Vasas segel och rigg

Vasas rigg och segel_240616.aiff

 

[00:01] När skeppet Vasa hittades på 1960-talet var det som att öppna en marin arkeologisk skattkista. kunnat lära oss otroligt mycket om till exempel skeppsbyggeri på 1600-talet,

[00:29] om den tidens politik och om människorna som var ombord. Trots att det har gått mer än ett halvt sekel sedan bergningen finns det fortfarande olösta gåtor om skeppet,

[00:42] dess tekniska lösningar och människorna ombord och livet de levde. Och det är ju förstås alla dessa ämnen som vi fördjupar oss i här i podden. Välkommen till ett nytt avsnitt av Vasamuseets podd med mig, Katrin Rising. Idag har vi kommit fram till hur det var att segla Vasa och vad som behövdes för att skeppet skulle kunna segla. Alltså om segel och rigg. Nu seglade hon ju inte så länge den där första och enda resan. Men vad gäller Vasas rigg och segel så fanns det i alla fall goda förutsättningar.

[01:25] Som så ofta annars har jag med mig museets forskningsledare Fred Hocker. Hej Fred! Hej! Idag har du sällskap av Olof Pipping som är sjökapten, segelfartygsspecialist och urmakare. Välkommen Olof!

[01:38] Tack! Vad ett segel är förutsätter jag att de flesta vet. Men vad är egentligen riggen? Kanske du kan berätta det, Olof? Ja, riggen är ju allting som är maskineriet i ett segelfartyg.

[01:50] Det är master och rep och andra pinnar som håller uppe seglen. Tack! När Vasa börjades 1961, efter 333 år under vatten,

[02:05] så var det i huvudsak själva skråvet som dök upp. Var fanns master och segel och annat som hörde till ryggen Fred? skeppet.

[02:34] Men det var också kvarstående delar eller kvarblivande delar av ryggen som var i användning under förlisningen. Den har brytits ner och regnat ner över däcket omkring skeppet då den låg på botten. Så man upptäckte massor av fynd överallt plus ett antal fynd i förråd ner i skeppet då den låg på botten, så man upptäckte massor av fynd överallt, plus ett antal fynd i förråd nere i skeppet.

[02:51] Men en sak måste jag fråga om masterna, var det inte så att de sågades av redan på 1600-talet? Fockmasten var avbryten vid däcket och man har väldigt fint lagt masten bredvid skeppet på botten.

[03:11] Fockmasten, jag tror de försökte bryta av fockmasten på ett liknande sätt. under mersen. De har brytit av den övre delen av fokmasten och lagt den på botten framför skeppet.

[03:34] Vad var det som var kvar på själva skeppokmasten var den nedersta 13 meter kvar på plats.

[03:53] Och hur många master hade Vasa? Vasa hade fyra master, tre som var monterade i skeppet. Det var den fokmasten, stormasten och mesanen. Mezzanmasten har totalt försvunnit.

[04:14] Jag tror att alla de försvann när det var avbryten under kanonbärningen i 1660-talet. För alla de skulle ha varit i vägen för dykerklockan som man hade använt för att bär kanonerna. Men det var också en mast till, en fjärde mast, som var väldigt typisk för just 1600-talet. En liten mast längst fram på änden av boksbrötet. Den blinda mast. Jag tänkte att vi ska gå över just till seglen.

[04:40] Hur många segel hade Vasa och hur många har vi lyckats bevara? Jag måste räkna i huvudet. –Tio segel och en bonnett.

[04:52] –Kanske två bonnett? –En på Fock och en på Myrsanen. –Ja, men vi har bara hittat en. –Vad är en bonnett? –Det är ett extra segel som man kan sy fast under ett vanligt segel.

