Transkribering av poddavsnittet Vasas skulpturer och färgprakt.

[Musik 00:00:07]

Intervjuare 1? [00:00:18]: Om du har varit på Vasamuseet någon gång så har du förstås sett skeppet Vasa, det är ju vårt huvudobjekt så att säga. Hon är en ståtlig dam och imponerande, men kanske kan upplevas som ganska murrig. Hon är ju väldigt brun. Men så såg hon inte ut på 1600-talet, då var hon målad i sprakande färger och var ju byggd för att i alla fall delvis berätta om vilken storartad nation Sverige var, och det manifesterades också i en rik färgpalett. Om det och en hel del annat ska det här avsnittet handla om i Vasamuseets podd med mig, Catrin Rising.

Nu tänkte jag att vi ska fördjupa oss i själva skulpturerna. Det finns flera hundra skulpturer på och i skeppet Vasa, och det kanske kan kännas lite väl mycket på ett krigsfartyg, eller? En som vet det mesta om det, det är du Anna-Maria Forsberg som är docent i historia och forskare här på Vasamuseet. Hej, Anna Maria.

Talare 1 [00:01:23]: Hej.

Intervjuare 1 [00:01:24]: Kan du berätta, vad spelade konsten på Vasa för roll?

Talare 1 [00:01:30]: Dom här skulpturerna tillmättes ju uppenbarligen väldigt stor betydelse i samtiden, för man lade ju enorma resurser på att utsmycka skeppet på det här sättet, och jag tror att dom skickade flera signaler. Den som alla kunde koda av som var väldigt enkel var; "det här är ett jättestort och jättedyrt och jätte bekostat skepp, och den som har byggt det måste vara en väldigt mäktig person", det var väldigt uppenbart när man såg guldet och allt blingbling och all fin kvalité som det var. Och på skeppet så finns ju massor av bibliska gestalter och romerska kejsare, mytologiska väsen och så vidare och så vidare. Och vi kan nog inte räkna med att alla förstod allt. Dom som var riktigt bildade dom kunde kanske se att; "mm, ja där är ju Proteus, och där är den, och där är den", men för många stannade det kanske på att man kände igen några gestalter, och framförallt blev importerad av att det var så storslaget.

Intervjuare 1 [00:02:26]: Hur många skulpturer är det allt som allt?

Talare 1 [00:02:29]: Ja, det här räknar vi ju på med jämna mellanrum. Vi brukar säga runt 700 skulpturer. Och min kollega Fred räknade ju nyligen fram att det är 460 skulpturer som föreställer människor eller djur, och till det kommer då över 200 ornament och små dekorativa element. Men runt 700 skulpturer totalt brukar vi säga.

Intervjuare 1 [00:02:53]: Och hur kommer det sig att det är så fruktansvärt många?

Talare 1 [00:02:57]: Det fanns ju en tradition i Europa att utsmycka de här skeppen väldigt mycket. Skeppen var prestigeobjekt, de skulle naturligtvis fylla en funktion som militära skepp och skjuta på fienden, men de var ju också skrytbyggen som skulle imponera och visa hur viktig man var. Och skeppen hette sådant som "Sovreign of disease". Så man försökte imponera med coola namn, med coola skulpturer, med mycket guld, och i Vasas fall då överflöd av skulpturer. Jag brukar tänka att man skulle kunna ta bort hälften av skulpturerna, det skulle det ändå kännas som att det var fullt nästan.

Intervjuare 1 [00:03:36]: Kan du berätta lite mer om vad det är för olika motiv och teman?

