Varför dog kapten Jonsson

[00:00:03] Podcast intro.

Talare 1 [00:00:05]: Det här kraniet tillhör en individ som kallas för "Johan" den här individen tror vi kan vara den gamla kapten Jonsson.

Talare 2 [00:00:12]: Jag skulle säga att han är typiskt för den nya officer-sjögruppen som växer fram, som är professionella sjöofficer, inte adliga utan arbetat sig upp.

Talare 3 [00:00:21]: Han har nog haft problem med att gå, med tanke på att han har fått amputera delar av höger fot.

Talare 4 [00:00:27]: Jansson var fortfarande ombord när skeppet seglade och hade otur att dö.

Talare 5 [00:00:32]: Kapten Hans Jonsson hittades på nedre däck i ett förrår när skeppet Vasa bärgats. Han var inte skeppets kapten när olyckan skedde och han hade en lång erfarenhet som sjöofficer. Varför han var ombord? Var hans död onödig? Vem bär ansvaret? Just nu pågår ett forskningsprojekt där bland annat om Hans Jonsson. I det här podcast avsnittet ska vi ta reda på vem han var. Hans kopplingar till Kung Gustav II(2) Adolf. Vi ska undersöka hans kvarlevor och hitta svar på frågan: Varför dog kapten Jonsson?

[00:01:06] Podcast musik.

Talare 5 [00:01:20]: Du lyssnar på Vasamuseet podcast och jag heter Henrik Perälää. Ungefär 30 män, kvinnor och barn dog vid katastrofen när Vasa sjönk. Någon komplett förteckning över vilka som var på ombord finns inte. En person som dog på Vasa finns det namn på.

Talare 4 [00:01:37]: Hans Jonsson var en av de personer vi känner vid namn i historiska källmaterialet som var ombord då Vasa sjönk.

Talare 5 [00:01:45]: Fred Hocker är forskningsledare på Vasamuseet.

Talare 4 [00:01:50]: Vi har haft ett forskningsprojekt de senaste året om vad vi kan lära oss om alla de här personerna. Vilka var dem i livet? Vad hade de gjort innan de dog på Vasa, eller innan de var ombord på Vasa? Vi kommer honom från flera olika källmaterial. Det mest väsentliga forskningen har varit i Stockholms tänkeböcker. Det är flera personer som dyker upp där och det är för de har varit inblandade i små rättsprocesser, köpt och sålt hus. De har varit inblandad i handlingar med andra personer som varit framför domstol i Stockholm. Han dyker upp där, inte mycket men lite. Han dyker oftast upp som en person som bekräftar information åt för en annan person. Han var en väl etablerad och pålitlig person i Stockholm. Han var den typ av person man tog med sig framför domstol för att kunna bli bekräftad, att man kan lita på en annan person. Han var ett vittne.

Talare 4 [00:03:01]: Av de kvarlevor som har hittats efter de personer som följde med Vasa i djupet så har arkeologerna genom detektivarbete med största sannolikhet lyckats identifiera Hans Jonssons skelett.

Talare 4 [00:03:12]: Vi har 30 som dog på Vasa och en av de 30 år Hans Jonsson. Vi har 18 stycken skelettmaterial och två av dem är kvinnor och ett av dem är barn. Det kan inte vara Hans Jonsson. Vi vet att vi letar efter en person som är gammal och äldre. Vi har bara två skelett som vi kan bedöma som äldre personer. Vi vet att den största delen av dem som dog var i skeppet. De kunde inte komma ut från skeppet. Nästan alla de andra som var ombord överlevde för att de var på övre däck och de kunde bara simma iväg då skeppet sjönk. Vi letade efter personer som var vid undre däck. Vi har flera skelett som har hittats i skeppet, åtminstone en eller två stycken. Av de har vi bara två som vi har kunna konstaterat som gamla. En av dem är inte bara gammal utan även lång. Om vi tittar på föremål som man har hittat i närheten av skelettet Johan. Vi har rester av sin dräkt och sina skor. Vi kunde se att han hade en jacka på sig som inte var en vanlig sjömansjacka. Vi kände på tygmaterialet, textilmaterialet som man har hittat ombord. En vanlig sjöman hade en kort jacka i grovt vävd ylle. Oftast ofärgat men ibland färgat. Skelettet Johan har en längre jacka som är mycket mer typisk för en gentleman eller någon med högre status. Materialet själv är ett utav det högsta kvalitétstyg som vi har från alla textilrester som vi har från skeppet. En väldigt tätt vävd shypert[?? 00:05:20],

svartfärgad. Svart var "Black was the new black" på 1620-tal. Det var det högsta kvalitétsmaterialet och en hög stil på 1620-talet i Sverige, Holland och England.

