkt ylletyg och det här fyndet började jag då pussla ihop för att försöka se. Det är ganska fragmentariskt så vid första anblicken ser man att de stora bitarna hade spår av en veckad linning och det tyder ju på att det är ett plagg för nederdelen av kroppen. Men när man då började pussla ihop de här fragmenten vilket man inte hade gjort förut så kunde man se att de här delarna blev mycket större än de här knäbyxorna som herrarna bar på den här tiden. Om man börjar jämföra tillskärning så var det inte tillskuret på samma sätt, vecken var annorlunda och vi jämförde med de byxorna som vi vet i samlingen där man tydligt ser byxor. Då såg vi att det inte stämmer riktigt och då gick vi tillbaka till fyndkontexten och tittade. Var i den här fyndkontexten är just det här fyndet hittat? Det som verkligen konfirmerade våra misstankar var ju att den här fyndplatsen visade sig innehålla nederdelen av Beatas skelett så det var hennes bäcken, hennes lårben och så vidare. Då kunde vi känna oss ganska trygga med att se att det här faktiskt inte är ett par byxor, det är en kjol!

Catrin Rising [00:08:05]: Alltså ni är ju som textildetektiver!

Anna Silwerulv [00:08:09]: Ja, det är lite CSI över det här!

Catrin Rising [00:08:12]: Har ni fler sådana revolutionerande upptäckter eller omvälvande analyser?

Josefin Lindegren [00:08:19]: Ja, jag började dokumentera kontexten kring skelettet Adam förra året och det är en kontext som man plockade upp skelettet tillsammans med flera föremål och bylten av textil när skeppet fortfarande låg under vatten så det är ett dykarfynd. Så man vet att de här kläderna faktiskt kan relateras till Adam. Det är väldigt mycket, väldigt fragmentariska textilfynd i det. Men där började vi också lägga ett stort pussel och hittade Adams byxor.

Catrin Rising [00:08:56]: Och från Adam så vill jag nu prata lite mer om den kvinnan som vi kallar Beata! Anna, när vi sågs för tre år sedan så hade du precis hittat spår av silke i Beatas tröja. Du hade lite misstankar om vad det kunde tyda på. Hur mycket vet du nu om vad hon hade på sig?

Anna Silwerulv [00:09:14]: Ja, vi har ju gjort rekonstruktionsanalyser på hennes tröja så vi vet med ganska stor säkerhet hur tröjan såg ut, hur den var tillskuren. Vi har gjort analyser på tyget som tyder på att det här har varit ett rött tyg men vi har inte kunnat göra några pigmentanalyser än. Då måste man skicka iväg små prover på kemisk analys till labb utomlands och det har vi inte kunnat göra än. De här fynden har ju också mörknat med tiden under vatten för det är mycket tanniner från eken i skeppet och det gör att färgerna mörknar ganska mycket och även sedimentet som har missfärgat. Så man vet inte exakt vilken färg. De här silkesfibrerna som då hittades på ryggstycket - dem vet vi fortfarande inte riktigt vad de kan betyda. Det tyder ju på att det här föremålet, tröjan, har varit i kontakt med silke såklart men det kan vara så att det kommer från någon form av broderat yttertyg. Det finns rester av bastfibrer även på det här ylletyget. Det skulle också kunna vara så att hon hade en broderad huvudbonad eller sjal. Men vi har ett samarbete med riksantikvarieämbetets labb på Gotland och tanken var att vi skulle få göra teknisk fotografering med olika typer av filter för att då kunna mappa ut de här fynden på ryggstycket och se om det finns något mönster i det hela. Kan man se att det finns något spår som tyder på att man kan förstå hur det här har sett ut? Det som har legat emot? Men på grund av pandemin så har vi än så länge inte kunnat gjort de här analyserna men under våren här någon gång hoppas vi att de ska komma hit till museet och att de ska ta med sig sin tekniska fotograferingsutrustning och att vi då ska få göra det här.

Catrin Rising [00:11:12]: Varför är det så spännande att ta reda på det här?

Josefin Lindegren [00:11:15]: För det ger ju oss en mycket bättre bild! Den här typen av broderade tröjor eller broderade huvudbonader ser vi på målningar men det finns inga sådana bevarade föremål i samlingar. Det närmaste vi kommer är att det finns ett broderat föremål tror jag i Nordiska museets samlingar som är omsytt till en kyrklig textil. Så det finns inga sådana här plagg bevarade i Sverige, däremot finns det broderade tröjor och huvudbonader av den här typen i Storbritannien till exempel.