Talare 1 [00:03:39]: Det finns ju några sådana här teman som är politiska kan man säga, och dom finns framförallt i galjonen och på akterspegeln. I Gallionen, alltså allra längst fram på skeppet, [det är före det här väldigt stora galjonslejonet som kastar sig fram, och bakom honom så finns 20 romerska kejsare, fast vi har bara 19 kvar idag. Men dom var 20, 10 på varje sida. Och det intressanta är att det är alla kända romerska kejsare från och med Augustus, men Augusts är inte med. Jag har gjort en lek här, att det här galeons lejonet, det symboliserar Augustus, och Augustus är en symbol för Gustav Adolf. Man gjorde vid den här tiden gärna en ordlek med hans namn, att Gustavos Adolf det gick att kasta om till Augustus, och Augustus han var den förste romerska kejsaren, han var den som blev känd för pax romana, att efter att ha krigat en väldigt massa får man säga så skapade han ändå någon sorts inbördesfred. Så han var en förebild, och här ville man visa att precis som Augustus var också Gustav Adolf en fantastisk härskare. Längst bak på skeppet, på akterspegeln, där gestaltas också Gustav Adolfs makt. Man ser den unge Gustav Adolf få sin krona, och jag tror att det här föreställer när han blev myndig 1611. Hans pappa har precis dött, och egentligen skulle inte han bli myndig förens han var 24 år, men ständerna bestämmer att han ska få bli myndig när han bara är 16. Och han står i den här scenen, man ser att han får kronan av 2 gripar, och jag tänker alltså att dem symboliserar hans döda pappa som var från Sörmland, och Sörmland har gripen som landskapsvapen. Och så håller han ut armarna över folket, och han både skyddar folket och tar stöd mot folket, och det här motsvarar ganska bra i den här situationen, 1611, när han kommer med sin kungaförsäkran och lovar att ta hand om folket. Men en sak som jag tycker är spännande med den här scenen är att Gud inte är med. Gud är ju nästan alltid med i sådana här sammanhang. Man säger att Gustav Adolf är kung med Guds nåde. Om man tittar på propaganda planscher från 30 åriga kriget då är det alltid en liten solstråle som lyser ner på kungen från himlen som symboliserar Gud. Så jag har helt enkelt börjat fundera på om vi saknar en sol på akterspegeln. Men det finns ju också massor med skulpturer som är svårare att säga vad dom betyder, grotesker, maskar, nereider, tritoner. Skeppet är ju översållat med sådana här grejer, och det hör också till tiden. Om man tittar på palats från den här tiden, Makalös i Stockholm till exempel som byggdes på 1640-talet så är det också massor med lejon och grotesker och riddare och pilar. Så Vasa är väldigt mycket i sin tid på det sättet.


Intervjuare 1? [00:06:35]: Jag blev nyfiken nu, Anna-Maria, när du berättade om de romerska kejsarna; hade folk på den här tiden koll på det, eller vänder sig just kejsarsymboliken till en annan målgrupp?


Talare 1 [00:06:49]: Jag tror att kejsaren är ett jättebra exempel på att skeppet ju vänder sig till människor på flera olika nivåer, och här tror jag att han pratar med den bildade eliten. De som hörde till adeln, de kunde sitt romarrike, för de gick plugga det jättemycket, de unga adelspojkarna, medan folk i allmänhet kanske inte kände till det. Men man har också lite hjälp där. Man ser inte det så bra nu, men det stod ett namn under alla de här kejsarna. Så under Titus så står det fortfarande, där kan vi se bokstäverna, tuss på slutet.


Intervjuare 1 [00:07:36]: Nu öppnar ju vi en utskällning som heter Vasa på nära håll på de översta planen på Vasamuseet. Det är rekonstruktioner som också är bemålade enligt en viss systematik. Kan du säga något om skulpturerna i utställningen?


Talare 1 [00:07:40]: Ja, det som är så roligt med den här utställningen, det är ju att vi får en chans att visa hur skulpturerna såg ut, dom var målade i bjärta färger, och att vi har kunnat ställa ut dom ur rummet så att man verkligen kan komma nära, man kan gå runt dem och verkligen se vilka härliga och vanliga färger det handlar om, men också vilket fint hantverk. För det ska man veta, att bildhuggarna som gjorde skulpturerna på Vasa, det var den yttersta eliten. Det var också de som gjorde de fina skulpturerna till kyrkorna och lite olika adelspalats. Så att det var inte vilka som helst. Och det är en oerhört hög kvalité på skulpturerna, och det var också en oerhört hög kvalité på måleriet.


Intervjuare 1 [00:08:22]: Vilka var bildhuggarna?