[05:07] Varför gör man det? Jo, för det är ett sätt att förstora segelytan. Så man kan göra seglet större. Senare så gör man så att man gör det omvända. Man har ett stort segel och sen så revar man det. Att man gör det mindre när man seglar. Men på Vasas tid så hade man det här bonnetten som man kunde sätta fast under seglet för att förstora segelytan. Och vad är nu seglen gjorda av för material? Det är lite svårt att veta. Vi ska börja med att säga att de segel som finns kvar hittar man nere i skeppet. De segel som var satta när man seglade ut är borta. Men det var bara fyra segel som var satta. Så de övriga seglen låg nere i skeppet som två lerhögar. De har man lyckats konservera och ta vara på så att de går att studera. Ett fantastiskt jobb bara det. Kan vi säga något om det arbetet? Det där har jag hört så många gånger, att det bara var som en hög med blött tidningspapper. Ja, det var det. Man hade sex segel till skeppet plus en bonnett till mezzanen plus två segel till Espingen. på trådstäck i ett litet förråd som var specifikt för segeln och andra ryggmaterial. bara en stor hög av läre, tyg och tovirke. Och man har delat den i tre delar som kallades för segelkakor.

[06:36] Och så har man tagit dem till bit ut och vikit ut material i stor vattenkarm men väldigt grund så man kunde lyta över den. akrylmaterial och limet fast på en genomsynlig tyg, som en monteringsmaterial, bakgrundsmaterial.

[07:14] Vi har ju ett segel som vi visar här i museet. Vi visar ett komplett segel som är det minsta från skeppet. Det är Fokbram-segeln och den är också den bäst bevarad och vi har delar av de andra seglen också utställt som visar viktiga detaljer i segelmakeri eller intressanta detaljer från segelmaterial.

[07:42] Stämmer det att våra segel vi har här från Vasa är de äldsta bevarade seglen i hela världen? Nej, den mest kompletta segelsättningen kan man säga.

[07:54] Men det finns ett vrak från 1590-talet i Holland som har en liten hög segelmaterial som vi har tittat på, så de ser ut som de är sömmade eller konstruerade

[08:08] detsamma menar jag som vase, men de är 30 år äldre än vase. Och det finns fragment från ännu äldre fartyg, det finns fragment till exempel från Mary Rose från 1540-talet som finns bevarade i England.

[08:23] Men inget som är så komplett som segel vi har från Vasa. Då ska vi gå tillbaka till materialet de är gjorda av. Olof, innan jag avbröt dig så höll du på att berätta om det.

[08:36] Jo, det är ju ett vävt material så man har spunnen tråd i varpen och spunnen tråd i väften. Och de där är så nedbruten så det är väldigt svårt att se vad det är för slagsmaterial.

[08:48] Man har försökt göra analyser på det. Men problemet är att vi tror att det är hampa. Men det skulle också kunna vara lin. De är väldigt lika de växtfibrerna. Men hampa var ju ett stort material som man ville producera sig mängder för

[09:05] för segelfartyg. men man hade också lin, så det finns en gammal analys från 60-talet som säger att åtminstone ett av segel som storsegeln är i hampe och den lättare material från skeppet kan vara en blandning av hampe och lin och båtsegeln ser ut att vara en hampe. ifrån? rygg

[09:49] specificerar att alla segelduk till flotten borde komma från Frankrike. Det borde vara fransk dyk av olika kvaliteter eller tjockläkare, på grund av vilken segel.

[10:01] Ju högre upp i ryggen segeln är ju lättare material man använder. Vi kan inte garantera att de faktiskt köpte fransk segelduk för vi vet att under ungefär samma period, 1610-2030-talet

[10:19] man köpte segelduk i Lübeck, i Gdańsk och i Amsterdam och även om man köpte fransk segelduk, det är väl mest trovärdigt att man köpte den i Amsterdam.

[10:36] Det är en stor marknad för maritima material där. Så segelduken kan ha vävts i Frankrike, men den kan ha köpts i Amsterdam. Och vi vet att skeppsgården köpte segelduk i Amsterdam, för det finns dokument i Amsterdam

[10:54] att man har laddat ett skepp i Amsterdam till Svenska flotten och mellan material man har laddat var segelduk. Om man tittar på materialet själv, en sak som kan vara avgörande

[11:08] är hur bred duken är. För man använder hela bredden i segeln. Och varje region eller plats hade en typisk bredd. Så att man förväntade till exempel att

[11:22] segelduk från Kromenie i Holland borde vara ungefär 77 centimeter bred på vävstolen. Men segelduk från Ipssta delen av de tyngre seglen, den bredden stämmer väl med fransk produktion.

