Stötta Vasa – syntolkad text
[Vasamuseet med snedtak på olika nivåer och tre uppskjutande master syns på lite håll. I förgrunden syns en stor gräsyta och i bakgrunden en samling träd och några byggnader. Sekvensen är filmad så att de lätta molnen ser ut att dra förbi extra snabbt.]
[Magnus Olofsson, projektchef Stötta Vasa:] – Det är viktigt att bromsa nu för att säkra det framtida bevarandet av Vasa.
[Åsa Egerquist, timmerman:] – Skeppet behöver en ny stöttning för att hon sakta men säkert sjunker nedåt.
[Skeppet Vasa står inuti en byggnad, med besökare omkring. Någon besökare tar foto på Vasa med sin mobilkamera, andra står med ryggen vänd mot skeppet och har uppmärksamheten åt annat håll – kanske lyssnar de på någon guide eller ser en film. I bakgrunden två balustrader med besökare som kan se skeppet från olika våningsplan. Vi ser fint utformade figurer på skeppet.]
[Robert Jonsson, timmerman:] – Det värsta som kan hända är att något går sönder så att det blir osäkert att vara på museet.
[Vi ser skeppet först snett uppifrån och sedan från sidan, filmat så att besökarna runt omkring ser ut att röra sig extra snabbt. Texten ”STÖTTA VASA, Att bärga ett sjunkande skepp – igen” visas.]
[Vi får se en bit av fören med underliggande stöttor och därefter ett sidoparti med intilliggande stöttor.] Vasa hålls idag upprätt med hjälp av stöttor liknande dem som används på en vanlig segelbåt. Det här räcker inte, visar forskning. Skeppet behöver en ny stöttning.
[Robert Jonsson, timmerman:] – Hennes egen vikt gör att hon vill nedåt. Då måste vi hjälpa till med en ny stödkonstruktion. [En liten manick monteras i det mörka träet. Texten ”Geodetiska mätningar 2012” visas.] Kontinuerliga mätningar av skeppet visar att Vasa förstörs. [Vi ser en detalj av ett gråvitt instrument med något som ser ut som ett kameraöga och därefter en man som står och tittar in i instrumentet.] Hon sjunker nedåt och utåt. [Två män står ombord på Vasa med verktyg under en snett lutande, tvärgående balk. Texten ”Geodetiska mätningar 2019” visas. Rummet filmas nu med större avstånd, så att vi kan se hur de tre männen arbetar med sina instrument och verktyg på lite längre håll.]
[Robert Jonsson, timmerman:] – Det är ett långsamt förlopp. Hon rör sig en millimeter per år. Men om man tänker på 100 år så är det en decimeter. Då kommer saker att hända. Det kommer att gå av saker. [Bild av fint arbetade träfigurer på skeppet.] Så vi måste göra någonting.
[En hand lägger in en mindre kubisk träbit mellan några metallplattor och en man tittar uppmärksamt.]
[Magnus Olofsson, projektchef Stötta Vasa:] – Det här projektet började som ett forskningsprojekt som handlade om att ta reda på vad Vasa klarar rent mekaniskt. Hur mycket kan virket bära? Hur mycket vikt, etc.
[Metallplattorna rör sig närmare den lilla kubiska träbiten.] Forskningsprojektet drevs av Uppsala universitet, men även Sveriges lantbruksuniversitet och Kungliga tekniska högskolan var inblandade bland många andra. [Två män arbetar med utrustning och instrument. En datorskärm visas med bilder från tester av två olika material.] Resultaten är tydliga. Skeppets timmer är kraftigt försvagat. Och det pågår många nedbrytningsprocesser samtidigt. [Mörka träföremål sticker nätt och jämnt upp genom vattenytan.] Skeppet har legat länge i vatten och utsatts för nedbrytning framförallt orsakad av föroreningar i vattnet. [Bild ovanifrån: skeppet ligger under vattenytan mellan två pontoner. På pontonerna står det människor.] Men Östersjöns kalla, bräckta vatten har samtidigt hjälpt till att bevara skeppet. [Människorna applåderar.] Sen Vasa bärgades 1961 har träet försvagats i ett hastigare tempo trots att hela skeppet konserverats. [Skeppet dras långsamt in i en fartygsdocka, nu med en större del av skeppet ovanför vattenytan och ombord står flera personer. Ny scen med Vasa på land. En person står på byggställningar utmed skeppssidan som är lite glansig. På skeppsdäcket ser vi hur vätska sprutas ut.] Flera åtgärder har gjorts. [Kameran fokuserar först på träfigurer i förgrunden och sedan på ventilationsrör i väggar och tak.] Klimatsystemet i museet har förbättrats för att hålla en jämn nivå på temperatur och luftfuktighet. [En man arbetar med ett verktyg i skeppets sida.] Runt 5 000 av skeppets bultar har bytts ut eftersom de som sattes in på 1960-talet börjat rosta sönder vilket orsakat kemiska processer som ytterligare försvagat träet. [Närbild på de rostiga bultarna.]