Talare 5 [00:05:38]: Anledningen till att vi vet att Hans Jonsson dog på Vasa var för att han nämndes särskilt när Gustav II(2) Adolf informerades om katastrofen.

Talare 4 [00:05:47]: Riksrådet informerade kungen att skeppet sjönk. De nämnde bara en person mellan dem som dog. Det var den gamla kapten Hans Jonsson. För att de nämnde Hans Jonsson för kungen, så det måste betyda att kungen kände Hans Jonsson. Det skulle annars vara helt onödigt. Vi vet ungefär hur de kände varandra. Hans Jonsson har varit med i kampanjer eller sjötåg. Även 1620-talet då Gustav II(2) Adolf åkte till Tyskland och Hans Jonsson var med i resandet. Det var på bra grunder att de kände varandra. De informerade kungen, en person som han kände dog. Han var den enda personen som de nämnde. Vi har lite information vem han var i livet, han hade varit kapten sedan 1610-talet eller ännu tidigare. Nästan 30 år i tjänsten som kapten. Eftersom gamla Hans Jonsson eller gamla Hans Jonsson tyder på att han är en gammal person. 1620-talet det betyder att en person är 50-60-70-års åldern.

Talare 5 [00:07:18]: Så, vad vet vi om Hans Jonssons liv? Ja, Anna-Sara Hammar forskar i örlogshistoria på Stockholm universitet. Hon vet det mesta om hur det är att vara sjöofficer på 1600-talet. Vi bestämmer träff framför konstruktion av Hans Jonsson ansikte inne på Vasamuseet.

Talare 2 [00:07:36]: Om man har nått kaptensgrad så har man det ganska välbeställt ändå. Man tjänar ganska bra i flottan, den exakta summan har försvunnit ur mitt huvud. Men man tjänar ganska bra, såvida flottan verkligen lyckats betala ut lönen, det är inte alltid så. Att han är oadlig är däremot typiskt. Sjöofficerare yrket har inget adelsyrke. Andelen adel i flottan är låg, mycket längre än armen till exempel. Den attraherar inte adelsmän. Det beror på att det är ett sådant tekniskt vapenslag. Det kan man samma sak se i artilleriet. Där det fodras specialistkompetens där försvinner också framförallt högadeln. Det finns tidigt ett ideal att man faktiskt ska arbeta sig upp. Man kan inte glida in på ett bananskal i flottan. Oftast börjar man som en under officier position, ibland ännu lägre och arbetar sig upp. Man kan se ur den tidigare 1600-talets flottan att det nästan finns två rekryteringsbaser. Om man är adlig så kan man faktiskt glida in på ett bananskal början av 1600-talet och få en högre position än vad man har erfarenhet av. Det kan man inte om man inte är adlig. Det försvinner faktiskt under den andra halvan av 1600-talet. Det är något slags kvardröjande hur man har agerat i armén, som lever kvar ett tag. Efter det otroligt dåliga sjökriget 1675-1679-talet så insåg man att det här med oerfarna sjöofficerare i en flotta är ingen bra grej, då försvinner det. Jag skulle säga att han är en typisk för den nya officer, den nya sjöofficer grupper som växer fram. Som är professionella sjöofficerare, inte adliga utan har arbetat sig upp. Förmodligen hunnit införskaffat sig de nödvändiga kunskaperna på vägen.

Talare 5 [00:09:37]: Han var också personlig vän med kungen och hade följt med kungen på resor utomlands. Hur kan det ha påverkat hans vardagsliv?

Talare 2 [00:09:49]: Här hade han verkligen en mäktig patron eller beskyddare. Det var viktigt i ett samhälle som bestod väldigt mycket av den typen relationer mellan patroner och klienter. Det betyder att han hade någon att gå till när han hamnade i knipa eller om han ville avancera eller något annat, och få kungens stöd. Det var enormt betydelsefullt. Det är den mäktigaste beskyddaren och patronen man kan ha. Det innebär också att han hade plikter mot kungen. Var tvungen att visa kungen lojalitet och utföra tjänster för kungen på sidan av. Han kanske inte fick betalt av det till exempel. Det är som ett ömsesidigt åtagande det här med patron och klientskap. Det är en sak till och det är det här att kungen på början av 1600-talet har ett ganska nära förhållande till sina undersåtar. Hur ska jag förklara? Det är en enorm skillnad i status mellan olika människor under 1600-talet. Jättestor skillnad i hierarki. Vi tänker oss ganska lätt att det betyder att folk inte träffas. Det är ett fysiskt avstånd, men så är det verkligen inte. Det man verkligen kan slås av på av 1600-talet samhälle, är hur tillgängliga de här mäktiga människorna är. Till och med kungen är tillräcklig tillgänglig att bli personlig vän med en oadlig sjökapten. Ledarskapet under den här tiden bygger väldigt mycket på principen tillgänglighet. Man ska vara tillgänglig för sina undersåtar eller underlydande om man är officer. Det kan man se tydlig på skepp, där kapten disponerar kajutan såklart. Väldigt sällan som den där kajutdörren verkar vara stängd. Folk verkar gå ut och in och har någon slags ständig tillgång till sin kapten, samma sak gäller kungen.