Talare 1 [00:08:23]: vi vet att en tysk bildhuggare som heter Mårten Redtmer var involverad, och han finns på lönelistor. Och han har också gjort andra saker i Stockholm. Han har gjort delar av orglar som finns bevarade, inte i Storkyrkan där de var då utan i andra kyrkor, men de finns ändå kvar. Och skulpturer i Gamla Stan. Han har gjort hopparmatte som nu finns på stadsmuseum. Så att det är roligt med honom, att man kan faktiskt jämföra skulpturerna på skeppet med andra saker som han har gjort. Och han var en ganska framstående person i staden. Sen har vi också ett annat namn är Johan [Törnström? 00:08:59], han var också en framstående bildhuggare. Och sedan har vi en som heter [Clausinc? 00:09:01] som vi vet lite mindre om. Men de var ju arbetsledare och jätte, jätteduktiga experter, och de har förmodligen gjort det som är det mest komplicerande att göra, ansikten och veck och snygga ornament och sådant där, sådant som var riktigt kvalificerat. Och sedan har de haft massor med medhjälpare.


Intervjuare 1 [00:09:22]: Jag tänkte att vi skulle prata om en skulptur som är väldigt populär hos våra besökare, och särskilt hos våra lite yngre besökare, och det är den som föreställer en polsk adelsman som gömmer sig under ett bord, och på skeppet så går den bara att se för den sjöman som sitter på någon av Vasas toaletter ute på galonen. Kan du berätta lite mer om den skulpturen?


Talare 1 [00:09:49]: Ja, men när jag började här och fick höra att; "ja, men den där skulpturen, den sitter liksom hoptryckt under ett bord och kurrar ihop med stora mustascher. Ja, det där är en Pollack". Så tänkte jag; "ja, men hur har man kommit fram till det?", men det är ju Hans Soop som har studerat det här noga, och han har ju väldigt goda argument, för tittar man närmre på den här skulpturen då ser man att den här gestalten har en pannlock, en stor mustasch och en lång rock, och det här nog en zopan  som det hette, en typisk polsk klädedräkt. Och att man ville driva med skeppet det är ju inte så konstigt, för Sverige och Polen hade ju vid det här laget varit i krig oerhört längre, och Sigismund som faktiskt var kusin till Gustav Adolf, dessa två kämpade ju om den svenska tronen. Men det är lite roligt tycker jag, det här med att det är ett budskap som vänder sin inåt mot besättningen, ett av de få faktiskt. För de flesta skulpturerna, de vänder sig under ut från skeppet. man ser de inte ens om man ombord. Men den är förnedrade polacken som kryper, honom ser man väl. Och det här går tillbaka på en tradition som fanns i Polen vid den här tiden, att om man gjorde bort sig då kunde ens kamrater tvinga en att krypa ner under ett bord och skälla som en hund för att visa att man bad om ursäkt helt enkelt, och det är förmodligen det som den här stackars mannen gör, han ligger där under bordet och skäller.


Intervjuare 1 [00:11:18]: Ja, jag vet att flera här på museet tycker att han ser ut som Tom Selleck i Magnum.


Talare 1 [00:11:24]: Ja, det finns en viss likhet.


Intervjuare 1 [00:11:26]: Men jag vet, Anna-Maria, att du är oerhört förtjust i en liten skulptur som föreställer en bondkvinna, och vi visar den här skulpturen faktiskt på flera ställen på Vasa museet. Kan du berätta mer om den, och vad vi vet om den och vilket sammanhang där den här kvinnan figurerar?


Talare 1 [00:11:44]: Jag berättade ju om scenen på akterspegeln där Gustav Adolf får sin krona, och att han skyddar 11 gestalter, och de här gestaltarna har tolkats som Sveriges folk, och jag tror också att det är en representation av Sveriges folk. Men det som är så otroligt spännande är att det är 6 kvinnor och 5 män. Jag har aldrig sätt tidigare en representation av folket på 1600-talet som inkluderar några kvinnor överhuvudtaget, men här har man valt att säga att; "det här är svenska folket. Svenska folket består av präster, av soldater, men också av adelskvinnor, borgarkvinnor och bondkvinnor", och det där är faktiskt lite häpnadsväckande. Och tittar man då på den här specifika lilla skulpturen, det är alltså två bondkvinnor, en på varje sida. Men den som vi har uppmålad här i utställningen, hon är ju också speciellt, för att hon är ju lite av en karikatyr. Hon har stor byst, hon är lite trubbnäst, hon ser lite småsur ut, och jag i alla fall tolkar detta som en ganska bra bild av överhetens syn på bönerna, de är enkla människor som inte är så där hemskt smarta kanske, men man behöver dem och de är också en del av folket.


