Vasamuseets byggnad

Intervjuare 1 [00:00:55]: För andra året i rad blev vasamuseet år 2008 Sveriges mest besökta museum. Skeppet är förstås lika imponerande som alla berättelse om det under under Vasas tid. Det är därför vi gör den här podcasten. Nu ska vi prata om själva museibyggnaden. Välkommen till vasamuseets podcast, med mig Catrin Rising. Idag har jag bett vår husarkitekt Per Albom och Peter Rydebjörk som är guideansvarig här på museet, att vara med och berätta om själva huset. Vasamuseet byggnad. Hej på er!

Talare 1[00:01:33]: Hej Catrin!

Talare 2 [00:01:33]: Hej Catrin!

Intervjuare 1 [00:01:35]: Peter, kan du beskriva atmosfären här på museet, för de lyssnare som aldrig har varit här?

Talare 1 [00:01:43]: Det som är mest speciellt för de besökare som kommer in är att det är relativt mörkt, och att man möter skeppet direkt när man kommer in på museet. Det är vad väldigt många pratar om det speciella. Det finns mycket saker omkring, men det är skeppet som man ser hela tiden. Man ser att det rör sig mycket människor, hör massa ljud. Vart man än är i byggnaden så har man alltid möjlighet att ske skeppet.

Intervjuare 1 [00:02:12]: Per, då då vill jag fråga, vad innebär egentligen att husarkitekt?

Talare 2 [00:02:19]: Det är statens fastighetsverk som äger och förvaltar vasamuseets byggnad. Fastighetsverket har i uppdrag av regeringen att ansvara för alla kultur arvsbyggnader i Sverige. Jag har på uppdrag av fastighetsverket ansvar för kontinuerliga underhållsåtgärder. Om och till byggnader i huset.

Intervjuare 1 [00:02:52]: Mm! Som professionell arkitekt, vad tycker du om byggnaden?

Talare 2 [00:02:59]: Jag tycker att den är fantastiskt! Det är ett hus som innehåller otroligt mycket historia. Dels om platsen galärvarvet, om svensk byggnadskonst, skeppet och förlisningen. Det finns mycket detaljer och i uttrycket som påminner om de varvsskjul som stod på platsen när det här var flottans varv, från tidig 1700-tal och fram till slutet av 70-talet när man flyttade ut till Muskö. Det finns också mycket detaljer som berättar en historia om byggnadskonsten utveckling i Sverige. Det går att dra paralleller från rödfärgen på museet och till svenska ladugårdar och bondgårdsbebyggelse. Det finns detaljer som är hämtade från herrgård arkitekturen. Det finns paralleller både i industriarkitektur och mer avancerad borglig arkitektur.

Intervjuare 1 [00:04:12]: Om vi går in i byggnaden, vad är det som gör den så speciell?

Talare 2 [00:04:18]: När vi rör oss in i byggnaden så rör vi oss samtidigt genom tiden. Att först komma in entréhallen där entré torget fortsätter in med sin stenläggning. Förbi kassorna och genom den trånga mörka gång som leder till skeppshallen så försätts man i en stämning av förväntan, skulle jag säga. Man känner att det är någonting som kommer att hända. När man kliver in i skeppshallen så fortsätter gatubeläggningen, men det är som att man förflyttas till 1600-talet kanske, en kaj där det ligger ett örlogsfartyg eller ett vrak.

Intervjuare 1 [00:05:12]: Mm! Jag som besökare ska uppleva båda de två sakerna på samma gång? Både vraket och fartyget?

Talare 2 [00:05:21]: Ja det skulle jag säga! Det finns en tydlig koppling Vasa, byggandet av vasa och vasaliggande vid kaj. Samtidigt som vi ser är vraket av skeppet Vasa.

Intervjuare 1 [00:05:39]: Peter, vad skulle du säga? Vi som har det här som arbetsplats också. Hur tycker du det fungerar, både att det är ett museum och en arbetsplats?