Det där tycker jag är ganska spännande. Jag tror verkligen att det där har förändrats över tid och kanske framförallt under från 1700-talet och hälften framåt att tillgängligheten verkligen minskar. Att det är en del av att ha hög status att kunna isolera sig från dem andra människorna. Som man inte kunde på 1600-talet, jag tycker det är spännande att han faktiskt var personlig vän till kungen. Det bevisar om igen att den stora klyftan i status inte betyder att man inte träffas och umgås, för det gjorde man verkligen.

[00:12:51] Podcast musik

Talare 5 [00:12:57]: Stockholm i början på 1600-talet präglades av trånga stinkande gränder, där människor delade på gatuutrymmet med kor, grisar och höns. Tron på troll och vettar var fortfarande utbredd och mordfrekvenser var uppe emot 50 gånger högre än idag. Där bodde Hans Jonsson i ett hus och med, kan man tänka sig familj.

Talare 4 [00:13:16]: Jag har inte hittat information hittills om familjen till Hans Jonsson. För att han inte var adel så har han inget efternamn som gör det svårt att spåra en person i källmaterial. Han är bara Hans Jonsson. Han är också Hans Hansson eller Hans Johansson och det betyder bara att han har samma namn som sin pappa. Vilken som är hans pappa och hans son, det kan vara någon Hansson eller Johansson, ett spår vi letar efter. Vi vet att han ägde ett hus i Stockholm och det kan vara möjligt att veta vilka om vi går tillbaka till vem som ärvde huset, för att kunna hitta något spår efter familjen.

Talare 5 [00:14:16]: Erfarne sjöofficer kapten Hans Jonsson var tilltänkt som kapten på det nya geral skeppet Vasa. Men en kort tid före sjösättningen så hände något som ändrade på det.

Talare 4 [00:14:27]: Ungefär en månad innan Vasa sjönk så var det Shuffle Hansen som hade ansvaret för att övervaka flottans intresse vid Skeppsgården i Stockholm. Han var den personen som hade ansvaret för att ha hålla koll på hur bygget till Vasa hade gått. Detta för att det var privata entreprenörer som byggde Vasa och härskade över Skeppsgården. Han arrangerade för att Clas Flemming, Amiralen att komma till Skeppsgården. Shuffle Hansen arrangerade 30 stycken av besättningsmännen skulle springa fram och tillbaka på övre däck på Vasa, för att visa amiralen att skeppet var instabilt och osäkert att segla. Det var karantäns sen innan Vasa sjönk, att det var problem med skeppet. För att Shuffle Hansen märkte att det var ett problem med skeppet och informerade amiralen, genom att bjuda in Clas Flemming till Skeppsgården. Det var däromkring Clas Flemming bestämde sig för att Hans Jonsson inte skulle vara kapten, utan Shuffle Hansen. Det var på grund av instabiliteten och att Shuffle Hansen kände redan till skeppet. Han hade varit med i byggprocessen och därför skulle han då bli kapten. För att han skulle ha bäst chans att segla ett skepp som hade problem.

Talare 5 [00:16:00]: Hans Jonsson petade alltså från kaptenposten men ändå fanns hans ombord på skeppet när det var dags för Jungfrufärden.

Talare 4 [00:16:07]: Kan inte säga att det var typiskt men vanligt med ett nytt skepp och vid en första segling utveckla kunskapen om skeppets beteende, sjöduglighet och egenskaper. Det var oftast därför man hade en annan kapten ombord, en erfaren person för att kunna hjälpa till i utvecklingen för skeppets kapacitet. Därför kan man tänka sig att Hans Jonsson var ombord för att vara en konsult och bidra med sin mångåriga erfarenhet av att segla större örlogsfartyg i Östersjön.

Talare 5 [00:16:44]: Trots statusen som erfaren kapten och nu konsult till regal skeppet Vasas kapten Shuffle Hansen, drunknar Hans Jonsson i ett förråd tre våningar under däck.