Intervjuare 1 [00:13:09]: Förutom den här bondkvinna, vilken eller vilka av skulpturerna på Vasa tycker du är mest intressant?


Talare 1 [00:13:18]: Jag är väldigt fascinerad av dem här David och Gideon på akterspegeln, och dem är ju bibliska gestalter som alla människor i Sverige vid den här tiden hade full koll på, för det var någonting man pratade mycket om i kyrkorna. Och båda tror jag symboliserar delvis samma sak, nämligen att även om man är svag och liten och även om man har få vapen så kan man vinna mot en överlägsen fiende om man har Gud på sin sida, så det är det budskapet de ger, att Sverige har Gud på sin sida, och Sverige kommer kunna klara sig i kriget. Det finns så otroligt många spännande skulpturer på Vasa, så att det är ju svårt att välja. Men även dem två Hercules gestalterna som finns på akterspegeln. Hercules blir ju en symbol på 1600-talet för det här att välja det rätta och att inte göra fel. Sedan finns det några skulpturer som ingen nästan ser, som jag älskar, som jag tänker att jag ska ta reda på mer om någon gång, och längst ner på akterspegeln så är det faktiskt långsmala kvinnogestalter som håller upp hela skeppet, och de är ganska svåra att se, så de uppmärksammar vi inte så ofta.


Intervjuare 1 [00:14:30]: Du har varit inne lite på det redan, budskap på 3 nivåer. Du berättade om polacken som egentligen bara vänder sig inåt mot skeppet, de andra skulpturerna är utåt, och vi har varit lite grann inne på det, vilka som förstod de här, kejsarna. Men David och Gideon som du berättade om, var det fler som förstod dessa? Vilka är de här 3 nivåerna, och vilka skulpturer vänder sig till vilka?


Talare 1 [00:14:58]: Jag tror att på den mest generella nivån så fanns det här; "wow, vilket jättestort skepp! Det är jättemånga kanoner och jättemycket guld och jättestora skulpturer", det kunde alla förstå; "det här är en maktmanifestation. Det här är en mäktig person som har kunnat göra det här". Men jag tror också att dom flesta människor i Sverige kunde avkoda de bibliska gestalterna som finns, David och Gideon, för de är väldigt tydliga attribut. David har sin harpa och Gideon har sina män med sig, och de har ju facklor och musikinstrument. Man kunde också se att det var den unge Gustav Adolf högst upp, för det står till och med GARS, "Gustav Adolf Rex Sveciae ", alltså Gustav Adolf - Sveriges kung. Så det tror jag också var någonting man kunde se. Och dessutom finns det riksvapnet där och Vasa vapnet, och det tror jag också var bekanta symboler för de allra flesta. Men när vi kommer till den här antika mytologin och den romerska historian, det tror jag inte var lite allmänt känt, utan det vände sig nog mer kanske till adel och i viss mån präster eller en bildad elit som kunde det här. Och jag tror att vissa saker var så komplicerade att knappt någon förstod det, då kanske det var så att man behövde en VIP visning av den som hade tänkt ut alltihop som kunde peka och säga; "ja, titta vad sofistikerad jag var där. Det hade du inte kunnat räkna ut va?". Och om man till exempel tar Versailles som ju byggdes lite senare, men det gavs ju ut en guidebok till Versailles för att man skulle kunna förstå alla tjusiga allegorier och symboler och så vidare. Så att man var nog inte främmande för det här att man behövde inte förstå allt.


Intervjuare 1 [00:16:37]: Och när du nämner bok om Versailles, då kommer jag ju naturligtvis in på att Vasa museet precis har givit ut en bok som du är redaktör för som heter; "Skulpturerna på Vasa". Kan du berätta lite mer om den?


