Så bevaras skeppet Vasa

Forskning och bevarande

När Vasamuseet öppnade år 1990 ansågs konserveringen av skeppet och de tiotusentals föremålen vara avslutad. Men redan under det närmsta decenniet kom tecken på oönskade förändringar i Vasas trä då gulvita utfällningar började uppträda på timrens och träföremålens ytor. Utfällningarna bestod av svavel- och järnföreningar med hög surhet, och signalerade att nedbrytande reaktioner påverkade Vasas trä. Sedan dess pågår ett tvärvetenskapligt forskningsarbete på Vasas trä med det övergripande målet att förbättra förutsättningarna för skeppets långsiktiga bevarande.

Flera bevarandeåtgärder

Forskningen inriktades inledningsvis på de synliga symptomen, de gulvita utfällningarna på ytan, men fokus har över tid skiftat mot förändringar djupare i träet, där det på flera ställen visat sig vara kraftigt försvagat. Vilka nedbrytande processer pågår, och hur snabbt sker de? Vilka blir konsekvenserna på kort och lång sikt, och vilken åtgärd bör sättas in för att motverka nedbrytningen? Svaret var att flera åtgärder behövdes.

Stabilisera museets klimat

En av de första och den i särklass viktigaste åtgärden var uppgraderingen av museets klimatanläggning år 2004. Stabiliserad luftfuktighet och temperatur har inneburit en stabilisering av såväl skeppets strukturella som kemiska förändringar. Skeppets rörelse och deformation har minskat, liksom utvecklingen av utfällningar.

Bultbyte renar Vasas trä från järn

Vasas trä är rikt på järn efter tiden på botten då tusentals rostande nitar, kanonkulor och andra järnföremål bidragit till att föra in järn i träet. Järn är en välkänd katalysator i kemiska reaktioner och tydliga samband mellan höga järnhalter, hög surhet och försvagad styrka har påvisats i Vasas trä. Därför gjordes försök med att rena mindre träföremål från järn, med lovande resultat. År 2011 inleddes det omfattande arbetet med att byta ut Vasas rostiga järnbultar. Sju år senare var 4000 järnbultar utbytta mot specialkonstruerade bultar i rostfritt stål. Arbetet slutfördes 2018 och Vasa lättade med åtta ton. Med den minskade belastningen och med mer skonsamma, miljövänliga bultar förväntas Vasa hålla länge till.

Projekt Stötta Vasa

Vasa vilar sedan bärgningen 1961 i samma stödvagga. Museets timmermän noterade under lång tid deformationer i skrovet, och regelbundna mätningar visar att skeppets trä rör sig. Vasa behöver därför få en ny och mer ändamålsenlig stöttning. Mellan 2012 och 2020 samlades en mängd data in och kunskapsunderlag byggdes i syfte att utforma den nya stöttningen, som ska hjälpa till att bibehålla skeppets form och minimera rörelser och risk för sprickbildning. 

Forskningsprojektet 2012–2017 gick under namnet Stötta Vasa. 2018 påbörjades konstruktionsarbete av den nya stöttningen. 2024 började den nya stöttningen att monteras och målet är att den är klar 2028, lagom till skeppets 400-årsdag.