Talare 4 [00:16:55]: Han blev hittat i hovskeppet i ett rum på förändan av skeppet, som är ett förråd för ankartross och kanonkulor. Ett intressant fynd är placeringen, det ligger två luckor över han hittades på höger sida, styrbord på ett stort ankartross. Skeppet lutade åt babord och fylldes med vatten. Det är på styrbord som det fanns en liten luftficka. Det kan vara så att han försökte klättra upp i luften så länge som han kunde, under förlisningen. Det finns inget skäl att han skulle vara där. Det kan ha varit möjligt att han hade ramlat ner. Om han var vid under däck vid den luckan. Det är precis där man skulle förbereda ankartross för att förankra skeppet som de hade tänkt göra samma kväll.

Talare 5 [00:18:08]: Kapten Jonsson var nämligen i ett ganska fysiskt dåligt skick. Det har konstaterats tidigare när kvarlevande har undersökts. Just nu går alla skelettdelar igenom igen. I forskningsprojekt som ska lära oss mer om vilka personerna var ombord på Vasa. Kvarlevorna som ligger i vigd jord inne på Vasamuseet utställning "ansikte mot ansikte" hämtas en efter en av Sara Wesén och Isolde Gren-ljungstedt. Masterstudenter i osteoarkeologi från Stockholm universitet.

Talare 1 [00:18:37]: Just nu har vi ett kranium framför mig. Den här individen tror vi kan vara den gamla kapten Jonsson.

Talare 5 [00:18:42]: Vi träffar Sara Wesén i ett labb i Vasamuseet källare.

Talare 1 [00:18:46]: Det jag har gått igenom gällande hans kranium är hans dentala status, alltså hans tandstatus. Han har ganska mycket intressanta saker att titta på. Vi kan börja med hans underkäke (mandibula) där ser vi att han har flera utdragna tänder. Jag skulle tippa på att det är cirka sex stycken. Fler av dem har dragits ut för flera år sedan. Det har läkt ihop ganska fint. Du ser spår efter de utdragna tänderna också på käkbenet. Det är små, små hål kvar. De allra mest har läkt väldigt fint. Vi ser ett litet djupare hål också, det hålet kallas för alveol det är där tanden, roten fäster. Du ser att den tanden har blivit utdragen för (jag skulle tippa på ett par månader sedan) det är svårt att avgöra såhär långt efteråt. Jag skulle tippa på att den har börja läka ganska fint. Anledningen till att jag ser det är för att det är ganska bubbligt vid kanten. alveolen (det här hålet) är inte alls lika skarpt som de andra hålen, där de andra tänderna suttit som har fallit ut efter döden. Han har inte haft jättelätt för att tugga den här karl. Dels på grund att han så pass mycket utdragna tänder, men också extrem karies. Lite av hans karies kan vi här på hans överkäke, där han ett ordentligt stort hål på en tand som mynnar mot en annan tand.

Talare 5 [00:20:03]: Där har han ett gäng tänder kvar?

Talare 1 [00:20:05]: Jajamensan! Där har han ett gäng tänder kvar. De där tänderna är extremt slita. De tänder som han faktiskt hade kvar var också de som hade blivit mest slitna. Anledningen till det var att han inte hade några tänder långt bak i munnen på underkäken. Att tugga och använda de tänderna som han fortfarande hade kvar i överkäken, tuggänderna (molarer) hade han inte kunna använda på samma sätt.

Talare 5 [00:20:31]: Varför var hans tandstatus så illa?

Talare 1 [00:20:34]: Jag skulle absolut tippa på (om det nu är Hans Jonsson) så hade han lite högre ställning som också innebär lite bättre mat. Mycket söta bakverk, vetebröd och socker. Det innehöll många sockerarter och det sliter extremt mycket på tänderna. Inte bara vanligt socker som godis, men även om du äter mycket vetebullar och bröd och så vidare. Det kan få ett intressant slitage och det kan även leda till karies. Det som också är ganska talande för den här karl är att han har en så kallad parodontit (han har tandlossning) och det ser vi tittar på hans överkäkar. Hans tandkött är jättelånga, mycket längre än vad de brukar vara på andra kranier från avlinda människor. Det betyder att hans tandkött är mycket bubbligt. Han har alltså lidit av tandlossning och möjligen en periapikal apse, alltså en kroniskt tandköttsinflammation som har kunna lett till en extrem smärta och mindre variga bölder i munnen. Jag skulle vilja påstå att den här karl hade ganska mycket tandproblem. Han hade stundvis väldigt ont. Någonting som jag också tror är att har kunna haft någonting som kallas för Kibra Paratalia[?? 00:22:03] det betyder att han skulle kunna haft någon typ av sjukdom eller tillfällig järnbrist. Mitt uppe på skallen så ser du att den här ytan är lite bubblig nästan, inte mycket men precis så att kan urskilja att det inte riktigt så det ska vara. Min gissning är att han skulle kunna ha haft anemi eller något liknande som sedan börja gått över och läka ut. För andra individer kan det vara mycket mer framstående, tydligare och djupare. Det här ser ut att vara på god väg att läka.