Catrin Rising [00:11:54]: Vi ska förstås prata om Baltsar också där förutsättningarna kring att återskapa honom och hans kläder ser lite annorlunda ut jämfört med hur ni jobbar med Beata. Anna, kan du berätta mer om det?

Anna Silwerulv [00:12:08]: Ja, i fallet Beata - där har vi ju fragment som är kopplade till ett skelett men när det gäller Baltsar så har hans fynd hittats i en tunna med en massa olika personliga tillhörigheter. Vi vet ju inte vem som ägde den här tunnan men vi kan ju se på dräkten att det är en man. Det ger oss lite andra förutsättningar eftersom här har vi då föremål som vi vet också är kopplade till den här personen och genom att då titta på den här anonyma kontexten att gå en annan väg och försöka ta reda på mer om en person. När vi tittar på Beata så kan vi då analysera skelettet också och ta reda på en massa saker utifrån det. Hur gammal hon var, hur lång hon var och så vidare. Medans när det gäller Baltsar så får vi ju försöka se hur mycket vi kan utifrån kläderna och personliga tillhörigheter ta reda på om honom som person.

Catrin Rising [00:13:08]: Nu ska vi också säga att vi vet ju inte vad de här personerna heter utan vi har ju gett dem namnen Beata och Baltsar. Jag vet att det finns en lite rolig historia bakom varför vi kallar den här personen för Baltsar! Kan du berätta om det Josefin?

Josefin Lindegren [00:13:22]: Ja, Baltsar var ju kungens livskräddare vid den här tiden så det är därför vi har valt det namnet!

Catrin Rising [00:13:31]: Innan vi går vidare, kan du förklara varför vi säger "dräkt"? Jag får ju associationer till till exempel folkdräkter men när vi pratar om Beatas dräkt så pratar vi om allt hon har på sig.

Anna Silwerulv [00:13:46]: Precis, det är borde skor, accessoarer och alla plagg som tillhör en hel klädesdräkt!

Catrin Rising [00:13:54]: Bra! Då har vi etablerat det! Vi ska prata vidare om Beatas dräkt därför att inte bara forskar ni om vad hon hade på sig och hur det hade kunnat se ut, vi ska ju också här på museet inför publik återskapa Beatas dräkt i så historiskt korrekt utförande som möjligt! Det här ska ske i Skeppshallen i museet där vi har byggt upp en skräddarstuga enligt 1600-talsmodell. Anna, kan du berätta mer om hur det här ska gå till?

Anna Silwerulv [00:14:38]: Vi kommer sitta inför publiken på eftermiddagarna måndag till fredag och då kommer jag framför allt sitta i skräddarstugan men jag kommer också ha hjälp av Josefin och av Fred Hocker som är vår forskningsledare här på museet. Vi kommer återskapa Beatas dräkt och en dräkt från Baltsar. De här kläderna ska vi sy upp, vi kommer inte att använda handvävda tyger i första hand för det är ett ganska kort projekt så det här blir lite som ett pilotprojekt. Vi kommer ta färdigproducerade tyger men som är så nära de kvaliteterna som vi  har i originalen som möjligt. Men vi kommer då testa våra mönsterrekonstruktioner, vi kommer använda levande modeller där du Catrin kommer att få vara Beata så att vi kan prova in de här plaggen! Så att det blir skräddarsytt efter person och att de här plaggen också går att bära så att vi kan förstå mer om hur de har fungerat och hur de känns att ha på sig. Det blir också ett sätt att få visualisera för besökarna hur de här föremålen såg ut en gång i tiden. För ett otränat öga så ser ju de flesta av de här fynden ut som bruna ganska tråkiga skräpbitar av tyg, men att då få möjligheten att visualisera det här för besökarna och ge dem en bild av hur de här kläderna såg ut en gång i tiden. Det är någonting som känns väldigt spännande! Vi ska också få möjlighet att möta publiken, vi forskare blir tillgängliga och publiken ska kunna komma och fråga oss om saker, titta oss över axeln, se vad vi gör. Så att man kan komma flera gånger till museet och följa den här processen med hur de här plaggen växer fram!

Catrin Rising [00:16:35]: Det ska verkligen bli otroligt spännande att se! Och Josefin, om jag har förstått det hela rätt så ska du sticka strumpor, stämmer det?

Josefin Lindegren [00:16:45]: Ja! Vi har inte jättemycket stickat bevarat i Vasas samling, det finns kanske omkring 10 fynd. Det finns stickade fragment från ett par skor där vi kan se att det har varit en strumpa men det är så pass fragmentariskt så vi kan inte avgöra hur resten av konstruktionen på strumpan har sett ut. Så vi har inte jättemycket att gå på! Det vi kommer göra är att vi får titta på andra samlingar och titta på jämförelsematerial för att kunna avgöra hur resten av strumpan ska stickas och hur den ska konstrueras. Men det vi kan se i vårt stickade material är ju vilket garn man har använt, vilken tjocklek på garn och även sticktätheten.