[11:51] Men det är också hollandsk produktion. Olof, du var ju tidigare på plats i Vitré i Bretagne och besökte ett väveri där. Vet vi att det var det väveriet som vävde Vasas segelduk eller?

[12:07] Nej det kan vi inte säga. Vad man kan säga är att Bretagne var en väldigt stor produktion av segelduk där. Fransmännen var kända för att göra den bästa segelduken vid den tiden.

[12:20] Så att Bretagne, där rodde man mycket hampa och där beredde man hampa och vävde segelduk. Och då var det så att vävarna satt hemma och vävde och hade sina egna vävstolar och sen så kom den uppköpare och hämtade upp väven och då skulle den vara en viss kvalitet för att han skulle få betalt för den.

[12:39] Och sen tog köpmännen den till marknaden och sålde den vidare och så småningom så kanske den hamnade i Amsterdam. Så vi kan inte med säkerhet säga att det var just det väveriet. Utan vad vi tittade på när vi var där nere det var tekniken att väva.

[12:53] Att den vävaren var duktig på den här typen av segelluk och kunde visa oss hur man hade gjort på den tiden. Fortfarande idag alltså används samma teknik? Ja, han hade rekonstruerat den i alla fall. Jag vet inte om han säljer någonting.

[13:07] Nej, nej. Han vävde alltså rekonstruerat segelluk till olika historiska projekt. Så mycket av det vill vi uttrycka på. Att han har hållit det där igång och forskat kring vävtekniker. Otroligt fascinerande.

[13:22] Hur skiljer sig konstruktionen av Vasas segel från dagens segel, förutom materialet då? Dels i sömmarna, om vi pratar om dagens segel så är det ju maskinsytt.

[13:35] Eller så är det svetsat eller limmat, det finns alla möjliga varianter. Men fram till man slutade segla med naturmaterial så var de oftast handsydda. På Vasas tid då la man ihop två segerlugskanter och sydde med kastdugna över.

[13:51] Lite förenklat. Sen lärde man sig att lägga segerlugorna platt mot varandra så sydde man igenom duken. Så att man fick två parallella sömmar som blev starkare. På Vasas tid så finns det två varianter av den här kastsömnastekniken.

[14:07] På den tunga segeln har man sytt två gånger så man får två parallella sömmar. I den lättare segeln är det bara en sömn. Man kan också säga att Vasasegel är mycket enklare än den senare perioden med naturmaterial.

[14:21] Om vi tittar på segel från 1800-talet. De är mycket mer komplicerade i konstruktion. Mycket mer förstärkning i olika delar av segeln för att ta slitage eller stress.

[14:56] Man kan säga såhär att Vasa var riggad med råsegel. Det vill säga att man har en trästock eller träpinne högst upp och så under den hänger seglet.

[15:08] Så att seglet är fästat till den här trästocken. Rån kallas det. Och sen när man ska segla med segel så drar man ner de två nedre hörnen. Antingen ner mot däcket eller mot nästa rån in under. Så att man spänner ut seglet. Och i och med att det blir stora krafter i det här så syr man alltid sådana här segel uppifrån och ner.

[15:28] Så att dukarna hänger från överända ner till underkant. Och så sitter det en kant som är syd på seglet som kallas för liket, ett rep. Som då tar kantdraget för segelduken skulle inte hålla för det.

[15:40] Just det. Och vi säger väl fortfarande liket om den undre kanten. Alla kanter. Men ska vi gå över till riggen då? Vad vet vi om den? Vasen är ett fascinerande fynd därför att bara att riggen finns kvar till att börja med.

