Skulpturerna på Vasa

Vasa var inte bara ett krigsskepp. Hon var också tänkt som ett stort skyltfönster för Sverige och Gustav II Adolf. Det fanns över 700 skulpturer och dekorationer på skeppet. Prakten var tänkt att imponera på åskådarna, men hade också ett tydligt budskap. Skulpturerna skulle förmedla att Gustav II Adolf var Sveriges rättmätige kung och att han hade Gud på sin sida i kriget.

På båda sidor av galjonen, en utbyggnad i fören, satt sammanlagt tjugo skulpturer av romerska kejsare. Framför dem var galjonsfiguren, ett tre meter långt lejon, placerad. Lejonet håller Vasaättens vapensköld i sina framtassar. På Vasas galjon fick lejonet också symbolisera den romerske kejsaren Augustus. Det tänkta budskapet var att Gustav II Adolf var en arvtagare till romarrikets kejsare och skulle bygga sitt eget imperium.

Akterspegeln allra längst bak på skeppet vimlade av skulpturer. Högst upp satt en skulptur som föreställde en ung Gustav II Adolf med armarna utsträckta över sitt folk. Under honom fanns det svenska riksvapnet och de bibliske Gideon med sina krigare. Historien är hämtad från Gamla testamentet och handlar om hur Gideon befriade israeliterna när han med bara 300 man besegrade midjaniternas mångdubbelt större armé.

Längre ner på akterspegeln finns en annan biblisk gestalt, David, känd både för att ha dödat jätten Goliat och för att sedermera ha blivit en vis och framgångsrik kung. Både Gideon och David var välkända hjältar för det svenska folket och skulle visa att det gick att besegra en övermäktig fiende om man hade Gud på sin sida.

På akterspegeln fanns också två skulpturer som föreställer Herkules, hjälten i grekisk och romersk mytologi som utförde tolv stordåd. Han symboliserade egenskaper som styrka, mod, handlingskraft och visdom.

Förolämpa fienden

På Vasa fanns skulpturer med motiv från grekisk och romersk mytologi, Gamla testamentet, och den romerska antiken. Andra föreställde verkliga eller påhittade personer från den svenska historien och beväpnade krigare med rustningar. Men skeppet pryddes också av sådant som lejon, sjöjungfrur, änglar, odjur och djävlar.

Ett par av skulpturerna på Vasa drev med Polen, som Sverige låg i krig med under många år på 1600-talet. Från de avträden som fanns på Vasas galjon hade besättningen utsikt över två snidade polska adelsmän, med typiska mustascher, pannlockar och knälånga rockar, nedkrupna under varsin bänk. Vid den här tiden fanns i Polen en sedvänja att den som förargat sina vänner kunde tvingas ner under ett bord eller bänk för att ”skälla av” – alltså erkänna sitt brott och be om förlåtelse. Skulpturerna visade hur den fruktade fienden förnedrades och erkände sin uselhet.

Färger som bländade

Tysken Mårten Redtmer, en av 1600-talets verkliga mästerbildhuggare, gjorde flera av Vasas viktigaste skulpturer. Holländaren Johan Thesson och tysken Hans Clausink var två andra skulptörer som arbetade med skeppets utsmyckning tillsammans med flera andra medhjälpare.

När skulpturer och annan utsmyckning var färdigsnidade skulle de målas och vissa delar förgyllas. Åren 1990-2002 forskade konservatorn och konstvetaren Peter Tångeberg om hur Vasa var målat. Cirka 1200 färgprover från skeppet analyserades och resultaten fascinerar: Vasa var ett mycket färgglatt skepp när hon gav sig av 1628. Skulpturerna var målade i många och starka färger och en del var förgyllda med bladguld.

Skrovet var tjärat och det gav en rödbrun nyans. Men en hel del av Vasa var målat i klarrött: brädgången, det vill säga de översta delarna av skeppssidorna, akterspegeln längst bak och galjonen. Överdelen av brädgången, relingen, var blekgul. Lister och paneler gick ofta i gult.

Att kamouflera sig och smälta in i bakgrunden var inget ideal för 1600-talets krigsskepp. I stället gällde det motsatta: skeppet skulle imponera i sin iögonfallande prakt. Ordet fanns inte i det svenska språket på 1600-talet, men på ett sätt var Vasa en gigantisk reklampelare för Sverige och Gustav II Adolf.