Talare 5 [00:22:43]: Gamla kaptens Jonssons fysiska umbäranden stannar inte där. Isolde Gren-ljungstedt har tittat närmre på resten av kroppens skelett.

Talare 3 [00:22:50]: Han var en gammal man och det kan man se på skelettet som vi har framför oss. Om vi ska börja kranialt och gå kaudalt (alltså börja högst upp på kroppen och gå neråt), då kan vi börja med hans nyckelben clavicula, som har något som kallas för [?? 00:23:09] det aktivitetsrelaterat men också åldersrelaterat. Det innebär på insidan av nyckelbenen så finns det en hålighet helt enkelt. Den är också lite inflammerad och den är inte påväg att läka. Vi har bara hans högra nyckelben kvar, det är svårt att säga om han hade det på andra sidan, men troligtvis med tanke på ålder.

Talare 5 [00:23:37]: Vad innebär det i praktiken, den här håligheten?

Talare 3 [00:23:40]: Det innebär att han skulle kunna vara lite mindre rörlig men det är inte ett ovanligt fenomen på kroppen. Speciellt inte ju äldre man blir, utan det kan äldre människor få idag. Han har förslitningar och eburnation kallas det, det kan vara lite svårt att se om man inte är osteolog. Han har lite glansiga ytor och om man håller i rätt ljus så kan man se att de här ledytorna är glansiga och det kallas eburnation. Det uppkommer när musklerna förtvinar och ben börjar röras direkt mot ben. Då uppkommer det som en marmorlik yta på själva benkapslarna som rörs emot varandra.

Talare 5 [00:24:39]: Hur kändes det här tror du?

Talare 3 [00:24:41]: Det är en åldersrelaterad skada. Det är inget ovanligt att äldre personer ha det här. Man är stelare och mer orörlig, men man behöver inte ha så fruktansvärt ont av det. Absolut kan man ha det. Osteoporos har han också, benskörhet. Det kan man se på hans pelvis (bäckenben) bubbligt skadat ben, som är vanligt att drabbas av när man är till åren. Det är inte ovanligt att äldre personer ramlar och bryter lårbenshalsen. Det är vanligt att det uppstår osteoporos i bäckenområdet. Han har haft benhinneinflammation (periostitis) och det kan man se på hans tibor. De är räfflade och är som ganska grova ränder, speciellt på vänster sida. Benhinneinflammation kanske man tänker främst drabbar elitidrottare, det är också en aktivitetsrelaterad åkomma som kan uppkomma närsomhelst i livet. Det här ser ut att inte läka. Han har gått med det här fram tills han dog. På vänster tibia har vi också ett läkt benbrott, som har överlappats. Han har börjat stödja på benet långt innan det var färdig läkare färdigläkt och därför har det varit som en liten utbuktning, man kan se att benen har lagt sig över varandra. Svårt att säga när skadan uppkom, men den är helt utläkt. Det var år innan han förolyckades. På vänster fibula har vi ett mycket färskare benbrott. Längst ner på vadbenet har han en skada som uppkommit mycket närmre döden. Inte i anslutning till för att man kan se att det har funnits kollagen kvar i benet och det har börjat läka. Det är ändå ett relativt benbrott.

Talare 5 [00:27:21]: Då måste han ha haft lite svårt att gå?

Talare 3 [00:27:23]: Han hade absolut att gå. Han hade osteria artos även i fötterna. Det kan man se och det är helt bubbligt. Det ser ut som popcorn längst ut på fotbenen (metatarsalerna). Han har troligen amputerat höger stor tå. Här har det börjat växa ut osteofyter, det har alltså börja bildads ny benvävnad. Han ett troligen läkt fraktur på ena vänsterfoten som visas genom att den är svullen, men läkt. Det finns inte så många kotor, men jag har inte kunna se något tecken på att han var krumryggad (enonkompos[?? 00:28:21] ) däremot hittades det en fin käpp ombord på Vasa som man kan spekulera om den har tillhört den här individen. Han gick troligtvis med käpp. Vi ska försöka utröna om det är så att man kan se något tecken på att han har stött sig mer på en sida än en annan. För att bli av med en av foten och speciellt en bit av stor tån. Då får du en kropp som blir snedvriden, för den tar bort väldigt mycket av balansen.