[15:56] För vrak som finns längre bort ifrån oss, där är ju bara bottnarna kvar på vraken för de är uppätna. Men vasen har alltså riggdetaljer kvar. Vi har både master och vi har rår och vi har block och djungfru som är detaljer som man använder för att kontrollera riggen.

[16:10] Plus fragment av repen. Och så har vi seglarna. Och allmänt kan man säga att det är den underre delen av riggen som finns kvar. För det var den som var skyddad ner under ytan. Vi tror att mycket av det som fanns högre upp bärgades redan tidigt för det var ju grejer man kunde använda igen.

[16:27] Jaha, så det har bergats långt tidigare innan själva skeppet bergades och använts till namnet? Troligtvis hösten efter förlisningen. Så tidigt? Så tidigt. De delarna fattas av den riggen som var riggad när man silade ut. Sen finns det detaljer kvar nere i skeppet som kan ha hört till den rigen. Det innebär att vi har dels detaljer som gör att man kan rekonstruera, men också måttena på hela rigen.

[16:51] De segel som är bevarade ger måtten för rigen både nertill och upptill. Och så kan man fylla i med det som fanns i mitten, som fattas. Så vi vet då exakt hur rigen såg ut med andra ord?

[17:05] Inte exakt, men väldigt nära. Det största mysterium är märschseglarna, för det är inget kvar av dem. Vi har bramsseglarna som sitter över märgsegelmonterat och de var bärdiga.

[17:29] Allt som hörde till dem, nästan allt som hörde till dem, bärdes. Vi har nästan inget spor kvar utan någon reservbit som hittades i förrådet. Så vi måste rekonstruera dem via indirekt referens till de bevarade bitarna.

[17:47] Nu måste jag fråga lite hur det hade kunnat vara den där dagen när Vasa seglade ut. Då sa du Olof att det var fyra segel uppe. Kan ni utveckla det lite? Varför var det fyra segel? Var det för mycket? Var det för lite?

[18:06] Vasa skulle ju segla från Stockholm ut till Älvsnabben och det är genom skärgården. Det är ju trånga vatten så där får man snirkla sig fram och är det inte rätt vind så får man ankra och vänta tills vinden vänder och så segla vidare.

[18:19] Vad Vasa hade satt den här dagen det var manöversegel. Alltså de segel man behövde för att kunna få fart på fartyget men också kunna manövrera smidigt i skärgården. Och resten av seglen hade man stuvat undan

[18:31] därför att det är ju jättedyra grejer. Och naturmaterial som får hänga uppe i regn och sol det slits ju. Så därför så ryggar man ner det när man inte behöver det. Men sen när de väl hade kommit ut i älvsnabben

[18:44] och blivit fullt lastade och skulle segla ner mot polen. Då hade man ju slagit under de andra seglen också. Men just vid utsegling så behöver man bara fyra segel. Men nu vet vi ju vad som hände med Vasa. Och vi vet ju också att det beror på hur Vasa var konstruerad att hon sjönk.

[19:03] Men kan också någonting med seglen ha varit delaktigt i olyckan? Man kan säga kanske tvärtom. För en annan faktor här är att mannen som var kapten till Vase under förlistningen,

[19:20] Söfring Hansson, hade varit gårdskapten som övervakade byggandet av skeppet. Det var han som organiserade en demonstration för amiralen att skeppet var osäkert.

[19:34] Inte skördygligt. Genom att få 30 män att springa fram och tillbaka på övre däck. Den var ungefär en månad innan Vasa seglade. Men som gårdskapten hade han också ansvar för att rigga upp skeppet.

[19:49] Så det var han som visste bäst av alla hur osäkert skeppet var. Så det kan vara så att han valde att rigga upp bara fyra segel. För han visste att skeppet var instabil.

[20:01] Man hade absolut minimum segelytor man kunde använda för det med övre skeppet. Är det någonting som har varit förvånande med segelfinden eller med riggfinden överhuvudtaget?

[20:14] Vi hade en kollega, Louis Bartosch, som var segelsömmare, segelmakare. Han var överraskad över hur lätt materialet var. Han hade förväntat en tyngre dyg.