Talare 1 [00:16:49]: Ja, vi vet ju att det finns ett sådant stort intresse för skulpturerna, så nu har vi gjort en bok med fantastiska nytagna bilder av [Annelie? 00:16:56] Karlsson, och det är dels några kapitel som forskare har skrivit där man får veta mer om tiden, man får veta mer om; "hur ovanligt var Vasa egentligen?". Niklas Eriksson beskriver nämligen om andra skepp, hur de var utsmyckade, och så skriver Johan Eriksson om; "Vasa, ett konstvetenskapligt perspektiv". Han jämför med samtida byggnader till exempel och kyrkor och så där; "hur ska vi förstå skulpturerna?". Peter Tångeberg som ju har lett det här fantastiska projektet om Vasas färger skriver om det, och han och Hans-Peter Hedlund är ju också med i en intervju och berättar hur man har målat de här kopiorna, och slutligen så skriver Fred Hocker som är forskningsledare här på Vasa om det praktiska arbetet; "hur gjorde man egentligen, och vilka var de här bildhuggarna? Och hur gick det till när man gjorde skulpturerna?". Det är del 1 av boken. Och sedan i del 2 där porträtterar vi 18 favorit skulpturgrupper, så då får man veta allt om det vi har pratat om idag, romarna och galons lejonet och polacken och David och Gideon och Proteus och svenska folket, och allt det där är med i boken.


Intervjuare 1 [00:18:01]: Och nu nämnde du Proteus, och det kan ju jag avslöja är faktiskt min favoritskulptur, och som av en händelse så råkar vi ju stå vid Proteus just nu. Kan inte du berätta om Proteus, och vad den skulpturen symboliserar?


Talare 1 [00:18:18]: Det är ju en man kan man säga med skägg och en blå liten grej på huvudet, men hans kropp övergår långsamt i någonting helt annat, i något sorts sjöväsen. Och jag tror faktiskt det här ska föreställa en säl, även om det inte riktigt ser ut som en säl om man ska vara helt uppriktig. Och det här ju målat i otroligt härliga knalliga färger. Och Proteus är en gestalt från den antika mytologin, och det som är speciellt med honom var just att han kunde skifta skepnad. Och på skeppet så finns ett antal olika Proteus som skiftar skepnad till olika havsdjur på varje nivå längst relingen, och även längst fram i galonen vi en Proteus.


Intervjuare 1 [00:18:59]: Tack, Anna-Maria, för att du var med.


Talare 1 [00:19:02]: Tack.


[Musik 00:19:03]


Intervjuare 1 [00:19:08]: Just nu står jag i den nya utställningen "Vasa på nära håll", och här finns det flera skulpturer i fina färger som är en del av utställningen. Och med mig har jag Hans-Peter Hedlund som har arbetat med färgsättningen av skulpturerna. Hej, Hans-Peter.


Talare 2 [00:19:29]: Hej.


Intervjuare 1 [00:19:29]: Vem är du?


Talare 2 [00:19:31]: Jag är målerikonservator, och jag har varit anställd i 30 år Riksantikvarieämbetet. 


Intervjuare 1 [00:19:38]: Och vad är det då för målningsarbeten som jag vet att du tillsammans med Peter Tångberg har gjort?


Talare 2 [00:19:47]: Ja, det bygger ju på ett forskningsarbete som sattes igång av min kollega Peter Tångberg i början på 90-talet. När Vasa bärgade så hade man ju inte haft någon klar uppfattning av hur skulpturerna hade varit målade från början och hela fartyget för övrigt, men i den mån man gjorde några noteringar det var ju när man hittade spår av förgyllning, och man drog då slutsatsen att all skulptur hade varit förgylld, och där blev det då fram till början på 90-talet. Den här undersökningen den visade ju att skulpturerna istället hade varit bråkigt målade i alla möjliga färger som var det vanliga vid den tiden under en konstigperiod som kallas för manierismen i slutet på 1500-talet-början på 1600-talet.


Intervjuare 1 [00:20:32]: Hur trogna är dom här skulpturkopiorna, originalen, när det gäller färgsättning?