Talare 5 [00:29:12]: Med den informationen kan vi hålla det som sannolikt att kaptens Hans Jonssons fysiska status har haft inverkan på faktumet att han blev ett av dödsoffren på Vasa. Även något som Fred Hocker är inne på.

Talare 4 [00:29:25]: Det kanske är så att han var under vattenbatteridäck. Inblandad i förberedningen för att säkra ankaret och förbereda för resten av passagen. Under förlisningen då skeppet kantrade åt sidan så ramlade han ner genom luckan, två däck och hamnade på. Under förlisningen då skeppet kantrade åt sidan (och eftersom han inte kan gå riktigt på grund av hans stor tå och vänster ben) så ramlar han ner genom luckan två däck och hamnade på ankartrossen. Kanske blev han skadad och försökte klättra upp och det ser ut som att han har drunknat där hela vägen ner med skeppet.

Talare 5 [00:30:11]: Då kan man undra vad Hans Jonsson egentligen visste om Vasas problem. Hade han gått ombord med sitt fysiska skick om han visste om att skeppet var osäkert?

Talare 4 [00:30:20]: Vi vet att kapten Shuffle Hansen visste om att skeppet var osäkert och instabilt. Det var Shuffle Hansen som organiserade en demonstration för amiralen Clas Flemming när skeppet inte var sjödugligt. Om Hans Jonsson var med på den demonstrationen vet vi inte. Vi tror att ryktet måste ha spridit sig i flottan med de var farande [?? 00:30:50] som Hans Jonsson och Shuffle Hansen som vi redan vet kände varandra. Att det var problem med skeppet. Det kan vara en orsak. De hade båda kaptenerna ombord. Det var en lite oro över om det skulle gå att segla Vasa hela vägen ut till Älvsnabben och om det skulle möjligt på grund av skeppets oduglighet.

Talare 5 [00:31:13]: Då återstår frågan vem som är att klandra för Hans Jonssons och de andras död. Det har visats sig att det inte är en enkel fråga. Så väl som utländska spioner som skeppets skrov och kungen själv är beståndsdelar som spelar in i det hela.

Talare 4 [00:31:28]: Ah! Det är en stor fråga! Folk frågar "Hur sjönk Vasa, varför sjönk Vasa?" Men vad det egentligen menar är "Vems fel var det?" - det är så man tänker. Man kan dela upp det i två led. Varför sjönk Vasa just den tionde augusti år 1628. Det är en kombination av flera faktorer. Det man började med var att man seglade med ett skepp som var instabilt och osäkert att segla med. Skeppet var sjöodugligt. Det var vanligt att stora örlogsfartyg var sjöodugliga. Nästan alla örlogsfartyg var instabila vid första seglingen. Man seglade väldigt försiktigt och lärde känna skeppets egenskaper och sedan tog man tillbaka skeppet och fixade det om det var några problem. Flera skepp fixades eller blev ombyggda för att bli sjödugliga. Det med Vasa var inte ett nytt problem. Det var så att Vasa var så sjöodugligt att skeppet aldrig kom fram så långt att man kunde komma tillbaka för att fixa det. Om man väljer att segla med ett skepp som man vet är sjöodugligt, då måste man vara väldigt försiktig.

Vi kan se från källmaterialet som pratar i stora detaljer precis om vilket segel man satt upp och i vilken ordning. Hur man styrde och gjorde det. Shuffle Hansen hade gjort allt han kunnat för att segla skeppet så försiktigt som möjligt, så att han skulle kunna komma ut till Älvsnabben. Han hade absoluta minimum av segelduken uppe i vinden. Han seglade så nära kusten som han kunde. Han försökte göra allt det han kunde. Det var ett felaktigt beslut i början och det var att man seglade med alla kanonportarna öppna. När man skulle skjuta en salut (vi vet inte om det var en så kallad "svensk lös" på två kanonskott. Det har också kunna varit Hederbereden [?? 00:33:48]) Om man seglar med det nyaste skeppet i Östersjön som är världens kraftigaste beväpnande skepp så måste man visa att man har de vapnen ombord, annars är det bara fusk. Det var en viktig del av den första delen av resan. Visa för alla som tittade, spioner från andra länder, ambassadörer som skulle rapportera hem om kungens nya skepp. Då måste man visa kanonerna.