[20:27] Det var en sak han såg flera gånger. Det som vi också kan se är att när man är uppvuxen i en i något citationsträckande modern segerfartygstradition alltså från 1800-talet och framåt

[20:40] så förväntar man sig vissa saker. Därför det är så man är upplärd. Medan på Vasa så ser vi att här har vi absolut tydligt en tidigare typ av segelmakartradition. I grunden är det samma, det är stygn som håller ihop allting och det är väv som är själva duken.

[20:56] Men just som Fred sa tidigare, det är enklare konstruktion och det är olika kvalitéer på arbetet. Några bitar av seglarna är väldigt välsydda och andra bitar är sydda av sådana som

[21:11] uppenbarligen inte var så duktiga eller inte så upplärda som andra i arbetet. Det är inte så jämn kvalitet som man har förväntat sig från senare tider. Ja, duken själv och likrepet

[21:24] är väldigt högkvalitets och väldigt jämn kvalitetsmaterial, men tillverkningen av segel är väldigt ojämnt i kvaliteten. Var är seglet sytt?

[21:36] Det måste ha varit här i Stockholm, för man måste ta dimensionerna från skeppet. Och det finns ju dokumentation om man hade segelmakare på Skeppsgården. Så vi tror att man köpte in material och så fick segelmakare här sätta ihop det.

[21:53] Vissa saker är väldigt konsekvent. Vissa regler som man följer fortfarande när man syr segel finns redan i Vasesegeln. Men man har också regler för hur man ska tillverka

[22:09] en ögle i bottenkanten och de har gjorts på alla möjliga sätt på Vasesegeln. Så mycket som vi undrar kan det vara så att de olika typer av knoppar och avslutning man gör där

[22:23] kan vara en slags signatur för varje segelmakare som jobbade i firman som tillverkade segel till Vasa. Fred, jag vet att du tycker att det är intressant det här med kollerstocken, alltså styrsystemet.

[22:50] Vad är det som du tycker är så intressant? Flera saker. Olof och jag har både skrivit om kollerstocken. Och faktiskt då jag först träffade Olof, det var före att han hade skrivit en artikel om kollerstocken.

[23:05] Du är kollerstockspipping. Det var så jagostocken. Du är kolostockspipping. Det var så jag skulle ha presenterat dig, kolostockspipping. En sak som jag tycker är väldigt intressant är vilken dåligt rykte kolostocken hade

[23:18] under många år. Om man läser den första artikeln som folk skrev om kolostocken i början av 1900-talet. Och fram till 1980-talet. Folk trodde att det här var en riktigt dålig system, väldigt oeffektiv.

[23:37] Och även personen som skrev om Vasers kolerstock i första hand i 60-talet skrev att det var omöjligt att styra skeppet med den. Man måste ha styrt skeppet med den. Man måste ha styrt skeppet med segeln. Men då ska man också lägga till att de som skrev om kollerstock innan Vasa bergades hade bara skriftliga källor eller målningar att gå efter eller modeller. Men ingen hade sett ett riktigt kollerstock. Vasas styrsystem är det första bevarade systemet som kommer upp och till dags status är det enda bevarade styrsystemet med kollerstock som finns. Som är helhetsstyrsystemet. Ska vi ta och bara förklara hur det här med kollerstocken fungerar? Olof, har du lust att göra det?

[24:19] Om man tänker sig, en vanlig båt har ju ett roder som man styr med. Och från rodet så går det fram en pinne, så kallad för rovkult. Och det är där man vänder rodet med, det är som en hävstång. Och på vas har man ytterligare en pinne som går från änden av rovkulten upp genom ett däck, som blir en jollseglare, som man skulle kalla för en burkpinne, så att man kan sitta på sidan av jollen och hantera rodet.

[24:40] Men i det här fallet kan man stå ett däck upp och hantera rodet med den här extra pinnen. Och det som man har trott har varit väldigt jobbigt är att man har trott att det krävs väldigt mycket kraft för att peta den här pinnen åt sidan för att få rodet att svänga.