Talare 1 [00:05:50]: Som arbetsplats betraktat så ger den här speciella arkitekturen lite utmaningar. För besökarna ställs inför frågor. Vad ska jag göra vid nästa steg? Nu har jag kommit, hur ska jag ta mig an det här? Vart ska jag gå? Vad ska jag titta på? Byggnaden ger en fanatiskt möjlighet för besökarna att själv välja vad de ska göra, men det finns också ett behov av vägledning. Det saknas typiska markörer hur man ska röra sig. Hur ska jag göra i det här museet? Vi säger "Det finns massor av möjligheter. Ni kan gå på guidad tur, titta på utställning och på filmen" men "hur ska jag göra" frågar besökaren. Det är en utmaning för oss.

Intervjuare 1 [00:06:43]: Nu har vi pratat mycket om byggnaden och hur den upplevs. Nu tänkte jag att vi bara skulle nämna några hårda fakta.

Talare 1 [00:06:52]: Den är ritad av Göran Månsson och Marianne Dahlbäck. Två väldigt duktiga arkitekter som är oerhört historieintresserade och belästa. Både inom historia och inom byggnadskonsten. Byggstart var 1987 och museet stod klart 1990. 1981 utlyste man en arkitekt tävling, den drog deltagare från alla nordiska länder. Det blev delat första pris mellan ett danskt och svenskt förslag.

Intervjuare 1 [00:07:30]: Mm.

Talare 1 [00:07:31]: Det danska förslaget låg på den där platsen där vasavarvet tidigare låg. Det svenska förslaget låg här på galärvarvet. Fram till 1700-talet var galärvarvet flottans mark. 76 flyttade man ut all verksam till Musköbasen och galärvarvet överlämnades som parkmark till stockholmarna. Då växte idén också om att bygga vasamuseet här på galärvarvsmarken. Den slutgiltiga placeringen blev i den torrdocka som fanns här på galärvarvet.

Intervjuare 1 [00:08:14]: Hur visades skeppet tidigare, innan det kom hit?

Talare 2 [00:08:18]: Då visades det tillfälligt men ståendet står på samma ponton som idag är källan i museet. Den står på det man kallar "alkärret" men det är spårvagn parkeringen vid Liljevalchs står idag. Där stod den flytandes på den här pontonen, men hade ett museum som var byggt på land. Det var också kombinerat med konserveringsateljér och verksamhet ute på Beckholmen, där skeppet först hade kommit upp. Väldigt snabbt kom man igång med att visa skeppet. Det var viktigt att visa skeppet. Man var väldigt generös visa allting hela tiden. Det har varit en idé som har kunna fört oss vidare.

Intervjuare 1 [00:09:01]: När skeppet skulle flyttas hit, då åkte skeppet in i den här dockan?

Talare 2 [00:09:08]: Idén var att man konstruerade hela museet ovanpå den gamla torrdockan, men då har man också expanderat och gjort den större. Man kunde då putta in skeppet flytande på en ponton, som skeppet stod på det gamla vasavarvet. Då flyter den in i museet. Man pumpar ut vattnet och pontonen blir en del av golvet samt källaren. Därefter kan man då färdigställa museet runt skeppet när de kommit in.

Intervjuare 1 [00:09:37]: Museet var inte färdigbyggt när Vasa åkte in i byggnaden, stämmer det?

Talare 1 [00:09:44]: Ja det stämmer, så var det!

Talare 2 [00:09:46]: En intressant sak var att besökare fick gå in sommaren innan det var ett färdigställt museum. De fick gå runt och titta på skeppet, bara det som var entréplanet innan utställningarna. Innan det kan man tycka att det är intressant just när skeppet glider in i dockan. Det var ett utav de problem man stod inför för att lösa, när man skulle göra ett museum på den platsen. Hur ska man förhålla sig till att bygga ett stort museum? Väldigt nära ett annan viktig byggnad på djurgården, Nordiska museet. Per du brukar berätta om förhållandet, hur ska man se på de olika kropparna, Nordiska museet och Vasamuseet?

Talare 1 [00:10:36]: Ja precis! Nordiska museet är ett museum över nordiskt liv, också över byggandet över norden. Även om deras byggnadsdel, Skansen inte ligger här. Just det att Vasamuseet tar avstamp i den nordiska byggnadskonsten gör att det blir ett väldigt bra komplement till Nordiska museet. Den här uppbrutna som Vasamuseet har, en mängd olika takfall och olika väggliv som skjuter in och ut, som bildar olika volymer. Det gör att byggnadskroppen inte upplevs lika dominerande och stor som den är. Det gör att Nordiska museet får en mer betydelsefull plats.

