Museets historia

En och en halv vecka efter att Vasa lyftes upp ur Stockholms ström den 24 april 1961 bogserades hon till Gustav V:s torrdocka på Beckholmen. Tidigt i maj tog sig arkeologerna ombord för att leta efter fynd i slammet på däcken. Men det var inte bara forskarna som skulle få se 1600-talsskeppet. Snart fick också den stora allmänheten möjlighet att beskåda det där det stod på en betongponton.

Under några dagar i maj och under perioden 10 juni -11 oktober 1961 kunde allmänheten, inklusive nyfikna turister från när och fjärran, se Vasa. Intresset var stort. 221 000 människor tog sig till Beckholmen på lite drygt fyra månader. I en artikel i Svenska Dagbladet från 17 juli 1961 berättas att Vasa hade 4 000 besökare på en enda dag. Språkförbistringen var, enligt tidningen, påtaglig när folk från vitt skilda delar av jorden trängdes runt torrdockan där Vasa stod.

Wasavarvet

I början av november 1961, efter att arkeologerna var klara med sina utgrävningar, bogserades Vasa bort från Beckholmen vattenvägen. Hon stod på sin ponton och skyddades av en överbyggnad av plåt.
Ett första hem hade byggts till henne: Wasavarvet. Det var en provisorisk anläggning som låg nära Liljevalchs konsthall på Djurgården. Wasavarvet öppnade den 30 november 1961, men först den 16 februari 1962 invigdes det officiellt av kungaparet. Då visades skeppet, inte bara föremål från det, för första gången upp för allmänheten. Under ceremonin sköts salut från två av Vasas kanoner. Det nya museet blev en stor publiksuccé direkt och 1962 löste 439 300 biljett för att se Vasa.
Vasa var i början av 1960-talet långt ifrån det praktfulla skepp hon är idag och i Wasavarvet arbetade många från morgon till kväll med att bygga upp och restaurera henne. Efter att först ha hållits blött med vatten dygnet runt började skeppet besprutas med konserveringsmedlet polyetylenglykol, PEG, i april 1962, för att träet inte skulle torka och gå sönder. Det gjorde att det i många år ständigt låg en kall och fuktig dimma inne i Wasavarvet.

Flyttlasset går igen

Wasavarvet var bara en tillfällig lösning och jakten på en permanent bostad för Vasa började tidigt. 1971 kom staten och Stockholms stad överens om platsen för ett nytt museum: Galärvarvet på Djurgården, där den svenska flottan hållit till från 1720-talet till 1969.
När en arkitekturtävling med förstapris att få bygga det nya Vasamuseet utlystes 1981 kom imponerande 384 förslag från hela Norden in. Hidemark Månsson Arkitektkontor AB (senare Månsson Dahlbäck Arkitektkontor AB) vann i den hårda konkurrensen med sitt förslag "ASK".
Byggarbetena började 1987. Det nya museet anlades över Galärvarvets skeppsdocka. Byggnaden har tre stålmaster på taket; den högsta når 52,5 meter från marken, samma avstånd som mellan Vasas köl och stormasts topp när hon gav sig av från Stockholm i augusti 1628.
Den 15 juni 1990 invigdes Vasamuseet officiellt och det blev snart en av Sveriges kändaste byggnader.

Publikrekord

Fram till och med 2019 hade Wasavarvet och Vasamuseet haft över 40 miljoner besökare tillsammans. Idag, efter flera decenniers arbete med restaurering och konservering, är Vasa världens bäst bevarade 1600-talsskepp. Hon ser till stor del ut som när hon var klar att ge sig av på sin första färd.

2015 tog sig Vasamuseet in på världens största resesajt TravelAdvisors topp 10-lista över jordklotets bästa museer. 2019 slogs besöksrekord - fler än 1,5 miljoner människor löste biljett för att se det fascinerande krigsfartyget från stormaktstidens Sverige. Framgångssagan fortsätter.