[24:55] Men vi håller inte riktigt med om det. Vi tror att man behövde inte så mycket kraft om man visste vad man gjorde och arbetade med skeppet. En stor missförstånd i början. Folk trodde att koldioxidstocken satt fast i en lager i

[25:11] däcket och så man kunde bara tippa den åt sidan. Det har gjort en stor begränsning över hur mycket man kunde svänga rodret. Kanske bara ett par grad till varje sida av neutral. Man var omedveten om att det inte bara är att kollarstocken tippar till sidan

[25:31] men den glider nära genomlagret. Det är därför kollarstocken är så lång. Vasus kollarstock är nästan 4 meter. Om man vill ha en större sväng måste man både tippa och trycka

[25:45] så att pinnen glider ner genom däcket. Och så kan Vasas råd svänga 23 grad åt sidan och för ett styrskepp behöver man bara 15 grad. alla möjligheter man behöver. Och nu är folk i senaste

[26:07] 25 år har byggt moderna kopior av 1600-tals fartyg med korvstock. Har vi en chans att se i praxis hur de faktiskt funkar.

[26:20] Jag har styrt väldigt mycket på ett skepp i USA som kallas för Kalmar Nyckel. En rekonstruktion av skeppet som tog första svenskar och finner till Amerika i 1638. En del av forskningen vi har gjort, Olof och jag har seglat väldigt mycket på fartyget ute i

[26:38] Atlantiska havet för att se hur ryggen fungerar, hur styrsystemet fungerar. Jag har själv styrt Kalmar nyckel tre timmar genom New York City. Väldigt, väldigt trångt, mycket trafik.

[26:51] Och man uppfattar att kolostocken är ett väldigt fint styrsystem för man har en väldigt bra känsla av precis hur skeppet reagerar. Det är lite som att styra en sportbil, man har en väldigt bra feedback från skeppet

[27:09] om hur skeppet rör sig. Så det är lätt att hålla kursen med den. Men det är mycket mer atletiskt än att styra med en ratt. När kom förresten ratten, apropå ratten? Ja, tidigaste referens är 1703

[27:26] så tror vi 1690-talet eller just efter. Och hur länge var kollerstocken på modet? Ungefär samma tid. Det är ju en övergångstid när man byter styrsystem och det lustiga är att

[27:41] det finns åtminstone någon fransk sjöofficer som skriver att det är dumt det här med ratten för det är mycket mer sårbart än kolderstocken när man är ute i strid. Har man en ratso den är kopplad till rovkulten med rep. Fördelen med det är att man kan sätta ratten nästan var som helst i skeppet.

[27:56] Kolderstocken då måste man ju stå precis ovanför rovkulten. flytta rorsman högre upp till exempel så han har bättre koll på vad som händer. Men har man ett kollerstocksystem och det går sönder så... I Vasa finns det en reservkollerstock och det finns en reservrådkult.

[28:14] Så då är det relativt sett en smal sak att stoppa in en ny råkult och en ny kollerstock om den skulle bli skadad. Det finns ritningar så sent som 1730-talet som visar ett skepp som är utrustat både med koldestock och ratt. Den tidigaste referensen till koldestocken är mitten av 1400-talet. Det var 250 år sedan man hade systemet. Jag kan inte tänka mig att man hade använt i över två års hundra ett värdelöst styrsystem. Nu vet vi, förrän vi har Vasas helt styrsystem bevarat, hur den fungerar.

[28:56] Det är igen det som är fascinerande med Vasa, det är att vi har inte bara styrsystemet som roder, rovkult och holderstock. Rodet är för över 10 meter långt, eller högt. nästan en och en halv meter brett där nere.

[29:10] Och rovkulten är åtta meter lång och väger rätt mycket. 350 kilo. Just det. Vi har just tagit den ur skeppet och vägt den. Hoppsan. Och kollerståken är också en rätt så stor pjäs. Men vi har inte bara styrstyrning, vi har faktiskt också det som är runt om och ovanpå.