Catrin Rising [00:17:31]: Är det ylle då?

Josefin Lindegren [00:17:32]: Det blir av ullgarn. Det fanns ju också stickade strumpor av silke vid den här tiden men det tillhörde en högre samhällsklass och mer kungliga människor. Det vi ser här är ju ull.

Catrin Rising [00:17:46]: Och då blir det en perfekt övergång till att prata mer om materialen! Vad syddes vanligt folks kläder av?

Josefin Lindegren [00:17:58]: Underplaggen, där hade man ju lin framför allt men vi har också sett att modernare forskning visar att man använde hampa i finare kvaliteter. Men framför allt är det ju lin i underplagg, skjortor och särkar. Sedan är det ju olika typer av ylletyger som man har i kjolar, tröjor och byxor.

Catrin Rising [00:18:20]: Går det att veta var tygerna som kläderna är sydda av tillverkades och av vem eller vilka?

Josefin Lindegren [00:18:30]: Det är ju någonting som tillhör våra kommande forskningsplaner att ta reda på! Vi börjar ju kunna se ett lite mer typiskt Vasaulltyg av en mellangrov kvalitet med en ganska tät lugg ovanpå! Man har alltså ruggat och borstat ulltyget som en efterbehandling för att få en så tät lugg så att inte bottenväven är synlig. Så det är en återkommande kvalitet.

Catrin Rising [00:19:01]: Vad vet man över huvud taget om klädtillverkning på 1600-talet?

Anna Silwerulv [00:19:06]: Ja, man vet ju att man sydde en hel del hemma och att man vävde en hel del tyger i hemmen. Men vad vi också kan se i vårt material som vi tycker är väldigt spännande och vill titta vidare på är ju att vi har många kvaliteter som förefaller att vara professionellt tillverkade. Vi har ju en inhemsk professionell produktion av tyger i Sverige men vi importerar också tyger från den här tiden så det är någonting vi vill titta vidare på. Hur mycket är det egentligen som man väver hemma och går det att ta reda på hur mycket man faktiskt köper sina tyger vid den här tiden?

Catrin Rising [00:19:48]: Från det materialet som vi har, kan ni se några modetrender i det?

Anna Silwerulv [00:19:56]: Vi kan ju se en stor variation, att vi har framför allt om man tittar på tröjorna så kan man se att det är både korta som var mode lite tidigare på 1600-talet. Vi kan se de här mellanlånga som kommer sedan och man kan se lite längre som också är mer i den här närmare tiden. Vi kan också se skillnader i tillskärning på ärmar till exempel, sådana som är lite enklare tillskurna och sådana som då är mer precist 1620-tal. Det man ser är att det är en variation av olika stilar och vid den här tiden så hade man ju inte en jättestor garderob. Man bytte inte kläder varje säsong som man kanske gör mer nu för tiden utan man använde och brukade kläder under lång tid vilket också gör att man ser den här variationen.

Catrin Rising [00:20:57]: Går det att säga något om trender, jag tänkte framför allt då på modetrender, hur de spreds på 1600-talet?

Josefin Lindegren [00:21:06]: Ja, det man kan se är ju hur handel och resande runtom i Europa påverkade spridningen av trender. Det vi kan se i vårt material är att det är influerat från nederländska modet och tyska modet.

Catrin Rising [00:21:22]: Jag undrar om ni under resans gång har lärt er något mer om till exempel sömnadstekniker? Har ni sett något som ni inte har känt till tidigare? Någon avancerad teknik som kanske har fallit i glömska eller liknande?

Anna Silwerulv [00:21:40]: Det här är ju någonting som vi hoppas kunna ta reda nu under vårens projekt med skräddarverkstaden. När vi väl får sätta oss och praktiskt återskapa, att uppleva de här sömnadsteknikerna. Vi ser ju också om man jämför med andra samlingar som till exempel plaggen på livrustkammaren, att de här plaggen i många fall är väldigt välsydda. De är sydda för att hålla och även i plaggen som är sydda i ull så har man ganska täta sömmar och de verkligen påminner mer om linnesömnaden som var väldigt fint. Alltså man sydde väldigt, väldigt noggrant i linnetygerna i underplaggen. Man kan se i de kungliga dräkterna till exempel så är det mycket grövre sömnad och de är inte sydda för att använda varje dag till exempel. Det kanske ska sys till en kröning och det ska bäras en dag. Det ska gå fort oftast, så det är stor skillnad till skillnad från ett par byxor som ska användas dag in och dag ut. Man ska arbeta mer. Någonting som jag verkligen vill göra är att gå till livrustkammaren och jämföra med de plaggen, livréerna till exempel som bars varje dag eller andra plagg som var sådant som faktiskt skulle brukas och se skillnaderna. Om det på något sätt blir jätteintressant och stämmer överens mer med våra plagg! Och det är ju någonting som sticker ut och som vi har kunnat se som en skillnad som är spännande att följa ju mer vi kommer igenom samlingen. Att se om det här är någonting som är genomgående trend. Vi kommer nu också när vi får möjligheten att göra det här praktiskt att få en helt annan djupare förståelse för de här sömnadsteknikerna!