[Flera olika personer arbetar med olika träpartier på skeppet. Någon lyfter ut en lång bräda från skeppet och när den är lösgjord bärs den bort av två personer. Mikael Perstorper, VD Dynalyse:] – När vi lyfter de här långa däcksplankorna känns de nästan gummiartade på grund av de är vekare än normalt material. [Texten ”Akustiska mätningar 2019” visas. Någon slår på brädans kortsida med ett hammarliknande föremål. En tråd är fäst vid en av spikarna.] Mätningar visar nästan entydiga resultat. [Mikael och en annan man arbetar vid en dator och ett instrument med en skärm och en mängd knappar.] Träet är kraftigt försvagat. Egenskaperna vi mäter här är klart sämre än ek som inte har blivit utsatt för de här nedbrytningsprocesserna. Det kan handla en nivå på egenskaperna som är 30-40 % av normal ek.
[En annan man sitter vid ett bord och arbetar med en laptop.] För att hjälpa denna försvagade ek att bära upp skeppet så behöver man tänka annorlunda. Lösningen är att tänka inifrån och ut och bygga en inre stöttning av skeppet. [Två män är samlade kring en datorskärm. I bakgrunden syns skisser av skeppskonstruktionen.] Den inre stöttningen kommer att vila på en yttre stöttning på skeppets utsida. [På datorskärmen visas en skiss av skeppet.]
[En avlång konstruktion med olika rör visas. Henrik Svedberg, projektledare Camatec:] Den inre stödstrukturen kommer att se ut som ett fackverk med rör för att få en stabilitet och låsa skeppet i sin nuvarande position så att det inte ska fortsätta röra sig. [Någon skissar för hand på ett papper.] På utsidan kommer det att vara nya stöttor, typ som de ser ut idag fast de kommer att designas så att de blir mer estetiskt tilltalande.
[Olika tecknade skisser läggs fram, den ena efter den andra. Sanna Hedman, formgivare Camatec:] – Stöttningen och dess design är viktig. Den ska inte ta för mycket uppmärksamhet från skeppet. [Hon sitter vid sin dator och över hennes axel ser vi en exteriörbild av skeppet.] Skeppet ska se kraftfullt och pampigt ut. Men man vill ha stöttning som är lite smäckrare än idag samtidigt som den inte ska se vek och svag ut. [Hon står tillsammans med en annan kvinna vid en anslagstavla med olika bilder. Därefter får vi se fler bilder av stöttningskonstruktionen.] Man vill att den ska kännas stark och att den orkar hålla upp skeppet men att den inte blir det man tittar på, utan det är skeppet man ska titta på.
[En bräda lyfts upp ur skeppsdäcket. En kvinna skjuter på något som ser ut som en trähurts på hjul. Några brädor spänns fast och förs ut genom en öppning i skeppssidan.] Den nya stöttningen innebär att mycket kommer att behöva göras om. Insidan av skeppet kommer att förändras drastiskt. Delar av Vasas inre plockas bort och transporteras till ett magasin för förvaring. Detta för att få plats med den inre stöttningen. Man kommer också att behöva borra hål i skeppet.