[29:28] Och det är fantastiskt. På Merow så har man ungefär upp till höjden med rodets överkant, men allt är ovanför och borta. Men vi har alltså arkliet där rovkulten kommer in, vi har däcket ovanför och vi har däcket ovanför där rorsmannen har stått.

[29:42] Och vi kan också se på märken som är gjorda i skepet innan de seglade ut, att man förväntade sig att rodet skulle kunna läggas över helt till ena sidan. Så att vi vet karakteristiken för styrsystemet, inte bara hur detaljerna ser ut.

[29:56] Man har också tjänsten för miljön, för hela styrplikten där rorsmannen stod med korvstocken, finns kvar. Det var ett väldigt stort, fint nakterhus framför rorsmannen med två kompasser och en lykte i.

[30:13] Den är dekorerad i precis samma stil som resten av rummet i en konstnärlig komposition för hur rummet är rystet. Nu hörde jag ordet styrplikt. Är det lite samma sak som styrhytt fast tjusigare?

[30:30] Ja, det är rummet där kolostocken är och rorsmannen står. Och sen så är det ett annat spännande ord, nämligen nakterhus och att den innehåller en kompass. Kan du förklara mer vad det är för någonting?

[30:42] Nakterhus är ett skåp att förvara eller att skydda skeppets kompass eller kompasser och också belysa den. Det kallas för nackterhus, natthus, för att det har en skyddad plats för det viktigaste navigationsinstrumentet.

[31:12] Allt det här vi pratat om idag har ju ni två skrivit om i ett mastodontverk, får vi väl säga. som kom ut hösten 2023, Vasa 2.

[31:28] Den säljs i vår museichopp. Du tror att det här är en guldgruva för modellbyggare, eller hur Fred? Jag hoppas, för ett tusentals modellbyggare har tjatat på mig i 15 år

[31:41] att vi ska komma ut med den boken. Det är en väldigt detaljerad presentation av alla arkeologiska föremål som har med operationen av skeppet att göra. Allt som har att göra med ett segel och skeppet.

[31:55] Och den kommer i faktiskt två delar. Den första delen som jag har varit mest delaktig i är en beskrivning och tolkning av den arkeologiska funnmaterialet. Det kommer en annan del senare som är en syntes av

[32:10] all information, både den arkeologiska och den historiska källmaterialet, men också den praktiska erfarenheten. Det är Olof, den huvudförfattare, som pratar om hur man

[32:22] riggade och seglade ett storfartyg i 1600-talet. Det här började lite med att jag fick uppdraget att rigga skeppet i museet. Alltså hänga upp alla rep som stöttar masterna. Och då hade jag två lärlingar med mig.

[32:37] Två unga damer som hjälpte mig med det. Som också hade seglat råseglare. Och det är väldigt svårt att gå runt på Vasa och titta upp i mastarna utan att börja fundera på hur gjorde man? Så vi diskuterade det här och kom fram till att man kanske

[32:51] kunde göra så här eller så här och kan vi basera det på arkeologin? Och sen när Fred kom hit 2003 så går vi ombord och tittar på skeppen naturligtvis. Och så berättar jag lite för Fred om mina funderingar så här. Och då nappar jag direkt på det.

[33:05] Jag tycker att det här måste vi presentera på något sätt. Så det var upptakten kan man väl säga till det här resonemanget kring hur man seglar skeppet. Så att för vårdare som har möjlighet att gå ombord och titta upp i mastarna så är det en fantastisk fantasi att kunna föreställa sig hur man gjorde.

[33:22] Och nu vet vi det. Vi har i alla fall en fundering om det. Tack vare ert arbete med Vasa 2 som alltså kommer med ytterligare en volym. När kommer den? Planen är att vi kan komma ut med den i 2025.

[33:38] Tack Fred och Olof för att ni kom hit idag och berättade om det här. Tack Katrine. Tack, det var trevligt att få vara här. Och tack för att du har lyssnat på ännu ett avsnitt om vad fynden

[33:51] på Vasa kan lära oss om livet i början av 1600-talet. Hej då!