Talare 2 [00:20:37]: Jag kan säga så mycket som att alltså de här analyserna som gjordes gav ju en hel del resultat, men inte fullständigt resultat naturligtvis, inte för någon skulptur. Om man hittar rött på en del av en skulptur så vet man bara att det var rött just på det stället, därför att alla skulpturer var ju målade i en mängd olika färger, och det har ju inte gått att få fram exakt hur någon skulptur var målad, men på det sätt de var målade har man fått fram. Så att på avstånd så motsvarar det säkert det ursprungliga intrycket, men om man går in på varje enskild skulptur om man nu hade facit, då skulle man kanske se att det var vissa andra kulörer som man hade använt och så vidare. Men helhetsintrycket ska vara det riktiga.


Intervjuare 1 [00:21:17]: Vad är det för färger som har används?


Talare 2 [00:21:22]: Ja, dels gav ju analyserna en hel del resultat. Det visade att man hade använt samma sorts färgpigment som man använde inom stafflimåleriet eller tavelmåleriet på samma tid, skarpt röda färger, man hade hittat cynober till exempel som är en skarp röd färg, och auripigment, det är en mineral som man mal, och just auripigment det är ju då ett gult pigment som ska ersätta guld i vissa fall, och det har det ju också gjorde då också, och det beror på att de har en kristall aktig struktur så att om man får rätt kvalité på det så blir det lite som glimmer i färgen också. Och sedan har man också använt organiska färgämnen, vilket är väldigt förvånande på ett utvändigt måleri, och speciellt på ett skepp som Vasa. Alltså lasyrer i till exempel rött eller...


Intervjuare 1 [00:22:08]: Någonting som jag slås är att det är väldigt mycket rosa, och att alla färgerna är så grälla skulle jag säga.


Talare 1? [00:22:18]: Ja, man har ju använt då färgskalor som man inte skulle välja själv om man gjorde det nu. Jag kan bara säga att det är inte mycket bevarat[, att? 00:22:30] jämföra med från den här tiden, för senare perioder har man inte tyckt om dessa färgställningarna som man avsåg vara brutala och råa och smaklösa. Så man har målat över väldigt mycket och förstört det på olika sätt. Men det finns ju kvar altartavlor och predikstolar och annat från den här tiden som är bevarade i ursprungligt skick, och där kan man ju se [?? 00:22:54] [färgskalorna? 00:22:54], men så när man går då till tavelmåleriet så är det ju mer oförstört kan man säga, och där har man ju då italienska konstnärer som [?? 00:23:03] och framåt, och även Michelangelo [, Sixtinska kapellet? 00:23:06]. Han var ju väldigt tidig. Han var [ju nästan? 00:23:08] introducerad i den här grälla färgskalan i Sixtinska kapellets tak.


Intervjuare 1 [00:23:12]: Vad spelar de här färgerna för roll för skulpturernas symbolik?


Talare 1 [00:23:19]: Ja, det finns ju en viss hierarki i färgsättningen. De viktigaste skulpturerna har ju varit förgyllda, som till exempel riksvapnet eller Vasa vapnet i stora delar, [?? 00:23:29] färg där också. Och sedan har vi ju då mytologiska figurer som om de har skägg så kan det ha varit förgyllt och så vidare, jämfört med vanliga människor då, där [?? 00:23:41] förekommande skägg, det kanske har varit målat i gult eller någonting. Alltså det finns ju en viss hierarki där i färgsättningen.


Intervjuare 1 [00:23:49]: Och hur har själva målningsarbetet gått till? Är det till exempel speciella färger som ni har använt?


Talare 2 [00:23:58]: Asså det färgmaterial vi har använt det är ju det som numera kallas för traditionell linoljefärg, det var ju det som gällde utomhus i varje fall, och det var inte någon större skillnad på den oljefärgen som dom använde då och den vi kan använda idag.


Intervjuare 1 [00:24:14]: Är det någon skillnad?