De seglade med alla kanonportarna öppna. Då skeppet lutade över mot babord åt sidan, så lutar de över så långt under att kanonportarna nådde vattnet och det rann in. Om de hade haft kanonportarna stängda så skulle inte Vasa ha sjunkit den dagen. Det var fortfarande sjöodugligt, de skulle inte ha sjunkit just då. Det skulle kunna ha sjunkit någon annan gång. Det skulle aldrig ha varit ett bra skepp om man inte gjort några ändringar i skrovet. Det var någon som tog det beslutet att man skulle segla med kanonportarna öppnade. Då måste vi lägga en del skuld på kapten. Han seglade skeppet i ett osäkert tillstånd. Han har kunnat fått order från amiralen Clas Flemming. En del skuld ligger där med hos amiralen.

[00:35:20] Podcast musik

Talare 4 [00:35:28]: Den andra delen av frågan är "Vems fel är det?" "Varför är skeppet så instabilt?" "Varför är det så?" Det är inte bestyckningen som är problemet. Bestyckningens vikt är på cirka 5% av det totala plasementet och det är en väldigt bra siffra. Bestyckningen är inte för tung. Vi ser många fartyg under 1670-talet där man borde ha ha bestyckningen till 5-7% av det totala plasementet. Vasa ligger väldigt lågt och bra där. Det var inte så att kungen beställde eller beordrade att de skulle ändra skeppet på stapeln efter ha har sträckt kölen, för att de ansåg att den skulle vara länge, eller arbetsträning att ha ett till batteridäck. Det är en stor myt som skapades på 1980-talet däromkring av olika författare. Det finns inga behovs för det i källmaterialet eller på skeppet. Det är ingen ändring i skeppet som kungen skulle ha beordrat. Det skeppet som vi ser inne på museet är mer eller mindre det de hade tänkt bygga från början. Det är inte det som är problemet.

Det är inte ett skepp som är felbalanserat. Det går inte att fixa Vasaskeppet genom att lägga mer sten i botten. På grund av skeppets form så är det optimala för skrovet är om man lastar skeppet lägre ner i vattnet. Det blir inte mer stabilt, tvärtom mindre stabilt. Den optimala punkten är där skeppet är som bredast och det borde ligga vid vattenlinjen, för att skeppssidan lutar inåt. Precis under kanonportarna upp till toppen. Den bästa punkten är där. Vi kan säga ungefär mellan 1,25 till 2 meter under kanonportarna är den optimala vattenlinjen. De balanserade ner till den punkten.

Skeppet har rätt barlast för skrovformen. Problemet var skrovets konstruktion, Det är mycket skrovvikt över vattenlinjen. Skeppet är för högt jämfört med längden och bredden. Det är det vi ser när vi går på batteridäck. En vanlig Vasa sjöman var cirka 1,67 meter lång. Väldigt kort för att vara idag. Den genomsnittliga längden för män i Sverige idag är 1,80 meter. Det är mycket kortare än vad det är idag. Jag är 1,80 meter lång och kan stå under alla däck, underbatteridäck och det är 15 centimeter huvudutrymme. Det betyder att däckhöjden för mycket hög. Man behöver inte ha ett stående huvudutrymme för däcksbalkarna, men mellan däcksbalkarna behöver man ha det. Det är så att man kan sätta det övre däcket 30 centimeter lägre än övre batteridäck utan att det stör den ergonomiska förutsättningen för besättningen. Det betyder att övre däck är för hög. Allt som står på övre däck, kanonerna som står där är för hög. Det är för mycket skrov helt enkelt.

Om vi tittar under vatten batteridäck så är det samma problem. Vi skulle kunna ha sätta den 15-20 centimeter lägre. Det betyder att hela skeppet är över vattenlinjen nästan 1,5 meter högre än vad det behöver vara för skeppets funktion. Om vi hade tagit ett snitt på 50 centimeter högre ur den övre delen av skrovet, så skulle vi ha sparat ett antal ton i vikt högst upp. Då hade kanonerna kunna suttit närmre vattnet. Som skulle ha varit bättre för stabiliteten. Det är inte bara höjden som är för tung, utan däckstrukturen själv är det. Däcksbalken är bredare och tjockare än vad den behöver vara. Avståndet mellan däcksbalkarna är mycket smalare och mindre än vad de behöver vara.

Det är för mycket skrovvikt över vattenlinjen och den ligger för högt upp. Om vi jämför Vasa med Kronan. Kronan är ett mycket större skepp med tyngre kanoner, men däcksbalken är i mindre storlek och har längre avstånd. Övre delen av skrovet är mycket lättare jämfört med Vasa. Det är skrovets egna vikt över vattenlinjen som är för mycket. Det visste man redan då, förhöret efter förlisningen. Det var en panel av experter, erfarna kaptener och byggmästare som diskuterade och gav deras åsikter om varför de trodde att Vasa sjönk. De var överens om att problemet med skeppet var att det var för högt och tungt byggt över vattenlinjen.