Intervjuare 1 [00:11:32]: Huset är helt ritat och konstruerat bara för skeppet Vasa. Vad var viktigast när byggnaden skapades? Var det för att skapa en atmosfär eller var det funktionen?

Talare 1 [00:11:48]: Jag tror att arkitekturen här på Vasamuseet har en väldigt stor del i museets framgång. Det är inte bara skeppet utan hur skeppet presenteras i den här byggnaden, det är det som gör att det har slagit så stort. Det är ett unikt föremål. Just den här kombinationen tror jag är jätteviktigt. Jag skulle säga att det är precis allt det du frågade om. Det är att skapa atmosfären, att den förtätande känslan av att nästan flyttas tillbaka till Vasas tid, samtidigt som man befinner sig under vattnet i skeppshallen.

Intervjuare 1 [00:12:31]: Just det! Då är vi tillbaka till det du beskrev från början, att skeppet både kan upplevas att det ligger förtöjt vid kajen, och samtidigt ligga vid sjöbottnen. Då vet jag hur mycket vatten som var ovanför. Peter du gör ju också specialvisningar i museet som handlar om själva museibyggnaden. Vad får besökarna som går en sådan visning uppleva och lära sig tillsammans med dig?

Talare 2 [00:13:05]: Framför allt byggnadens historia. Det som har varit extremt framgångsrikt med vasamuseet, är just bara att det är skeppet och att det är det viktigaste.

Talare 1 [00:13:16]: Det är nästan som en monter.

Talare 2 [00:13:19]: Ja, den här asken som man kommer in till. Det är många människor som också törstar efter att få uppleva någonting bakom kulisserna. Vasamuseet är lite speciellt gällande bakom kulisserna. Till skillnad från väldigt många andra museer så är alla de bästa föremålen ute på museet.

Intervjuare 1 [00:13:37]: Just det!

Talare 2 [00:13:38]: På många andra museum har man av många olika antikvariska måsten låta väldigt många fina föremål ligga i magasin, eller av säkerhet hållas bakom glas. Det måste vara avspärrade rep. Vasa är precis tvärtom. Alla de bästa föremålen ligger ute i museet.

Intervjuare 1 [00:13:55]: Just det! Mycket av det ni nu har berättat om, huset och museet hade jag faktiskt ingen aning om. Mycket av det hade jag inte tänkt på. Vi har varit lite inne på det hur våra besökare uppfattar byggnaden och museet. Vad säger du Peter, uppfattar våra besökare överhuvudtaget över de här subtila signalerna? Eller behöver besökarna få hjälp med det?

Talare 2 [00:14:27]: Det är en evig fråga, hur medveten man blir i ett rum när man egentligen rör sig i det. När jag började jobba här, var inte huset det första jag tänkte på, utan det var skeppet jag funderande på. När man väl börjar förstå att det finns en tanke bakom det här. Jag tycker det finns ett centralt begrepp i det här som gör när man har pratat om "Icke-rumslighet" det tror jag är en viktig sak att fundera på. En rymd som inte ska upplevas som ett vanlig rum. Du kan förklara lite mer Per, vad det kan innebära.

Talare 1 [00:14:59]: Vasamuseet är lite som en teater. Där jobbar man väldigt mycket med att få ett rum att upplevas som någonting annat. Här i vasamuseet rör man sig hela tiden runt om skeppet. Utställningar på ena sidan och skeppet alltid närvarande. Den här icke-rumsligheten är två saker. Det upplösta rummet, både ett enda rum och sammelsurium av rumsligheter samtidigt kan man säga. Sen har vi materialitet där betongen i vasamuseet är oerhört viktig. En icke materia. Betongen är nästan som någonting som ska vara diskret så att den inte pockar på uppmärksamhet överhuvudtaget. Lite som en dimma, en bakgrund.

Intervjuare 1 [00:15:56]: Är det ett medvetet val?