Talare 2 [00:24:16]: Ja. Alltså de första skulpturerna som jag målade i början på 90-taelt använde jag ganska mycket, just de pigment som vi hade sett att dem hade köpt in till Vasa, och även som vi sett vid analys, vilket betyder att den en del av de var ganska giftiga. Och numera är det andra tider nu, och då ska man helst inte använda sådant. Så vi fick ersätta det med andra färger. Vi har till exempel med cinnober som är en kvicksilversulfid och som är giftig eller auripigmentet då, det är en arseniksulfid, och det har man ju kanske velat utvika, för att inte tala om blyvitt. Ja man kan man ju ersätta de där genom att använda andra pigment numera, men det är inte säkert att de åldras på samma sätt idag.


Intervjuare 1 [00:25:02]: På 1600-talet, var det samma personer som målade skulpturerna som skulpterade dem?


Talare 2 [00:25:08]: Alltså det tror jag faktiskt inte att man vet riktigt. I vissa fall kan det nog ha varit det, men ofta var det säkert särskilda målare som man anlitade för det.


Intervjuare 1 [00:25:18]: Och vad hade då de målarna eller konstnärerna för status i 1600-tals samhället?


Talare 2 [00:25:25]: Alltså det var ju ofta tyska konstnärer som man kallade in, särskilt som arbetsledare. Sedan kunde dem ju haft svenska medhjälpare och annat, och det är klart att dom hade ju ganska hög status. Det finns ju exempel på inkallade skulptörer som blev anlitade till lite av varje, inte bara som skulptörer utan som arkitekter och dekoratörer och så vidare. Och går man lite längre fram i tiden om man tänker på Ehrenstrahl som var den mest kända konstnären i slutet på 1600-talet, han blev ju adlad till och med. Hans pappa hade väl varit skräddare eller någonting sådant där tror jag. Så dem kunde ju skaffa sig hög status.


Intervjuare 1 [00:26:05]: Nu skulle jag vilja att vi tittar lite närmare på några av skulpturerna, och kan inte du välja ut den skulptur som du tycker antingen är extra typisk eller har varit särskilt utmanande att hitta färger till? Någon som sticker ut på något sätt.


Talare 2 [00:26:22]: Nej, vi står ju just vid den här Herkules skulpturen, och den var ju väldigt rolig att måla, för den har ju så många olika delar.


Intervjuare 1 [00:26:29]: Mm. Kan du beskriva den?


Talare 2 [00:26:30]: Ja, alltså då har vi ju Herkules då som ju är en mytologisk figur i grekiska mytologin, och han har ju då förgyllt skägg som jag nämnde, för han var ju en viktig person i det här sammanhanget. Och sedan så står han och trampar på en svart hund som ser ut som en gris som föreställer Kérberos, en hund som vaktar dödsriket, och det är ju ganska naturligt att den var svart då förstås. Och sedan så står han ytterligare på en byst som föreställer Bacchus, vinguden Bacchus.


Intervjuare 1 [00:27:01]: Vinguden.


Talare 2 [00:27:01]: just det. Med löv instoppade i käften och väldigt brokiga färger. Och den är ju då mer fantasifullt målad kan man säga.


Intervjuare 1 [00:27:09]: Vad är det som Bacchus har i pannan?


Talare 2 [00:27:12]: Förmodligen ett vädurshuvud här på hjässan. Men om du menar det här?


Intervjuare 1 [00:27:19]: Nej, det var, precis, vädurshuvudet jag menade. Och är det vingar han har?


Talare 2 [00:27:24]: Ja, och sedan har han ju vingar också. Alltså det där är lite fantasikomposition. Bacchus kan ju alltid framställas på olika sätt inom konsten, men här har han vingar. Och ja det är alldeles säkert att dem har varit målade i 2 kulörer, men det fanns ju inget spår av några färger där, så jag har ju faktiskt använt 3 kulörer här, för det finns också, för att det ska bli lite mer flamboarant då som man säger.


Intervjuare 1 [00:27:50]: Det är ju väldigt spännande att stå så här nära skulpturen, och de här grälla färgerna framkommer ju på nog sätt ännu tydligare.