Catrin Rising [00:23:41]: Vår textila samling hör ju till en av världens största av den här tiden, tidigt 1600-tal. Finns det över huvud taget någon mer samling i världen av den här kalibern?

Anna Silwerulv [00:23:53]: Det finns en samling från en utgrävning på Svalbard där man då har grävt ut en valfångarstation och en kyrkogård som är kopplat till det. Där finns det en hel del kläder som är från Vasas tid men den sträcker sig in på 1700-talet så där är det en längre tidsperiod som den samlingen innefattar. Där finns det en hel del plagg som är från samma tid och också att det är en maritim kontext. Största delen av den samlingen finns i Amsterdam och tillhör Rijksmuseum.

Catrin Rising [00:24:33]: Kan våra fynd som vi gör här ha relevans för internationell forskning?

Anna Silwerulv [00:24:41]: Absolut tänker jag i och med att den är så pass unik i Europa och i världen! Det kommer absolut vara intressant internationellt! Vi har också sett ett väldigt stort internationellt intresse när vi har pratat om det här i olika sammanhang. Vi har blivit inbjudna till olika konferenser, vi har haft internationella workshops där vi har fått ett enormt fint feedback från forskare och andra som är jättenyfikna på de resultaten som vi kommer fram till!

Catrin Rising [00:25:11]: Och det här forskningsprogrammet heter ju "Dräkt", det är lätt att förstå varför! Vad är nästa steg när nu de här dräkterna har sytts upp? Vad kommer ni att ägna er åt efter det?

Josefin Lindegren [00:25:27]: Vi kommer ju titta vidare på de här olika kontexterna som vi pratar om där vi då har nyckelfynd och försöka rekonstruera flera plagg, det är ju tanken!

Anna Silwerulv [00:25:40]: Vi vill också titta på det här inte bara utifrån klädesplaggen utan vi vill ju förstå människorna. Att då titta på hela kontexten kring ett fynd gör ju att vi då kan försöka återskapa människorna som fanns ombord, lära oss mer om dem. Och sedan ett nästa steg är att vi vill ta den informationen och sätta den i kontexten av samhället, Sverige vid den här tiden men också norra Europa i och med att vi har ett så stort utbyte med till exempel Nederländerna och Tyskland. Här har vi ju då unik information som kan ge oss ny kunskap om samhället vid den här tiden!

Catrin Rising [00:26:21]: Ja, och det är ni som lägger det pusslet! Slutligen, om ni får välja, vad tycker ni är extra intressant att upptäcka i forskningen som återstår i det här projektet?

Josefin Lindegren [00:26:37]: Jag tänker att det är de här små upptäckterna vi gör varje dag när jag sitter i magasinet och dokumenterar. Plötsligt dyker det upp nya sömmar och nya typer av plaggdelar! Att man får jobba med att lägga det här enorma pusslet, att återskapa någonting som inte har existerat på så många 100 år!

Catrin Rising [00:27:03]: Vad säger du Anna?

Anna Silwerulv [00:27:05]: Det är att komma åt de här människorna tror jag som bara omnämns i skriftliga källor men som sällan beskrivs. Genom att lägga det här pusslet så kan vi komma dem närmare. Vi kan få lära oss saker om vardagslivet, om människorna på Vasa i Sverige vid den här tiden. Det är så många aspekter och just som Josefin säger, det här att få upptäcka de här små sakerna som i slutändan ger den här stora bilden. Att gå från fiber till samhälle, det är det som jag verkligen tycker är det mest fantastiska!

Catrin Rising [00:27:49]: Kläder är ju det man har närmast kroppen så man kan ju inte komma en människa närmare än genom att titta på det som de har haft på sig! Och jag tycker att det är så intressant att lyssna på er och följa det här projektet som precis som du säger har gått från fragment till snart hela dräkter! Det var allt för idag, stort tack Josefin och stort tack Anna för att ni kom hit!

[bandningen slutar]