Talare 1 [00:15:59]: Ja det skulle jag säga! Det är en oerhört medveten strategi. Det medför att betongen blir väldigt viktig att ta hand om i museet, som husarkitekt.

Intervjuare 1 [00:16:13]: Hur tar du hand om betongen här i museet?

Talare 1 [00:16:17]: Ja som exempel på plan sex håller de på ta ut en helt ny utställning. Det ska bli jättespännande att få se den växa fram. Där har man tidigare haft en utställning där man hade bemålat betongen väldigt kraftigt. Bakgrunden till skeppet bestod av en blå himmel och massa barock figurer direkt målad på betongen. Det här har vi med hjälp konservatorer och målerifirma lyckats få bort. Ett oerhört tidskrävande och försiktigt arbete, för kunna skrapa fram den ursprungliga betongen. Jag tycker absolut att man bara ska komma hit och titta på betongen. Den är fantastisk! Det handlar naturligtvis också i det här museet att se helheten. Det är en oerhört intrikat väv av många smådetaljer som tillsammans bygger upp stämningen kring museet. För att koppla till din fråga förut, uppfattar man allt det här subtila? Alla de här undertexterna som finns. Man kanske inte uppfattar dem direkt, men man uppfattar helheten och den är väl sammansatt och försträcker skeppet.

Intervjuare 1 [00:17:35]: Vasamuseet är ett enormt populärt museum, det konstaterade vi redan i början. 1,5 miljoner besökare per år. Det ser inte ut som att det kommer mattas av. Har vi någon plan för hur vi ska få plats med ännu fler i framtiden? Kommer huset att tåla det?

Talare 1 [00:17:56]: Det tror jag absolut att huset kommer att tåla. Vi gör små förbättringar hela tiden. Vi försöker se vart förtätningar eller trängsel uppstår och vad vi kan göra för att förbättra besök upplevelsen. Samtidigt som det handlar om att titta tillbaka, att inga värden går förlorad i det ursprungliga. Huset ligger i nationalstadsparken det gör det besvärligt med tillbyggnad och sådana möjligheter. Vi måste nog räkan med en överskådlig framtid att vi håller oss inom befintlig struktur.

Talare 2 [00:18:42]: När vasamuseet byggs. I uppdraget ingår det ett bygge, att bygga ett museum för 600.000 besökare. På 80-talet så betraktades det som en galen beställning. Tror ni att ni kommer få 600.000 besökare till ett museum i Stockholm? Så lite besökare har vi aldrig haft.

Intervjuare 1 [00:19:05]: Inte ens första året museet var öppet?

Talare 2 [00:19:07]: Inte på ett helt år! Det har aldrig varit så lite besökare. Det visar också på hur den här resan har sett ut. Vi har lyckats anpassa oss efter det här. Det blir också ett problem. Entré området var ett problem som löstes med att expandera museet 2013 och rättade till en del andra problem. Det är andra typer av problem. Tänker sig att 600.000 tusen människor ska gå på toaletten, men det kommer 1 miljon, då blir det andra bekymmer. Hittills har vi lyckats lösa det mesta och det visar också på att vi kommer göra det i framtiden. Jag tycker det känns hoppfullt! Det tas ändå stor hänsyn både från oss som verksamhet men också från fastighetsverket och till huset. Om vi tittar på de debatter som är i dag när man vill bygga ett nobelcenter. Relativt liten tomt till ett bygge som det här. Då byggde man ett stort hus, väldigt nära en annan betydelsefull byggnad. De lyckades man få igenom. Det var också ett fönster med möjligheter då. På samma sätt kände jag att vi har fönstret nu med möjligheter och faktiskt bevara den här original grejen och ta den vidare.

Intervjuare 1 [00:20:28]: Tack Per och Peter!

Talare 1 [00:20:30]: Tack!

Talare 2 [00:20:30]: Tack!

Intervjuare 1 [00:20:32]: Det här huset är inte bara ett museum. Det är också en arbetsplats som vi var inne på tidigare. Nu ska jag ta mig vidare till kontorsdelen i den här byggnaden och titta in till Lisa Månsson.

[00:20:50] Podcast musik.

Intervjuare 1 [00:20:54]: Hej Lisa!

Talare 3 [00:20:55]: Hej Catrin!