Talare 2 [00:27:59]: Man kan ju säga generellt att skulpturerna har varit realistiskt målade. Om man tar ut själva figurframställningen då är den ganska realistisk, men däremot det som är typiskt för den här tiden det är alla den ornamentik som figurerna brukar vara inställda i, och de kan ju vara hur brokigt målade som helst, och det hör till stilen.


Intervjuare 1 [00:28:20]: Den här skulpturen av Herkules är väl ungefär 2 meter lång, eller hög kanske jag ska säga. Var på skeppet var den placerad?


Talare 2 [00:28:31]: Ja, den här har suttit i ena hörnet på akterskeppet, så att den har kunnat ses från 2 håll så att säga.


Intervjuare 1 [00:28:38]: Och då kan man se på Herkules originalet på skeppet utan färger, och sedan i utställningen Vasa på nära håll, hur skulpturen var bemålad?


Talare 2 [00:28:51]: Vi kan titta på den där polacken där borta sedan också.


Intervjuare 1 [00:28:54]: Ja, men det gör vi.

Här har vi en spännande skulptur som lite slarvigt brukar benämnas; "polacken under bordet". Kan du berätta mer om den?


Talare 2? [00:29:11]: Ja, den här menar man att den ska föreställa en besegrad polack som har gömt sig under ett bord, och den har suttit på förskeppet faktiskt, inte i akten som de flesta andra. Men det här är ett bra exempel på hur vi har resonerat när det gäller färgsättningen, för dels så ger den sig själv, han har ju på sig en klädedräkt, det ska väl vara en kaftan som är röd, och det har den alldeles säkert varit från början, för det kan man se på en mängd målningar av polska krigare, att de hade sådana röda klädedräkter. Och till det hade de då gula skor. Så där har vi färgsättningen. Sedan kan man ju konstatera att de flesta skulpturer som föreställer människor är blonda på fartyget eller gulmålat hår, men här har vi då svarta mustascher, och då kan man ju tänka sig att de tyckte att det var exotiskt. Men sedan det här bordet som de kalla det för, fast det är lite olydigt vad det föreställer, men det är något slags galler som omger honom här, och det är gulmålat, och det kan ju se lite konstigt ut för det fanns inga färgspår där heller, men det fanns ett färgspår av liknande listverk på fartyget som tyckts ha varit genomgående gult, och då borde ju det här också ha varit det, så då har man åtminstone något fog  för att göra det gult. Men sedan på insidan här har jag målat ljusblå, men det är mitt påhitt, för att det kunde ju inte gärna vara gult för då hade man inte sett någon skillnad, och det kunde inte flyta ihop med det röda här, så man får resonera lite så. Tillsammans med Tångeberg så gjorde vi från början skisser också, vi hade ju kopior som vi tecknade av av skulpturerna och som vi färgla på olika sätt för att komma överens om vad som kunde vara rimligt.


Intervjuare 1 [00:30:54]: Och då kan jag ju också nämna att den här skulpturen syns när manskapet sitter på toaletten längst framme i gallionen. Så det är ju som en extra förnedring mot fienden, polacken. Vad har varit det mest spännande i den här processen?


Talare 2 [00:31:18]: Det mest spännande det har ju varit kanske att se hur skulpturerna har framträtt så som de var avsedda att ses ur denna gråbruna massa som det var från början när de bärgades. Och först när de blev färgsatta på det sätt då som jag menar är riktigt så då förstår man vad de hade de här skulpturerna till.


Intervjuare 1 [00:31:46]: Ja, vad var de till för?


Talare 2 [00:31:48]: Ja, som skulpturer betraktat så hade de ju en ikonografisk funktion så det skulle anspela på Gustav den andre Adolf och Sverige som den ledande nationen i Nordeuropa och så vidare. Men det här med ikonografi det är ju också något som är under utredning, för det var ett genomtänkt program, det kan man vara alldeles säker på, att skulpturerna representerade vissa figurer som hade en sekundär funktion i helheten.


Intervjuare 1 [00:32:17]: Tack. Och tack till alla er som har lyssnat. Om du är nyfiken på andra föremål i Vasa museets samlingar så tycker jag att du ska fortsätta följa oss, till exempel genom att prenumerera på podden. Hejdå.

[Musik 00:32:31]