[Magnus Olofsson, projektchef Stötta Vasa:] – För att förbinda den inre och den yttre stöttningen måste vi på några ställen göra hål i skeppet. Det här är inte första gången man gör hål i Vasas skrov. [En kvinna med hörlurar borrar i skrovet. Texten ”Provtagning för årsringsdatering 2018” visas. På skeppsdäcket ser vi hur vätska sprutas ut. Blå, veckade slangar går upp genom det mörka träskrovet.] Det har gjorts i samband med konservering. Redan innan konserveringen gjordes hål. Hela klimatsystemet går upp i slangar genom hål i botten. Det är inte något nytt och unikt som vi gör men ambitionen är att det ska vara så lite åverkan på skeppet som möjligt. Samtidigt vill vi ha så bra stöttning och avlastning som det går.
[Åsa Egerquist, timmerman, längst ner i skrovet:] – Dels kommer det att göras hål i skrovet och det kommer att gå upp lodräta rör. På dem kommer det att fästas längsgående rör som går hela vägen. På de rören kommer det att vara balkar under varje däcksbalk och tryckplattor. De gör att vi kan stötta däcken och balkarna och kanske lätta lite från skrovet den vikten.
[Kameran följer stöttorna nedåt mot golvet.] Golvet under Vasa är också taket till en ponton. Samma ponton som skeppet vilat på sen bärgningen. [En bogserbåt drar en stor ponton med en övertäckt byggkonstruktion genom vattnet. Texten ”Vasa flyttas till nya Vasamuseet” visas.] Inne i pontonen finns ett magasin med föremål från Vasa och även forskarrum. [Träfigurer och olika trätunnor visas. Någon drar fram en låda med olika träföremål och askar. En kvinna med vita handskar håller något i handen. Framför henne står en rad små vita askar. En annan kvinna öppnar arkivhyllor och på ett av hyllplanen kan vi se kanonkulor.] När skeppet får en ny stöttning kommer även den här pontonen att behöva förstärkas. [Vi ser ena skeppssidan med intilliggande stöttor.]
[Magnus Olofsson, projektchef Stötta Vasa:] – Den nya stöttningen utgår från vad som är bäst för skeppet. [Närbild av stöttorna] Varje stötta är placerad där den bäst behövs för Vasas del. [Skisser och modeller av stöttningskonstruktionen visas.] Det gör att de hamnar olyckligt på betonggolvet där det är som svagast på vissa ställen. Då måste det förstärkas underifrån på något bra sätt så att det håller för framtiden.
[Vi ser skeppet Vasa som står inuti en byggnad, med besökare omkring.] Att rädda Vasa för framtiden är ingen liten uppgift. [En man arbetar vid en dator.] Den nya stöttningen beräknas vara färdig 2026 om den inte skjuts fram av ekonomiska skäl. [Besökare syns runt skeppet, filmat så att de ser ut att röra sig extra långsamt. Brädor förs ut genom en öppning i skeppssidan. Framför skeppsskrovet syns en byggnadsställning.] Stöttningen kommer att förändra skeppet. Delar av Vasas inre plockas bort och ett fackverk av järnrör kommer att löpa på insidan. [Skisser visas.] Nya hål kommer att borras i skeppets skrov och golvet under skeppet ska förstärkas. [Skeppets akterparti visas med besökare nedanför, följt av en bild av skeppet snett ovanifrån. En man går förbi kanonrör med Vasa i bakgrunden.] Mycket kommer att förändras, men det är nödvändigt.
[Henrik Svedberg, projektledare Camatec:] – Om inte det här görs kommer Vasaskeppet inte att kunna vara ett museiföremål.
[Åsa Egerquist, timmerman:] – Vi vill bevara skeppet i den här formen som hon är nu. [Närbild av träfigurer.] Den nya stöttningen blir en hjälp för oss att kunna bevara.
[Robert Jonsson, timmerman:] – Framtiden för skeppet tror jag ser bra ut. Vi bevarar Vasa för kommande generationer.
[Vi ser Vasa med olika besökare. Sekvensen är filmad så att besökarna ser ut att röra sig extra snabbt. Avslutningsvis en exteriörbild av Vasamuseet, nu i grådager med sol som bryter igenom svagt, medan molen rör sig snabbt förbi.]