Intervjuare 1 [00:20:56]: Hur är det att ha Vasamuseet som arbetsplats?

Talare 3 [00:21:01]: Det är en stor ynnest! Det är en fantastiskt mötesplats för så många människor, från hela världen. Även nu i lågsäsong ser vi en strid ström av nationella gäster. Jag anar att du kommer föra in oss på museum rummet och byggnaden. Jag tänker att är till stor del tack vare den här dramatiska presentationen av skeppet som lyckats göra museet framgångsrikt. Att vi kan dra 1,5 miljoner besökare årligen. Utifrån ett museum-chefs perspektiv kan jag känna en stor tacksamhet till arkitekterna som designade den här byggnaden med så stor insikt om hur människor kan relatera till ett objekt hur de rör sig i det. Jag tänker den känslomässiga dramaturgin som ligger i byggnaden, och på det sätt skeppet vasa lyfts fram. Mötet mellan besökaren och skeppet just när de träder in i det större museum rummet. Det skapar nog minnen för livet. Skeppet glider fram där. Arkitekterna beskrivit att väggarna och rummen är ganska otradionella. Det är inte 90 graders vinklar. Det är inte lätt att orientera och förstå byggnaden. Det är en byggnad som överraskar men som inte tar över uppmärksamheten från det som är i centrum, som är skeppet. Det är det byggnaden handlar om.

Intervjuare 1 [00:22:47]: En annan sak som vi ibland brukar säga här på museet är, att vi faktiskt bjuder in besökaren att gå in stor museum monter.

Talare 3 [00:23:01]: Ja det stämmer! Vi fick problem med klimatet början av 2000-talet. Vi märkte att skeppet inte mådde bra. Då behövde vi kontrollera temperaturen och luftfuktigheten. Då hade man kunna göra så att man skulle stänga in skeppet i en stor glasmonter. Det skulle naturligtvis fjärma skeppet från besökaren.

Intervjuare 1 [00:23:29]: Just det!

Talare 3 [00:23:31]: Istället klimatsatte vi princip hela museibyggnaden, de publika delarna. Där har vi cirka 18 grader och specifik luftfuktighet för att bevara skeppet.

Intervjuare 1 [00:23:45]: Lisa! Varje dag du är här och arbetar på museet, så kanske du inte varje dag ser skeppet, gör du det?

Talare 3 [00:23:55]: Det har jag sett till att jag gör. Precis bakom min kontorsplats så ser du att det står en modell av skeppet vasa. Jag blickar varje dag på det här skeppet är jag går in i mitt rum. Det är faktiskt lite roligt, när jag hade varit här i ett halvår eller så, så började jag se misstagen på modellen. Jag hade lärt känna riktiga vasa så pass bra så jag kunde se "Ah, den där kanonporten sitter inte där"

Intervjuare 1 [00:24:24]: Haha

Talare 3 [00:24:25]: Riggningen är fel eller vad det nu varit. Det hjälper mig att minnas hur vi har utvecklats. Om jag skulle rikta en tanke till arkitekterna igen, då har vi fått väldigt bra förutsättningar. Det finns andra museer som har fått en byggnad som är byggt för ett helt annat syfte. Man har då ett uppdrag att presentera de här föremålen, samlingen på ett relevant och intressant sätt i den här byggnaden. Det är en större utmaning i det. Vi tänker på våra vänner på sjöhistoriska, det är en byggnad byggt för museum. Men den byggdes för besök beteende eller besök upplevelse som man förväntades sig att den skulle se ut för 80 år sedan, när sjöhistoriska byggdes. Man hade kommit längre i tankarna vad en besök upplevelse skulle kunna vara när vasamuseet fick sin design på 80-talet.

Intervjuare 1 [00:25:30]: Tack Lisa för de orden! Tack till er som lyssnar. Det har faktiskt kommit in lite önskemål att fördjupa sig i här på Vasamuseets podcast. Det är verkligen roligt. Jag lovar att göra det jag kan för att uppfylla de önskemålen. Till exempel var det fler som ville veta mer om Margareta Nilsdotter, och det ska vi försöka ordna. Det var allt för nu.

[00:25:59] Podcast musik.