Det är konstigt i moderntid att inte ha lyssnat erfaret folk som kände skeppet. För nu kan vi med matematiska metoder räkna ut vad problemet var, som en kapten stod för. Skeppet har för liten buk, magen är för liten och han menar att det är för lite skrov under vattnet jämfört med den högre delen som ligger över vattnet. Det är grund och botten byggmästarens fel. Han byggde skeppet för tungt och för högt över vattenlinjen.

Talare 5 [00:41:47]: Ingen straffades i utredningen efter förlisningen. Skeppsbyggmästaren Henrik Hilbertsson(??) dog redan ett år innan skeppet sjönk. Det framkom i förhören att kungen godkänt måtten på skeppet. Det blev ett obehagligt dilemma för konventionen. Om skeppsbyggarna fälldes var risken stor för att också Gustav II(2) Adolfs namn skulle svartas ner.

[00:42:11] Podcast musik

Talare 5 [00:42:18]: Hur kaptens Jonsson förmodande familj klarade sig efter förlusten är förstås oklart. Något som vi vet är att de inte kunde förvänta sig någon hjälp med försörjningen. Trots att kaptenen omkommit i tjänsten.

Talare 2 [00:42:30]: Inte av flottan. Det kommer dröja innan systemet med pensionen och änkepensioner kommer i bruk. Det är inte förrän slutet på 1600-talet. Flottan betalar inte ut någonting, möjligvist kanske hans innestående lön om de har slarvat med det. Det får änkan ut. Det beror lite på vad familjen för övrigt hade för kontaktnät, och vad hans hustru gjorde för någonting. Det finns en tendens att vi tror att 1600-tales kvinnor att deras huvuduppgift var att ta hand om barnen och laga maten. De hade naturligtvis ett ansvar för det, men de hade ett eget yrke vid sidan om. Vi vet inte heller någonting om vad hon var sysselsatt med. Det kanske var någonting som hon kunde falla tillbaka på när mannen försvann. Kvinnorna tjänande ganska mycket mindre även då än vad männen gjorde. Det var inte lätt att dra sig runt på en enda lön. Så var det egentligen inte för någon. Det här var ett tvåförsörjar samhälle. Man behöver två inkomster från två vuxna människor för att få ett hushåll att gå runt.

En strategi som hon har kunna använda sig av var att snabbt gifta om sig. Det är då inte helt otroligt att hon gifter om sig med en annan sjöofficer. Det finns ett mönster att man gärna gifter om sig i den kretsen man redan tillhör. Har hon varit sjöofficerhustru så gifter hon om sig med en annan sjöofficer. Om hon nu inte är fullständigt less på att vara gift med en sjöofficer, då kanske hon väljer någon annan. Det är det troligaste. Det var ganska tufft att vara änka på den här tiden. Antagligen försökte hon gifta om sig och då ganska fort, så att hushållet återigen fick två inkomster. Det beror lite på vad de hade för avtal och vad han hade för testamente. Var han en hygglig karl så såg han till att hon fick sitta i orubbad våd till exempel. Så att hon inte blir av med huset till eventuella arvingar beroende på hur gamla barnen var. Då kanske hon hade huset kvar. De kanske hade barn och då beror det väldigt mycket på om barnen var små, då var det kärvare. Om de hade hunnit blivit äldre, då kanske det var lite lättare. Man kunde skicka dem på utbildning och till släktningar.

Vi vet väldigt lite om officers familjer och officershustru överhuvudtaget. Även arméns officerare vet vi nästan ingenting om, men flottan vet vi minimalt om. Hur livet verkligen såg ut i officersfamiljerna. Det här ett forskningsområde som ligger och väntar på att någon ska ta sig an de här frågorna. Jag tror det spelar en ganska stor roll. De här sjöofficer familjerna, vi vet att det spelade stor roll för de sociala nätverken och det oftast är hustrun som har ansvar för sociala nätverk. Som är hela nyckeln och inkörsporten till en karriär och till att man har det någorlunda tryggt och stabilt på 1600-talets samhälle. Att vara ogift är en klar nackdel. Det skulle vara intressant att titta på. Det skulle vara intressant att få veta mer om de här familjerna. Vad gjorde en kapten hustru till exempel? Det vet vi inte, hon gjorde antagligen mer än att bara vara kapten hustru. Det skulle vara väldigt spännande att ta reda på.

[00:46:35] Podd musik.

Talare 5 [00:46:51]: Du har hört Vasamuseet podcast om kapten Hans Jonsson. Produceras av statens maritima museer. Jag heter Henrik Perälää.